Sgt. Pepper. Det är egentligen bara öppningsspåret med samma namn och reprisen av densamma i slutet jag gillar. Reprisen gillar jag bättre än öppningsspåret, samt Lucy in the Sky With Diamonds (men den blir lätt trälig) och framförallt A Day in the Life jag gillar från det albumet.
Den sistnämnda är magisk och jag har ej ord.
Så en sak som kanske någon kan reda ut? Vet inget om inspelningsmetoder eller hur elgitarrer fungerade då, men om man tar öppningsspåret - Sgt. Pepper, precis i introt har elgitarren ett ganska rått och tydligt sound. Hänger ni med var jag är?
På Stones efterkommande album Beggars Banquet (1968) finns låten Sympathy for the Devil. Samma råa och tydliga sound finns här och påminner starkt om det förstnämnda.
Någon som har en teori om vad detta kallas på musikspråk och hur kan man få en elgitarr att låta så.
Gillar ljudet
Edit: Symptahy for the Devil. Gitarrsolot ungefär halvvägs in i låten.
Ja, den videon har jag sett och gillat ett antal gånger nu. Saknar woohoo-kören bakom.
Är det någon som kan tyda vad som sägs i inledningen på On With The Show. Det pratas så otydligt och snabbt i introt, men skulle vara kul om någon kunde lista ut, då jag går bet.
Ja, den videon har jag sett och gillat ett antal gånger nu. Saknar woohoo-kören bakom.
Är det någon som kan tyda vad som sägs i inledningen på On With The Show. Det pratas så otydligt och snabbt i introt, men skulle vara kul om någon kunde lista ut, då jag går bet.
Då jag "kommer ut" som Their Satanic Majesties Request-älskare bland andra Stonesfans, speciellt de i de äldre generationerna, får jag huvudskakningar och finna mig i att bli utskrattad. Keith Richards himself skrev i sina memoarer - Life - att albumet var "krimskrams" och den uppfattningen tycks vara allenarådande bland Stonesfansen också.
Det var svårt för de flesta musiker att göra bra musik på den tiden eftersom de påverkades av samtiden och rökte på kraftigt och tog syra vilket påverkade sättet att producera.
Är Stones fan och 2000 light years from home är suverän.
jag tycker skivan är helt okej. Den har både bra och mindre bra låtar. Gillar röst effekterna de har i tex "in another land". småroligt också att man kan höra höra någon snarka i slutet av låten. gillar också hela versionen av "she´s a rainbow" som här börjar på en marknad. "2000 Light Years From Home" är också galet bra. Sedan är ju både "The Lantern" och "Gomper" väldigt bra
Diggar singeln "We Love You" som tyvärr inte är med på albumet.
Själva omslaget är ju också coolt. Jag har skivan i en så kallad gatefold och insidan med bilder och en labyrint är häftig. Första pressen var dessutom frontbilden i 3D.
__________________
Senast redigerad av Fredrikman 2021-11-17 kl. 12:24.
Jag är tvärtom inget stort fan av Stones men jag tycker lätt att Satanic Majesties är en av deras absolut bästa plattor. Jag är förvisso ett stort fan av psykedelisk (rock)musik i allmänhet.
Jag har skivan i Stereo men jag har hört att den även gavs ut på Mono. Skulle vara intressant jämföra exempelvis "2000 Light Years From Home" och " In Another Land" om det skiljer mycket mellan Stereo Versus Mono. Bägge låtarna har i Stereo coolt surround ljud.
Det ryktas att några i gruppen (Oklart vilka av dem) sade när skivan kom ut; "slicka på ytterkanten och ni får en tripp som heter duga." Skivbolaget fick panik och drog tillbaka skivan eftersom några i gruppen suttit i fängelse på grund av drog innehav. Jag misstänker dock att uttalandet skulle vara som ett långfinger till polisen.
Jag menar det verkar inte så troligt att de strykit någon drog längs ytterkanten känns det som.
Alice Cooper hade visserligen flera år senare en skiva med trosor runt (som dessutom kunde brinna väldigt lätt) men det verkar mer rimligt än att stryka t.ex LSD längs ytterkanten.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!