Giro D’Italia 2021
Officiell hemsida: https://www.giroditalia.it/en/
Bättre hemsida: https://www.procyclingstats.com/race...stage-profiles
TV: Eurosport med Vacchi och Adamsson
Live twitter: https://twitter.com/laflammerouge16
Förhandssnack: https://inrng.com/2021/05/giro-d-italia-2021-preview/
Kampen om den rosa ledartröjan
(åkare markerade med * ingår även i ungdomstävlingen, den vita tröjan)
Fjolårsvinnaren Geoghegan Hart är inte med så istället får vinnaren av Tour de France 2019 Egan Bernal* (Ineos) köra med startnummer ett. Efter att touren abrupt tog slut ifjol tävlade han inte mer men har kommit tillbaka denna säsong. I Strade Bianci blev han trea och i Tirreno-Adriatico blev han fyra. Någon seger har det dock ännu inte blivit och i hans enda tempolopp blev han inte bättre än 53:a. I bergen, och framförallt då de riktigt höga bergen, är det dock få som matchar den lille colombianen när han är i form. Som uppbackning har han i vanlig ordning ett urstarkt (men brittfritt) Ineos med Sivakov* och Martinez* i bergen (om de kan undvika att krascha bort sig dag 1) samt åkstarka herrar som Castroviejo, Moscon och tempovärldsmästaren Ganna*, som dock fått stryk i tre tempon i rad.
Förste utmanare till Ineos och Bernal blir Simon Yates (BikeExchange). Girot har han dock ingen bra historik ifrån. Ifjol bröt han direkt och för tre år sedan havererade han totalt på slutet när segern nästan kändes säkrad. Senare samma år vann han dock Vueltan så han har fixat grandtours tidigare. Formen är god vilket han visade i Alptouren där han vann kungaetappen och totalt. Han har dock inte lika starkt och namnkunnigt lag som Ineos i ryggen, rutinerade Nieve är bäste hjälpryttare i bergen.
Remco Evenepoel* (QuickStep) skulle gjort sin GC-debut i girot ifjol men skadade sig i Lombardiet och har inte tävlat alls sedan dess. Men nu är det dags och det ska bli urkul att följa. Han säger sig gå för seger men det känns aningen överambitiöst. Urstark tempoåkare, stark klättrare och väjer inte för att se sig av på vansinnesutbrytningar, denne unge åkare bemästrar det mesta. I laget finns även den nästan like unge portugisen Joao Almeida* som ifjol körde 15 etapper i rosa och slutade fyra. Och som uppbackning för dessa finns Knox och Masnada i bergen samt Cavagna och den danska könssjukdomen Honoré* på slätan.
Den långe Hugh Carthy (EF) slog igneom ifjol med sin tredjeplats i Vueltan. Britten visade skaplig form i Alptouren där han blev femma. Till sin hjälp i bergen har han Caicedo och Guerreiro som båda vann varsin etapp i girot ifjol samt den åkstarke Bettiol, tidigare vinnare av Flandern runt.
Är det dags för Mikel Landa (Bahrain) att äntligen lyckas? Med bara två tempolopp så borde tappet där kunna begränsas. Och sista veckan är det få som matchar spanjoren i bergen. 2015 blev han trea i girot och trea blev han också i Tirreno-Adriatico tidigiare i år. Det är ett starkt lag han har i ryggen, först och främst genom Bilbao som var tvåa i Alptouren och femma i girot ifjol, men även rutinerade Caruso, unge Mäder* samt utförsspecialisten Mohoric.
Efter många bedrövelser fick Dan Martin (Israel) nästan till det ifjol när han blev fyra i Vueltan. I år har det gått skralt men i Alptouren blev han trea på kungaetappen, men tappade i totalen efter ett fall. Någon hjälp från lagkamrater är inte att vänta, allra minst i bergen.
Den nye ryssen Alexandr Vlasov* (Astana) ska inte glömmas bort. En klättrare av rang vilken han visade i Angliru-etappen i Vueltan ifjol när han blev tvåa. Men lika stark som han är uppför, lika svajig är han utför, något man inte har råd med om man ska lyckas i en grandtour. Säsongen har inletts starkt med en andraplats i Paris-Nice och en tredjeplats i Alptouren. Gorka Izagirre är bäste hjälpryttare.
Marc Soler (Movistar) vann en etapp i Romandiet och blev fyra totalt och får nu för första gången vara kapten i en grandtour. Utöver sina klättraregenskaper är han också en ovanligt god tempoåkare för att vara spanjor.
Av alla kaptener Jumbo-Visma kunde ha valt så valde man George Bennett. Jag hade hellre sett dansken Vingegaard till exempel. Duktig uppför men brukar alltid ställa till det för sig när man minst anar det vilket man inte har råd med som GC-katpen. Norske talangen Foss* hjälper till i bergen.
I Geoghegan Harts frånvaro är den minst lika stora sensationen Jai Hindley* (DSM) den bäste åkaren från ifjol. Efter etappsegern på den artonde etappen övertog han kaptenskapet från Kelderman och ledde girot inför sista dagen, där hans tempoegenskaper inte räckte till. Här får han dela kaptensskapet med Romain Bardet som två gånger varit topp 3 i touren men som haft några tunga år efter det.
Emanuel Buchmann (BORA) blev fyra i touren 2019 men har hade ett struligt fjolår och har inte åkt bättre i år.
Från de små italienska lagen är Jefferson Cepeda* (Androni). Den lille ecuadorianen var femma på båda bergsetapperna i Alptouren och blev fyra totalt.
Men var är alla italienska kaptener? Ja det skulle vara Vincenzo Nibali (Trek) i så fall. Men den dubble girovinnaren hade ett svagt fjolår där han bara blev sjua trots svagt startfält och har inför girot dessutom dragits med en handledsskada. Jag känner tveksamheter kring att detta ska lyckas. Laget är annars bra, med Mollema och Ciccone som bästa hjälpryttare.
Bäste spurtare
Kampen om den lila tröjan behöver inte nödvändigtvis gå till en renodlad spurtare. Bara fem etapper kan klassas som rena spurtetapper så några lite tyngre etapper behöver man orka med för att inte tappa alltför många poäng.
Men såna åkare finns det gott om och allra bäst är Peter Sagan (BORA) som kör girot för andra gången. Ifjol blev det en etappseger men i poängtävlingen fick han ge sig mot Demare, fransmannen som dock inte är med i år. Två segrar har han tagit i år, i Katalonien och Romandiet. Till sin hjälp har han bland annat den lika åkstarke som hårfagre Daniel Oss.
Caleb Ewan (Lotto) är lite ojämn i spurterna men när han tajmar rätt så finns det ingen som kan matcha hans fart. En seger har det blivit i år i UAE. Mer imponerande var ändå hans klättring i Milano – San Remo där han matchade de allra bästa och blev till slut tvåa.
Giacomo Nizzolo (Qhubeka) har tagit över som bäste italienske spurtare efter segrar ifjol både på italienska mästerskapet och europamästerskapet. I år har det blivit en seger i Almeria. Den väldige Walscheid och åkstarke Campernaerts backar upp honom.
Elia Viviani (Cofidis) gick från att vara nummer 1 när han körde i Quickstep 2019 till en i mängden. I år har åtminstone första segern kommit i sitt nya lag när han vann i Cholet.
Tim Merlier (Alpecin) är en plattspurtare av rang som ofta vinner lite mindre lopp, tre segrar har det blivit på hemmaplan hittills i år. Nu ska det bli spännande att se honom i hans första grandtour.
Fernando Gaviria (UAE) blev lite känd ifjol när han testade positivt för corona inte mindre än två gånger. Nu är hela laget vaccinerat så det ska väl inte kunna hända igen (minns Vallonska pilen). Man har för säkerhets skull även Covi med i laget. Både Richeze och Molano hjälper till med uppdraget. I de lite tyngre spurterna får man förlita sig på Ulissi som vann den första linjeetappen i girot i fjol och sedan ytterligare en mitt i girot. Och för det vansinnigt tuffa spurtetapperna (alltså bergsetapperna) finns även Formolo att tillgå.
Dylan Groenewegen (Jumbo-Visma) gör comeback efter den hemska kraschen med Jakobsen i Polen ifjol. Tre segrar hann han med ifjol i februari innan säsongen stoppades. Är han inte redo för klungspurter ännu kan laget hoppas på David Dekker som var tvåa två gånger om i UAE.
Andrea Vendrame (AG2R) är en väldigt bra klättrare för att vara spurtare och kanske kan knipa en seger om tillräckligt många spurtare inte hänger med.
Av de små italienska lagen så minns jag hur Luca Wackermann (EOLO) inledde girot ifjol när han blev femma på den andra etappen. Tyvärr tvingades han tidigt bryta så jag hoppas få se mer av hans frejdiga åkning denna upplaga.
Quickstep har trots alla sina spurtare i stallet ingen på plats här. Visst hade det varit kul att se Cavendish?
Officiell hemsida: https://www.giroditalia.it/en/
Bättre hemsida: https://www.procyclingstats.com/race...stage-profiles
TV: Eurosport med Vacchi och Adamsson
Live twitter: https://twitter.com/laflammerouge16
Förhandssnack: https://inrng.com/2021/05/giro-d-italia-2021-preview/
Kampen om den rosa ledartröjan
(åkare markerade med * ingår även i ungdomstävlingen, den vita tröjan)
Fjolårsvinnaren Geoghegan Hart är inte med så istället får vinnaren av Tour de France 2019 Egan Bernal* (Ineos) köra med startnummer ett. Efter att touren abrupt tog slut ifjol tävlade han inte mer men har kommit tillbaka denna säsong. I Strade Bianci blev han trea och i Tirreno-Adriatico blev han fyra. Någon seger har det dock ännu inte blivit och i hans enda tempolopp blev han inte bättre än 53:a. I bergen, och framförallt då de riktigt höga bergen, är det dock få som matchar den lille colombianen när han är i form. Som uppbackning har han i vanlig ordning ett urstarkt (men brittfritt) Ineos med Sivakov* och Martinez* i bergen (om de kan undvika att krascha bort sig dag 1) samt åkstarka herrar som Castroviejo, Moscon och tempovärldsmästaren Ganna*, som dock fått stryk i tre tempon i rad.
Förste utmanare till Ineos och Bernal blir Simon Yates (BikeExchange). Girot har han dock ingen bra historik ifrån. Ifjol bröt han direkt och för tre år sedan havererade han totalt på slutet när segern nästan kändes säkrad. Senare samma år vann han dock Vueltan så han har fixat grandtours tidigare. Formen är god vilket han visade i Alptouren där han vann kungaetappen och totalt. Han har dock inte lika starkt och namnkunnigt lag som Ineos i ryggen, rutinerade Nieve är bäste hjälpryttare i bergen.
Remco Evenepoel* (QuickStep) skulle gjort sin GC-debut i girot ifjol men skadade sig i Lombardiet och har inte tävlat alls sedan dess. Men nu är det dags och det ska bli urkul att följa. Han säger sig gå för seger men det känns aningen överambitiöst. Urstark tempoåkare, stark klättrare och väjer inte för att se sig av på vansinnesutbrytningar, denne unge åkare bemästrar det mesta. I laget finns även den nästan like unge portugisen Joao Almeida* som ifjol körde 15 etapper i rosa och slutade fyra. Och som uppbackning för dessa finns Knox och Masnada i bergen samt Cavagna och den danska könssjukdomen Honoré* på slätan.
Den långe Hugh Carthy (EF) slog igneom ifjol med sin tredjeplats i Vueltan. Britten visade skaplig form i Alptouren där han blev femma. Till sin hjälp i bergen har han Caicedo och Guerreiro som båda vann varsin etapp i girot ifjol samt den åkstarke Bettiol, tidigare vinnare av Flandern runt.
Är det dags för Mikel Landa (Bahrain) att äntligen lyckas? Med bara två tempolopp så borde tappet där kunna begränsas. Och sista veckan är det få som matchar spanjoren i bergen. 2015 blev han trea i girot och trea blev han också i Tirreno-Adriatico tidigiare i år. Det är ett starkt lag han har i ryggen, först och främst genom Bilbao som var tvåa i Alptouren och femma i girot ifjol, men även rutinerade Caruso, unge Mäder* samt utförsspecialisten Mohoric.
Efter många bedrövelser fick Dan Martin (Israel) nästan till det ifjol när han blev fyra i Vueltan. I år har det gått skralt men i Alptouren blev han trea på kungaetappen, men tappade i totalen efter ett fall. Någon hjälp från lagkamrater är inte att vänta, allra minst i bergen.
Den nye ryssen Alexandr Vlasov* (Astana) ska inte glömmas bort. En klättrare av rang vilken han visade i Angliru-etappen i Vueltan ifjol när han blev tvåa. Men lika stark som han är uppför, lika svajig är han utför, något man inte har råd med om man ska lyckas i en grandtour. Säsongen har inletts starkt med en andraplats i Paris-Nice och en tredjeplats i Alptouren. Gorka Izagirre är bäste hjälpryttare.
Marc Soler (Movistar) vann en etapp i Romandiet och blev fyra totalt och får nu för första gången vara kapten i en grandtour. Utöver sina klättraregenskaper är han också en ovanligt god tempoåkare för att vara spanjor.
Av alla kaptener Jumbo-Visma kunde ha valt så valde man George Bennett. Jag hade hellre sett dansken Vingegaard till exempel. Duktig uppför men brukar alltid ställa till det för sig när man minst anar det vilket man inte har råd med som GC-katpen. Norske talangen Foss* hjälper till i bergen.
I Geoghegan Harts frånvaro är den minst lika stora sensationen Jai Hindley* (DSM) den bäste åkaren från ifjol. Efter etappsegern på den artonde etappen övertog han kaptenskapet från Kelderman och ledde girot inför sista dagen, där hans tempoegenskaper inte räckte till. Här får han dela kaptensskapet med Romain Bardet som två gånger varit topp 3 i touren men som haft några tunga år efter det.
Emanuel Buchmann (BORA) blev fyra i touren 2019 men har hade ett struligt fjolår och har inte åkt bättre i år.
Från de små italienska lagen är Jefferson Cepeda* (Androni). Den lille ecuadorianen var femma på båda bergsetapperna i Alptouren och blev fyra totalt.
Men var är alla italienska kaptener? Ja det skulle vara Vincenzo Nibali (Trek) i så fall. Men den dubble girovinnaren hade ett svagt fjolår där han bara blev sjua trots svagt startfält och har inför girot dessutom dragits med en handledsskada. Jag känner tveksamheter kring att detta ska lyckas. Laget är annars bra, med Mollema och Ciccone som bästa hjälpryttare.
Bäste spurtare
Kampen om den lila tröjan behöver inte nödvändigtvis gå till en renodlad spurtare. Bara fem etapper kan klassas som rena spurtetapper så några lite tyngre etapper behöver man orka med för att inte tappa alltför många poäng.
Men såna åkare finns det gott om och allra bäst är Peter Sagan (BORA) som kör girot för andra gången. Ifjol blev det en etappseger men i poängtävlingen fick han ge sig mot Demare, fransmannen som dock inte är med i år. Två segrar har han tagit i år, i Katalonien och Romandiet. Till sin hjälp har han bland annat den lika åkstarke som hårfagre Daniel Oss.
Caleb Ewan (Lotto) är lite ojämn i spurterna men när han tajmar rätt så finns det ingen som kan matcha hans fart. En seger har det blivit i år i UAE. Mer imponerande var ändå hans klättring i Milano – San Remo där han matchade de allra bästa och blev till slut tvåa.
Giacomo Nizzolo (Qhubeka) har tagit över som bäste italienske spurtare efter segrar ifjol både på italienska mästerskapet och europamästerskapet. I år har det blivit en seger i Almeria. Den väldige Walscheid och åkstarke Campernaerts backar upp honom.
Elia Viviani (Cofidis) gick från att vara nummer 1 när han körde i Quickstep 2019 till en i mängden. I år har åtminstone första segern kommit i sitt nya lag när han vann i Cholet.
Tim Merlier (Alpecin) är en plattspurtare av rang som ofta vinner lite mindre lopp, tre segrar har det blivit på hemmaplan hittills i år. Nu ska det bli spännande att se honom i hans första grandtour.
Fernando Gaviria (UAE) blev lite känd ifjol när han testade positivt för corona inte mindre än två gånger. Nu är hela laget vaccinerat så det ska väl inte kunna hända igen (minns Vallonska pilen). Man har för säkerhets skull även Covi med i laget. Både Richeze och Molano hjälper till med uppdraget. I de lite tyngre spurterna får man förlita sig på Ulissi som vann den första linjeetappen i girot i fjol och sedan ytterligare en mitt i girot. Och för det vansinnigt tuffa spurtetapperna (alltså bergsetapperna) finns även Formolo att tillgå.
Dylan Groenewegen (Jumbo-Visma) gör comeback efter den hemska kraschen med Jakobsen i Polen ifjol. Tre segrar hann han med ifjol i februari innan säsongen stoppades. Är han inte redo för klungspurter ännu kan laget hoppas på David Dekker som var tvåa två gånger om i UAE.
Andrea Vendrame (AG2R) är en väldigt bra klättrare för att vara spurtare och kanske kan knipa en seger om tillräckligt många spurtare inte hänger med.
Av de små italienska lagen så minns jag hur Luca Wackermann (EOLO) inledde girot ifjol när han blev femma på den andra etappen. Tyvärr tvingades han tidigt bryta så jag hoppas få se mer av hans frejdiga åkning denna upplaga.
Quickstep har trots alla sina spurtare i stallet ingen på plats här. Visst hade det varit kul att se Cavendish?
