Citat:
Ursprungligen postat av Herr Bökberg
Kan du utveckla det där mer? med "vi själva kan ju
faktiskt förfäras över vad vi råkar säga"
Menar du på nått sätt att riktiga "töntar" lär vara så blyga att dom automatiskt även blir
blyg inför att ha framföra en förklaring till sin blyghet

skulle det finnas en skämsfaktor i det?
Jag förstår eventuellt vad han menade med baktankar (ja frasen låter roligt i sig)
Jag menar bara att talflödet aldrig är helt planerat. Ett yttrande kan komma mycket snabbt och reaktivt eller med lite mer eftertänksamhet. Allting går dessutom att uttrycka på många olika (men liknande och för ändamålet funktionella) sätt. Till mångt och mycket var det alltså en ren slump att han valde just
baktankar. Hade man ställt samma fråga till honom ett par dagar senare hade det garanterat blivit andra ordval eftersom situationen (att bli intervjuad - att vara ovetandes om vad som kommer härnäst) framkallar det reaktiva/associativa tänkandet.
Mycket lite talar alltså för att han på förhand hade fått exakta frågor att förbereda svar på, men samtidigt hade han alldeles säkert fått ungefärliga samtalsämnen att klura på, varför det nästan lät onödigt klumpigt med
baktankar.
Det ligger något i vad du säger också; att hans tydliga blyghet påverkade honom (så att han blev nervös) och därmed överdrivet eftertänksam vilket gjorde hela samtalet krystat och hans uttalanden överspända, vilket de förstås var, och vilket alltså
baktankar med all säkerhet kan ha varit ett tecken på. Men hämningar ska man givetvis aldrig skämmas för. Hellre en blyg flicka än ett yrväder med glappkäft, om jag får bestämma.
Han verkade hursomhelst vara en hyvens kille. Det är huvudsaken.