Hjälp mig innan jag blir galen

Tack, jag står i kö till psykiatrin.

Ja det var ett bra tips. Jag vet att en kille inte kommer göra mig lycklig men jag vill ändå någonstans att killen jag är med gör mig glad, visar att han är kär och visar att han bryr sig. Mitt senaste förhållande startade ganska så tätt inpå mitt break-up så där kan jag hålla med att jag hoppade från kille till kille.
Min förklaring till det är för att min första kille skrev med andra tjejer och ena dagen ville han ha mig för att sedan vilja kasta mig den andra. Killen jag då blev tillsammans med istället såg mig på ett annat sätt och därför gick det så fort. Innan jag träffade min nuvarande kille så va jag singel i över 1 år och letade inte efter kärleken, sen träffades vi och jag gillade honom och sen blev det vi. Vi har varit tillsammans i 3,5 år.
Om det skulle ta slut med min sambo så skulle jag vilja leva som singel för att bli den bästa versionen av mig själv innan jag går in i nästa förhållande, dels för nästa partners skull och för min egen. Jag skulle också vara vääääldigt kräsen med vem jag tillslut binder mig med för att inte råka ut för samma saker jag varit med om i tidigare förhållanden

Hej igen!

Tänkte svara inatt på tazzos inlägg för jag blev upprörd över det (förlåt tazzo) men det var nog tur att jag lät bli. Dock kan jag inte släppa det... men alltså är det inte det här som är en stor del av själva problematiken med BPD?! Du ställde frågor som:

- Varför är du snabb på att binda upp dig med kille efter kille?
- Kan du inte bara dejta utan att binda upp dig?
- Träffa killar/bli vän med dem under längre period och bestäm dig sedan för att stadga dig om några år (om du nu vill det) med rätt kille som du känner genuint.

Vet inte hur du känner inför detta TS men jag vill nog bara lite irriterat svara: För att jag har BPD och detta är INTE mitt MO/tillvägagångssätt!! Det är ju bla därför jag har problem med alla slags relationer. Dom mer ”händer” mig där och då jag råkar befinna mig. Tazzo verkar utgå ifrån att såna som vi tänker rationellt, gillar att planera och sätta upp mål i våra liv utifrån vårt eget värde som person eller god självkänsla. What?!? Jamen då hade vi ju inte haft BPD antagligen och kunnat hejda vår impulsivitet och betett oss så som man ”ska göra”... Vet inte hur du haft det i livet TS men jag har då aldrig dejtat nån. Jag hoppar in i saker med hull och hår och FORT, spontant och impulsivt. Sen lååångt därefter hinner jag kanske ikapp mig själv och inser att det nog inte var så klokt. Men jag älskar spänningen, att det går i 150 km i timmen osv osv så jag KAN INTE hejda mig.

Lika lite som det går att få en ”vanlig/normal” person att vilja utsätta sig för sånt som jag finner roligt är det nog som det är för mig att vilja ha det så som de flesta andra har det.

Vidare skriver du tazzo:
Summa summarum: relationer skall man ingå i efter LÅNG tids dejtande och "testande" av många killar för att hitta den rätta.

Jag håller absolut med dig om detta! Det låter klyftigt och bra! Problemet är att jag aldrig gjort så och har ofantligt svårt att greppa att jag öht någonsin kommer göra det. Det känns ungefär lika upphetsande som att sitta i en lång bilkö som lååångsamt går framåt, ett litet steg... i.... taget...

Inser nog nu att jag fortfarande är irriterad, ha ha!
Är nog detta jag har svårt för när andra oinsatta kommer med tips om att: byt miljö, stressa mindre, ta det lugnt och meditera!
Jag har bytt miljö 50 gånger i mitt liv - det har inte blivit bättre.
Min hjärna är programmerad för stress och söker upp den. Det känns nog familjärt för den.
Lugn och ro och att göra saker i vanlig takt gör mig nervig och stingslig. Meditera?! DET gör mig stressad...

Du får gärna komma med nån input om detta TS - annars tror jag nog det är mer sannolikt att det är JAG som snart drabbas utav psykos än du!