Varför är det "låg status" att vara singelkille i Sverige?

Tjena,

En ganska sjuk diskriminering vi har i Sverige som få människor pratar om är synen på singelkillar. Ensamma män. A.k.a. "samhällets bottennapp..."

Om en man är 30+ och lever ensam är han i regel en förlorare i andras ögon. Varför är det så? Vem har bestämt den regeln?

Det är fel!

De senaste åren har jag levt själv efter att ha varit i relationer (särbo eller sambo) i stort sett hela livet. Min första flickvän hade jag som 14-åring (vi möttes på konfirmationslägret och jag var skitstolt över att ha fått hångla första gången!). Därefter flera olika relationer med olika människor. Alla var jättebra och utvecklande, på lite olika vis. Sista relationen var med en ex-kollega och var helt fantastisk, men efter denna bestämde jag mig för att vara ensam och fokusera på mig.

För första gången i livet ville jag vara själv!

Note: jag är 38 år idag och har en dotter som bor hos mig på deltid. Vanlig kille. Vanligt jobb mm. En vanlig svensk kille.

Detta har jag lärt mig av att vara singelkille:

Det spelar ingen roll hur "vanlig" man är som ensam kille i Sverige. Utan kvinna/familj/barn tittar folk på en som man saknar något, den vanligaste frågan jag får är kring relationer... Träffar jag någon? Vad hände med hon där...? Har du testat nätdejting? Mina grannar börjar titta på mig som jag är en seriemördare. Min morsa undrar när hon skall få fler barnbarn. Alla släktingar vill ha bröllopsbilder. Dopbilder. Etc. Hur går det med tjejerna Mo?

WTF. Jag är singel. Som man är detta tydligen kriminellt. För kvinnor är det inte alls konstigt att leva ensam, men en man som gör detta förknippas med:

- Han som bygger bomber på fritiden och styckar lik i sin källare.
- Pedofilen som hänger runt skolgården med sin godispåse.
- Eller han som helt enkelt inte "får nåt". Han som blir avvisad av alla tjejer och ger upp. Losern som lever på cola och potatischips och streamar internetporr 24/7.

Herregud. Män som lever ensamma borde ha mycket högre respekt i samhället, just för det är svårare att leva så. Du är ensam, ingen som ser efter dig, ingen som vet om du är okej mm. Alla räkningar, utgifter, reparationer, renoveringar etc ligger helt och hållet på dig. Du ansvarar helt själv för allt i ditt liv, helt utan stöd från omvärlden! Du måste dessutom ta all skit du får i form av bristande respekt och förståelse från vänner, familj, grannar, mm.

Den enda respekt jag får av samhället omkring mig som singelkille är när jag går runt med min dotter. Då är jag högst accepterad och till och med beundrad. Den trygga farsan som tar hand om sitt barn! Uppskattat! Men går jag ensam hem en fredagskväll så är jag en stor förlorare...

Här är sanningen:
Singelkillar får noll respekt i Sverige. Ju äldre vi blir desto lägre verkar vår sociala status bli. Alla vet ju att det värsta man kan bli är en ensamstående 45-årig man som desperat raggar småtjejer på nätet... han som tar selfies underifrån där dubbelhakan syns och lägger ut på Tinder.

Sjukt att vi ser på ensamma män så.
Fördomsfullt och fel så in i h-e.

Tänkte dela efter mina år som singelkille. För det är minst lika viktigt som annan form av rasism, kvinnoförnedring mm. Sjukt som fan faktiskt.

//Mo
En av Sveriges stora losers, antar jag...

Ingen har sagt att det är låg status men de utgår ifrån att de flesta vill ha med tjejer att göra.
Uppriktigt så är du en jävla fjant som anser du måste göra din röst hörd, du vill vara singel så var det då och strunta i vad folk säger.

Så länge du trivs med att vara singel så varför bryr du dig om tex grannarna? Att de tror du är seriemördare beror nog inte på att du är singel eller så bara hjärnspöken?

Tjejer är jobbiga efter ett tag så hellre singel än vara i ett dåligt förhållande, all kärlek, all slutar alltid med bråk.

Antar att det har att göra med att mannen traditionellt anses vara en "provider" (evolutionärt och kulturellt). En "provider" utan någon att "provida" blir ju därmed en "loser".

Ett bra första steg till att må bättre är att strunta i vad folk tycker (särskilt de som inte är dina vänner).
En sådan ökad självkänsla ökar ofta din attraktivitet på "köttmarknaden".

TS har inte riktigt förstått samband, orsak och verkan.

De killar som inte kan få tjejer pågrund av att de har låg status anses även i övrigt ha låg status.

De killar som är eftertraktade, men själva väljer att vara singlar, ses inte på samma sätt av omvärlden.

Du framstår som 18 inte 38 år. Det gör dig till en loser inte att du har singelstatus.

Ja, i viss utsträckning. Men om man är tillräckligt gammal och evig ungkarl (trots att man har nya erövringar hela tiden, alltså attraktiv) så är det nog inte så hög status i allmänhetens ögon. Det blir lite loser-stämpel ändå, trots allt.

Det är väl inte mindre status att vara en singelkvinna? Framförallt om man än ensamstående mamma. Tycker det är ett jävla tjat framförallt här på FB om alla singelmammor som "borde vetat bättre" och bla bla bla. Däremot ser jag inte så mycket poster om singelkillar i allmänhet, inga alls faktiskt. Varken här eller någon annanstans.

Det är uppenbart att du upplever det så eller vill att så ska vara fallet, men svaret kanske inte bara ligger i det faktum att du saknar partner just nu?
Om du vill fokusera på dig själv så gör det, ta av dig offerkoftan och lev ditt liv som du vill.

Kan inte hålla med mer om din känsla, är 37 och hoppet om att hitta någon är fan borta.

Jag delade med mig av min erfarenhet.
Varför ska jag inte göra det? Diskriminering är viktiga grejer.

Och:
Så klart bryr vi oss om vad andra tycker. Vi är flockdjur. Människor vill vara uppskattade och sedda. Jag med. Om alla mina vänner tycker något är det klart jag påverkas av det.

Det gör ni med. Allihop.
Ni andra ljuger.

Jag skrev tråden för singelkillar där ute för de behöver detta. Respekt med andra ord. Känns för övrigt som hög nivå på diskussionen på detta ställe. Hoppas det finns mods...

Alla killar vill ha en flickvän. Du är förmodligen bara för lat för att ta tag i att skaffa en.

Finns det som är värre; singel kvinna med multum katter och lådavin..