Skygg/Blyghet som kommer i perioder?

Är väldigt trött och förvirrad på att jag kan gå från att vara öppen social och finna glädje i att prata med mina arbetskamrater och vänner på min fritid, för att i ett ögonblick gå till att bli socialt handikappad jätte blyg & skygg nervös och känna mig mega obekväm med folk omkring mig till och med vänner!

Det är som en switch slåss på där jag blir väldigt tillbakadragen darrig röst kan inte le eller skratta & hela ansiktet blir stelt och gör ont om jag ens försöker blir så falskt, blir fuktig i ögonen & höjd puls samt lite rödaktig runt kinderna!

Det är väldigt utmattande när det går i perioder så här och förstör väldigt mycket för mig i mitt liv. Ibland kan det verkligen gå dag för dag ena dagen öppen som en bok bra självförtroende totalt orädd njuter av att vara social för att nästa dag vilja gå och gömma mig och inte vilja vara social med någon eller hålla ögonkontakt med någon!

Är detta ett normalt beteende eller är det något psykisk för mig som spökar fram & tillbaka? Någon som känner igen sig i hur man kan vara med blyghet & skygghet fram och tillbaka såhär?

Blanda för i helvete inte in introvert i det hela. Förbannat trött på idioter som kallar mig blyg för att jag är introvert. Nej, jag är inte blyg, bara oerhört ointresserad av vad idioter pratar om.

Introvert har INGENTING med blyghet att göra, det har att göra med att sociala interaktioner dränerar oerhört mycket energi så man väljer sina interaktioner socialt. Men de sociala interaktioner man har är givande och djupa.

Jag är introvert och nog den minst blyga personen du skulle stöta på. Så det har definitivt inte med det att göra. Det har att göra med att du är OSÄKER, vilket är en annan femma.

Genomgår just nu samma period som dig.
Jagr aktiv med träning, en mästare på mitt jobb där jag levererar dagligen och är bäst i klassen.
Har fru och barn och tar väl hand om familjen.

Men senaste tiden har jag haft samma känslor som dig när jag umgåtts med bra vänner. Jag övergår från att vara öppen och social i början till att bli oerhört introvert och fastna i mig själv.
Jag blir väldigt tystlåten och sitter och funderar på saker att prata om, saker att prata om bara för att för jag blir så tystlåten.
Har aldrig denna känsla på arbetet då jag arbetar som säljare och träffar väldigt mycket folk.

Bland mina vänner har jag känt att jag har svårt att acceptera mig själv, kanske dålig självkänsla.

Hoppas det släpper nu när sommaren knackar på dörren och att det bara varit denna långa vinter som gjort en lite dyster.

Släpper nog snart för både mig och dig!

Du har rätt det var felaktigt det var jag som flumma till det, redigerat nu iallafall. Ja det stämmer bra det på osäker när jag väl tänker på det. Men ibland som sagt är jag inte det minsta osäker och är pang på orädd som sagt. Dock dom gånger jag känner mig osäker så har jag inte en aning om varför, det bara kommer och sen finns det ingenting jag kan göra för den känslan av osäkerhet sveper bort allt!

Hur ofta infinner sig dessa perioder och hur ofta förändras de? Om det är dag för dag, har du kollat upp tex borderline och bipolär sjukdom?

Det där med att bli tystlåten & sitter och funderar på vad man ska säga för att ha något att prata om känner jag allt för väl mig i. Brukar vara att jag är lite mer pratsam i början för att sen bli typ osynlig och sen obekväm.

Sen fungerar jag i också bäst när jag enbart är med en person åt gången, är det 3st eller mer så brukar jag vara väldigt tyst av mig står mest och lyssnar och försöker se intresserad ut eller försöka bidra med något socialt nästan utav tvång.

Ja det får vi verkligen hoppas att det vänder till sommaren så vi får ha en bra period där allt går mot det bättre för oss ^^

Det är väldigt ofta nu det senaste har det varit verkligen dag till dag som det har inträffat, jag skulle säga de förändras veckovis i normala fall annars. Nej det har jag inte gjort, men tvivlar på att jag har Borderline dock Bipolär är väl inte omöjligt men inget jag haft utredning för så kan inte säga.

Det är ett fullt normalt beteende att ha bättre självförtroende vissa dagar och växla mellan att vara blyg och utåtriktad. Men om du lider av det så är det ju något du behöver göra av det. Jag är likadan, men njuter även av de dagarna när jag är osocial och går och gömmer mig så jag har aldrig sett det som ett problem.

Jag känner igen mig en aning. Har i grunden helt kass självkänsla som hämmar mig bland folk, men periodvis så märks det inte lika mycket för jag har mer energi/är intresserad/livet rullar på. Ibland glömmer jag bort varför jag mådde dåligt tidigare. Kan skifta från en dag till en annan. Ångesten kommer alltid tillbaks tillslut. Har inte hittat nått klockrent mönster men det finns koppling till hur jag sovit, ätit, om det hänt något jobbigt (även småsaker).