Tobias Hübinette och Catrin Lundström - "Sverige lider av vit melankoli"

Hubbe har mkt skit på näsan.

Hübinette har en poäng, men jag är överlag väldigt kritisk mot forskare som erbjuder en, och endast en förklaring på ett större och komplext problem. Hübinette vägrar exempelvis att erkänna att socialpsykologisk forskning visar att antirasister är lika rasistiska som SD-väljare, det Freud kallar för reaktionsbildning; där antirasisternas hat inte är mot rasismen i sig, utan att de ser sin egna bortträngda rasism hos den andra gruppen vilket skapar irritation och frustration hos subjektet.

Socialdemokratin har helt övergett arbetarklassen, och blivit ett medelklassparti där man värnar om HBTQ och minoriteter. Svenska arbetare ser hur medelklassen genom politiska åtgärder premierar nyanlända i bostadskön, och att gruppen invandrare får generösa bidrag, där arbetarna som motreaktion mot den rådande politiken väljer att rösta höger, och inte som Hübinette föreslår, för att Sverige skulle ha blivit mindre vitt. Jag tror inte att de flesta vill tillbaka till det gamla Sverige, men svensken ogillar den ansvarslösa politik som förs. Hade arbetarna och pensionärerna inte fått det sämre, om kriminaliteten inte hade ökat och om bostadspolitiken hade sett annorlunda ut hade samhället inte varit intolerant och SD hade aldrig kommit in i riksdagen. En annan förklaring är det David Goodhart kallar för "somewheres and anywheres"; att de med makten, etablissemanget, prioriterar vissa ideal på bekostnad av att vissa grupper; arbetare och människor på glesbygden, inte känner sig delaktiga i samhället. Hübinette väljer, tyvärr, att förneka dessa aspekter för att det ska passa hans verklighet; där den postkoloniala intoleranta Sverige avsiktligt diskriminerar invandrargrupper för att man innerst inne vill bevara den ariska rasen.