Citat:
Ursprungligen postat av
hogerspoket
Vetefan.
Som mångårig specimenfanatiker (läs periodvis <100+ fiskedagar/år) kan jag säga att det är kostsamt, slitsamt samtidigt som det naturligtvis kan vara väldigt meditativt (om väder och vind samarbetar med en).
Är just nu i slutveckorna av havsöringsflugandet för våren. Helt slut i kroppen efter tre veckor av 'dubbelpassdagar' (soluppgångs och solnedgångsfiske). Men visst fan är jag lycklig när jag står där i soluppgången på strannabacken, ser sälar och fågelsträck samt understundom drillar öring på klen flugutrustning.
Jag håller flugfiske för att vara det optimala mindfullness-fisket då det kräver ett närmast 100%-igt fokus på kastandet (speciellt vid blåsiga förhållanden).
Att meta ger mig, personligen, typ ADHD. Att sitta still och glo på ett flöte, en quivertip eller vänta på nappalarm är inte min thekopp...
--
Jag tror dock det är underordnat mm man väljer att fiska, vandra, jaga eller plocka svamp. Den centrala aspekten för mig är att slippa stadsmiljö och att få interagera med naturen. Jag tror, i ärlighetens namn, att den meditativa dimensionen är ungefär den samma.
Men -- det är ju faktiskt bara att testa. Då det är en av Sveriges vanligaste hobbies har du sannolikt någon i bekantskapskretsen som sysslar med det. Kolla om du kan haka på och testa.
Lycka till.
Hehe, ja specimen-fiske är inget för själen. Prylbögeriet med femtielva pennflöten för mete, matchspö hit och feederspö dit. Mäska för 500SEK för att locka rudan eller karp till napp. Sedan flugfiske med skitnödiga prylar som polyproloprotoren-väst-xtra-vattenavvisande, priest-klubba, och överfulla fluglådor
Ta ett 2m spö å bäckmeta med toppknutet. Spö, lina, sänke, krok och mask. Ingen rulle. Finns fan inget ljuvligare och mer spännande fiske än bäckmete i detta land. Annars kustfiska i Norge.