Avsakna av livet

Ska fatta mig kort. Kroppen och hjärnan är avtrubbad. Leva i ett sorts vakuum. Man typ bara fungerar. Finns det ett diagnos för det?

Japp det gör det, depression.

Nej ej depression. Mycket värre än så. Sa vakuum. Ej riktigt nedstämd men aldrig glad heller. Jag fungerar. Problemet är att ingen förstår mig. Ej läkare heller.

Kanske tillhör du generation Y, född någongång mellan 81-96. Är logiskt lagd så pass att du näst intill är oförmögen att resonera utefter känslor.
Den moderna världen är utformad för att fånga känslostyrda människors uppmärksamhet och ditt logiska tankesätt får varken utlopp eller gehör utav de hjärndöda får du omges utav?

Förvänta dig då inte att någon ska förstå dig, förvänta dig heller inte att det kommer förändras. Rid på tigern.

Apatisk?

Jag är bäldigt kändlomässig. Men man har ju märkt, tom rätt fort, att känslor - förutom glädje- ger väldigt få fördelar. Man vågar inte känna känslor i rädsla för att komma efter i arbetsliv, eller fysiska kärleksrelationer - där det krävs ett särskilt mönsteruppträdande.

Och som ett brev på posten - du mår knte bra. Och känner lättnanden när du bedövar dig på något sätt. Men tomheten över att knte kunna vara dig själv.

Om någon läser detta undrar - nej jag mår väl inte helt bra. Jag önskar att det fanns någon att prata med, en på flashback känns det som få finns som verkligen vill hjälpa en. Mest besseerwissers.

Visst är man glad för att man har arbete - en bra lön- en fin lägenhet. Men pha ovanstående har jag allt. Pga ovanstående mår jag inte så bra som man kanske... förtjänar(?)/ kan

Du kanske uppfattar starka känslor som farliga? Inte helt ovanligt i vår hårt reglerade samtid.

Det handlar inte om det. Det är en avsaknad av allt.

Ok, det kan även vara någon form av derealisation.

Du behöver ta kontakt med sjukvården om det är så pass allvarligt som du beskriver.

Dp/dr?

Vad tror du depression är? Det handlar inte bara om att vara ledsen, att inte känna något är väldigt vanligt också.