Bo i stan kontra förort. Vad föredrar ni? (Sthlm)

Är uppväxt i en förort 21-22 min med pendeln från Sthlm, så valet är givet.
Det är nära naturen, inte den fruktansvärda storstadspulsen (snarare bymentalitet, åtminstone här) och mycket rimligare priser!

Kollar på vad folk föredrar här, vad tycker ni om Bergshamra? Känns som att det ligger perfekt men fattar inte varför det inte byggs mer där.

Var ska man bygga? Bergshamra är tätbebyggt och skulle man bygga mer så blir det till att bygga bort de fina grönområden som finns (ovanligt för Solna) och då blir det genast inte lika trevligt längre. En bra idé hade isf varit att däcka över Bergshamraleden och bygga bostäder ovanpå. Men har ingen aning om det skulle fungera i praktiken.

Då jag hyr i förstahand bor jag hellre i innerstan än i någon närförort då det ändå bara blir marginellt dyrare.

Men något utanför innerstan men innanför eller nära till tullarna hade jag också kunnat tänka mig.

Tänker mest på de stora tomterna som idag huserar nedgångna gamla villor. Varför är de kvar? Verkar vara något oklart där

Jag har bott i Vasastan/på Gärdet under många år och bor nu i hus i en närförort. Jag tycker att båda har sina för- och nackdelar.

Jag säger, hus under vår/sommar och lägenhet under höst/vinter, om man skulle få välja fritt.

lägenhet inne i stan och ett landställe

Hade jag sökt mig tillbaka till Stockholm hade jag nog föredraget en lugn och trevlig Svensson-förort som ligger rätt nära stan. Sundbybergs kommun hade kanske kunnat vara nåt.

Mitt yngre jag föredrog innerstan, jag har då främst bott på Söder men även en tid på Gärdet och i Vasastan. Numera när det är familjeliv med allt vad det konstituerar så föredrar jag ett villaområde i en tätort med ca 15-20 min med bil till Sveavägen.

Förort alla gånger, alldeles för stressigt att bo i stan nu för tiden tycker jag.

Är uppväxt på en mindre ort och där är det lättare att andas o va människa, ingen hets
o konstiga värderingar. Avslappnat o mycket natur då mår man allra bäst enligt mig.

Jag är straxt över 30år.
Är uppväxt i ett villaområde i örebro framtill man var ca 12 och föräldrarna skildes.
Flyttade då till Vivalla och bodde där nåt år till att flytta upp till min pappa i sthlm och där bodde vi i Vårberg och vårby gård.

Skillnaden från villaområde till förorten var som dag till natt och på gott och ont.
I villa området hade man många vänner och lekte i naturen, man lekte krig, klättrade i träd och byggde kojor och åkte skateboard.

I förorten hade jag också många vänner och där blev det mycket häng i vårbergs centrum och så åkte man till skärholmen. Mycket sällan åkte vi intill stan men det hände ibland men det var oftast om det var nåt ungdomsevent i slussen och kungsan m.m.
Var mycket hårdare klimat i orten än i villaområdet och på den tiden hamna vi ofta i tjafs men det var fights med händerna. Skjutningar hände aldrig då som värst hände det att nån kniva nån och liknande men det var också sällsynt. På den tiden så var linje 13 mot norsborg där det var som värst i Sthlm.

Personrån däremot var väldigt vanligt där jag bodde, inget jag själv sysslade med men flera man kände då höll på med det, främst mobiler/kontanter var målet för dom som höll på med det.
Jag gillade att vara i och runt skolan fast inte vara på lektionerna utan jag + vänner "hängde" mest där. Senare på gymnasiet så blev det att jag började på fogelströmska som låg i zinkensdamm, detta var då ett gymnasium med ENDAST Iv-klasser, alltså bara klasser med folk som inte hade fullständiga betyg. I denna skola gick folk från hela sthlms förorter. Det var en katastrofal skola dock började man känna folk från helt andra förorter på andra sidan staden t ex blåa linjerna, fisksätra m.m
Stan var iallafall en helt annan värld. Jag kunde då inte ens tänka mig att det gick att bo där, eller mer som "vilka kan bo såhär och så nära plattan och kungsan och alla affärer" tyckte det var som en omöjlig avlägsen dröm samtidigt som man kände att man inte passade in där. Alla stationer framtill bredäng kändes främmande och människorna såg helt annorlunda ut och betedde sig helt annorlunda.

När man blev ung vuxen var drömmen att bo i innanför tullarna. Idag bor jag innanför tullarna sedan rätt många år tillbaka men idag i nuvarande åldern är drömmen att nästan bo lite på landet, närmare naturen. Har alltid älskat naturen och skulle vara skönt att slippa sthlms stress, trafik, folk överallt, högljutt m.m.

Fördelarna: från förorten jag ser för mig själv är att man blev mer härdad än vad jag annars tror att jag hade blivit, street-smart att inte vara naiv och att inte tro gott om allt och alla
, får många vänner från olika länder man lär sig om olika kulturer, man lär sig att umgås med många olika personlighetstyper mina bästa vänner är uppväxta som jag, majoriteten är godhjärtade men finns även många onda människor så du lär dig att umgås med båda typerna vilket jag ser är bra.

Nackdelarna: dåliga betyg och man har fått slita för att fixa detta i vuxen ålder.
Du blir dömd på förhand av allt/alla som inte är orten. I skolan är det ett mycket hårdare klimat än i skolar med ungdomar från rika områden.