Citat:
Ursprungligen postat av
Stor-Men-Snabb
Jag kan villigt erkänna att jag har ett stort hål i samvetet pga av att jag jobbat så mycket och missat mina barns uppväxt i vardagen. I mitt fall kunde det inte göras på annat sätt med samma avkastning och möjligheter för dem framledes men det känns..
Det är lite av den här anledningen jag startade tråden, för jag ångrar att jag missat så mycket av min dotterns uppväxt.
Jag har fram tills nyligen tänkt som du, jobba hårt för att kunna ge barnet en trygg uppväxt. Jag växte upp i förort och lägenhet och det är inget jag vill ge henne. Jag vill kunna ge henne allt det jag inte fick.
Men samtidigt som jag ger henne en trygg ekonomisk uppväxt så offrar jag våran far-dotter-relation och det är det som tär på mig varenda minut på jobbet.
Därför tycker jag det är absurt att kvinnor kan klaga på att dom är mer hemma med barnen men samtidigt kan åka med på mannens trygga inkomst, för så som jag ser det så är männen i många fall dom stora förlorarna för vi utför dom tunga och farliga jobben som vanligtvis ger lite extra betalt, utan att vi egentligen får något extra för det. Vi förlorar bara en massa tid från våra barn.
Tanken med tråden är inte att skapa konflikt mellan kvinnor och män, feminister eller ej utan belysa det faktumet att om man har privilegiét att få så mycket tid ihop med barnen som möjligt så ska man vara tacksam och inte använda det som något negativt.