Fet fröken försöker formtoppa

Blev så glad av ditt inlägg, allt lät så klokt. Exakt, vi är inte likadana allihop och det är så självklart egentligen. Det är ett enormt stigma i att vara fet i dagens samhälle, så det är ju fullkomligt självklart att vi hade gjort det som krävs för att slippa det om vi hade kunnat. Folk som inte har det där matbruset och lockropen från godsaker konstant vet inte ens om att det existerar.

Jag har börjat med Mounjaro.
En av anledningarna till att jag inte ville det från början var för att jag ville vara duktig; klara det själv. Med viljestyrka. Då kan vi konstatera att jag inte är duktig. För nej, jag tycker inte att man är duktig om man går ned med Ozempic eller Mounjaro. Men jag tycker inte heller att man är duktig om man är född utan matbesattheten. Det är inte konstigt att du är smal om du inte känner det kliande begäret, hetsen, tvånget, att äta. Har jämför med kåthet och sex tidigare: det är så det känts, fast med mat. Det pockar, drar, sliter, bultar, värker. Det har känts omöjligt att inte få stoppa i munnen och svälja. (Snackar om mat nu.) (Svälja viktig del, därav har tuggummi aldrig funkat för mig.) (Nu går jag över till sex.) Kåthet känner väl de flesta? Men tänk då att ett gäng asexuella ständigt hånar dig och flinar åt dig för dina fysiska behov, samtidigt som du vet att du inte nånsin får nå någon slags, äsch, nej, nu rodnar jag, tror jag avslutar liknelsen nu.
Men som sagt var: känner man inte behovet, eller känner man sig nöjd efter en bulle, ja, bra. Men för mig bara ökade lusten, behovet och begäret att äta.
Tills jag fick Mounjaro.
Bestämde mig spontant, som alltid. Satt på t-banan hem efter att ha haft lite för upprepad närkontakt med en skål med lakrits. Insåg att jag inte skulle klara det själv. Min åldrande sjuka mamma, arbeta med att komma över Arkitekten, allt annat svårt. Klarade inte kämpa mot maten också. Kastade mig av t-banan och rusade in på Apoteket och sen direkt hem och injicerade mig.
Sötsuget borta? Nej. Men jag känner en gräns. Det gjorde jag sällan förr. Jag känner mig normal och som jag har kontrollen. Jag bakade kakor och för första gången i mitt liv åt jag inte av chokladen när jag hackade den. Jag slickade inte heller av mina degiga fingrar utan sköljde av dem under kranen. Jag bakade bara ut en plåt med kakor (inte så många på) och det tog mig två veckor att äta upp den.
Jag känner mig också starkare, gladare, SNYGGARE. Dragen kan inte gärna ha förändrats, även om det nästan känns så? (Men min rosacea verkar ha förbättrats.)
En person i senior ställning till mig på min arbetsplats sa ”Du har blivit så glad! Snart kommer du ha villa, Volvo, vovve och husse, det känner jag på mig.” Jag: ”Eh, ok. Och man?” Personen: ”Ja, jag sa ju det. Husse.”
Nästa vecka ska jag öka dosen, har haft lägsta nu som invänjningsdos. Och ja, det är dyrt. Men satte in 7000 på mitt matkonto för en månad sen och 3000 är kvar nu och då har jag köpt mat till min mamma för runt 1000 spänn och lite annan shopping också, så det jag förlorar på medicinen tar jag iaf för tillfället igen på att äta mindre. Men hoppas förstås att jag inte behöver öka dosen för mycket. I så fall får vi hoppas att ”husse” är rik - ja, han får välja - en glad, smal tjej med självförtroende (ej kopplat primärt till vikten utan att känna KONTROLL och I GOT THIS!) eller en ledsen utan självförtroende som ständigt känner sig misslyckad och tröst-, sug- och neurotiäter i mängd.
Ok. Nu ska vi inte ropa hej, et c. Men hittills är jag väldigt tacksam för medicinen. Och nej, det är inte ”orättvist” att vi äntligen får hjälp. Snarare orättvist att vi föds med så olika förutsättningar. Som att klaga på att närsynta får glasögon. Eller att säga ”vadå, jag är ju också närsynt, och jag kan ju köpa mina på macken, känns ju väldigt orättvist att du behöver specialslipade glas för 10 000 när inte jag behöver det trots att vi båda är närsynta, faktiskt har de flesta något slags synfel så jag tror att du bara inte anstränger dig tillräckligt mycket med dina specialslipade glas du använder som någon slags snuttefilt”.

…och varit förkyld i typ en månad. Men tränade i dag och är så pepp!!! Shape up blev det. Vill träna, träna, TRÄNA!


Älskar min våg! Men ja, måendet är verkligen viktigt!


Tack, Revej!
Antabus för socker? Mounjaro, skulle jag säga…
Du är så gullig! Vet att du nämnt det förr också! Publicerar jag nånsin en bok skickar jag ett ex till dig!
Nej, har ju inte heller dejtat alls. Svårt när man bara varit intresserad av en specifik person. Men jag ska försöka ta mig vidare och socialisera med fler män. Hur det nu ska gå till.


JA!!!


What you said, Dishylicious.

Tar för givet att du sedan tidigare fått recept på mounjaro men inte hämtat ut?

Jepp! Besökte läkaren för mitt strulande knä och han tog upp min vikt och skrev på eget initiativ ut Mounjaro. Jag var tveksam länge och det dröjde några veckor innan jag hämtade ut det. Bland annat ville jag som sagt var vara DUKTIG, klara det själv, men jag var också orolig för eventuella biverkningar, av vilka man kanske inte upptäckt alla ännu, och hur det blir med medicinen i ett längre perspektiv. Livslång behandling? I så fall blir det ju väldigt dyrt. Men som sagt var: har denna månad köpt mat/bullar/choklad för flera tusenlappar mindre än jag brukar…
Men just nu känner jag iaf att det är ett av mitt livs bästa beslut. Oerhört skönt att inte hela tiden, varje dag, behöva aktivt motstå. Som Dishy skrev ovan: viljestyrkan kanske räcker att säga nej X gånger. Men sen orkar man inte mer. Fattar också nu, sedan jag tagit medicinen, hur oerhört mycket jag tänkte på mat och sötsaker tidigare. Jämt. Om så inte till mig så till andra.
Socker var en oinbjuden gäst i mitt liv som vägrade att lämna det och dessutom krävde att få uppmärksamhet jämt, om så bara i tankarna.
Fy fan vad skön denna månad har varit. (Har som sagt var fortfarande intresse för sötsaker. Men nu känner jag snabbt en gräns där det faktiskt känns helt nog och bra.) Mitt självförtroende och glädje har ökat markant. Nu känner jag: Shit the same att jag inte var duktig i mig själv och aldrig varit. Jag har fått hjälp att komma upp på matmässig normal funktionsnivå och det är så oerhört skönt och avslappnade. Önskar jag hade haft det i mig naturligt. Förstås. Och är rädd att medicinen ska sluta fungera. Men just nu känns det åtminstone bra. Borde gjort det här långt tidigare.

Hade tänkt gå och simma, men har så ont i svanken, plus lätt halsont, att jag nog skippar det. Sen är tanken på att frottera sig i andra människors avlagringar också något av en hämsko.
Ger er i stället:

CLEOS LILLA NEUROTISKA GUIDE TILL BADHUSET:

1. Tänk på hur du packar.
På ditvägen är det inga problem. På hemvägen har du badkläder som dels är våta, dels eventuellt har utsatts för andra människors… utsöndringar. 😭 Och handduken har du kanske suttit på i bastun. Undersidan av din handduk har därmed kanske kommit i indirekt kontakt med en annans rumpa. Dessutom har du, om du är som jag, stått på ena handduken när du torkar resten av kroppen.
Det går alltså inte att lägga detta löst i en väska som sedan är svår att tvätta. Själv använder jag olika tygkassar, en metakasse för allt och småkassar för shampoo et c, som jag inte vill ska smutsas ned. Givetvis hamnar väskorna sedan i tvätten.
Flera handdukar åker också med till badhuset. En att sitta på i bastun, en att torka håret med, en att torka kroppen med, en av dem används sedan att stå på i omklädningsrummet innan strumporna åker på. Men viktigt att hålla koll på vad som används till vad och vilken sida som är upp. Inte vill du att dina fotsulor ska vara buksvåger till någons rumpa?
Och badskor, herregud, badskor!

2. Rätt produkter.
Här har jag olika approach. Dyrt och lyxigt för att belöna sig själv efter simstrapatsen? Eller billigt för att kunna slösa och känna sig riktigt ren - och dessutom kunna undvika eventuella stölder?
Ofta blir det kompromiss: milt, rikligt löddrande och billigt barnschampo och -balsam i duschen, lyxig deodorant och body lotion (som förvaras i skåpet) till efterråt. Viktigt att det torkar snabbt. Finns inget värre att kämpa att dra på sig kläderna mot en motsträvig, klibbig kropp.
Sedan alltid skönt med mjuka kläder efteråt. Sport-BH utan bygel, mjuk hoodie, gärna mössa att dölja det fuktiga håret i.

3. Våtservetter, näsdukar et c.
Toaletter på badhus! Wtf? VILL de att vi ska vilja kissa i bassängen i stället, eller? Finns inget som är äckligare. Att de verkar ha tagit bort papper att torka sig med - hehe, eller ja, alltså, papper att torka händerna med - gör inte saken bättre. Det finns i stället en sån där ”blåsare”. Men en ”blåsare” kan man inte ha som skydd när man öppnar toalettlock, trycker på spolknappar, drar i kranar eller tar i handtag. Jag har alltid, alltid papper emellan. Min ångest skjuter i taket om jag tvingas ta i allt det där utan något mellan min hud och toalettutrustning.
Att det sen alltid, alltid är vått på ringen och golvet förbättrar inte saken. Jag FATTAR ju att ingen bara ”ok, nu ska jag sätta mig och kissa på golvet!!! 😀 😀 😀 ” och att det inte är urin utan vatten, men ändå… Disgusting. Dessutom kan det kanske vara stänk från toaletten när den spolar?
(Jag kanske är den enda person i Sverige som förstod och sympatiserade med Matilda Djerfs privata toalett. Ja, hennes bästis fick också gå där. Handlar mindre om hierarki och mer att vi kan tolerera ”smuts”, inbillad eller verklig, från personer vi älskar. Testa er själva liksom - hade ni föredragit att byta blöja på er bebis eller en åldring på stan? Hjälper ni hellre er bästis med att hålla upp håret efter misslyckad räkning av enheter eller det lokala fyllot nere i parken? Har ni hellre sex med er vackra och underbara fru än med en främling? Christopher Wollter behöver inte svara.)

4. Uppförande i simhallen.
Snälla, försök samspela med andra. Vi fattar att du kan simma jättefort men ingen vill få kallsupar eller halvdrunkna varje gång du kommer vräkande förbi som ett maniskt vattendjur på varje uppåtjack som existerar? Känner man att man vill crawla som det inte finns en morgondag kanske man kan hålla till i banorna för snabbsimning i stället för motionssim där mest äldre plus jag simmar i lugnt bröst- och ryggsim?
Antar att jag också här bör nämna fenomenet ensam man som sitter vid ett bord och tittar, men nej, kan inte. Om man behöver betala 100 spänn för att få flukta lite på kroppar som inte ens är nakna ömmar jag mest för en, iaf om man sköter det diskret. Har t.o.m. vänt mig om från mage till rygg för att ge sagda gubbar lite valuta för pengarna. Ok, nu kanske de inte betalade 100 spänn för att se just mig i baddräkt men beggars can’t be choosers, som man säger.

Ok, anekdotdags nu eller? Älskar att simma på rygg och brukar passa på när det är ont om folk. En gång för många år sedan besökte jag ett litet badhus där jag just då var enda besökaren! En ung kille, anställd, stod och fixade med lite saker vid bassängkanten och hans civilklädda kompis var med som sällskap. Jag tänkte inte så mycket på dem utan simmade på, varv efter varv. De stod kvar. Sen råkade jag kasta en blick neråt längs min kropp. Mitt ena bröst var helt utanför min bikinitopp (eller om det var baddräkt). Jag har ingen aning om de sett något, vågade inte ens titta på dem, utan flydde bassängen. Vet inte heller hur länge jag simmat omkring på rygg med ena bröstet utanför. Kan säga att jag nu iaf kastar regelbundna blickar neråt, ett antal per varv. Vill ej reprisera detta.

5. Priset!?
Mer riktat till Stockholm stad. Ett engångsbesök kostar 95 kronor. Ett tiogångsrabattkort kostar… 🥁… 940 kronor. Man sparar alltså en (1) krona per besök om man köper ett kort!? Herregud, det första jag skulle göra när jag blir envåldshärskare är att rabattera priset på motionsanläggningar. Vi vet ju från otaliga forskningsprojekt hur oerhört viktigt motion är, ur alla tänkbara aspekter. Sen skulle jag höja temperaturen i vattnet. Ja, jag fattar, det skulle tillkomma kostnader både i uppvärmning och säkert i rengöring och ökad bakteriekontroll. Men det finns ju otaliga andra ofantliga slöseriprojekt att ta pengar ifrån. Visst skulle ni rösta på mig? 😌 Inte för att ni har något val när det jag blir envåldshärskare, men…

Nu whatsappsar Dishy att hon tror att det är bra för min svank att gå och simma. Men nu är det too late. Lär vara massa folk där? Känns som man måste komma när de öppnar eller stänger? Visserligen öppnade de för 5 minuter sen men ändå…

Förresten:
6. Något litet att äta och dricka efteråt.
Banan, liten bar, något att dricka. Man blir ju lätt lite trött och törstig och skönt att få något i sig ganska direkt.