Citat:
Ursprungligen postat av
Persson2021
Jag säger inte hej till någon. Jag är tyvärr inte intresserad. Jag går i mina egna tankar. Som personer kan de flesta säkert vara både trevliga och intressanta, men deras liv och vardag, som är allt de har, är allt utom givande eller intresseväckande.
Folk tror att jag är konstig eller oförskämd, men troligen inte. Småprat leder bara till social ansträngning och tomt och onödigt prat, utan tillfredsställelse.
Vad är poängen... Särskilt extroverta, ytliga och s.k. roliga människor går bort.
Hur intressant är det att prata med män och kvinnor som är gifta, har hus och småbarn, är föräldrar, arbetar måndag till fredag, sysslar med affärer eller karriär och som aldrig har gjort något särskilt som man själv är intresserad av...
De få kvinnor som är attraktiva är oftast inte singlar och de som är det söker top-notch män med stora fina hus, och plånböcker. Och som gillar det livet eller inte vet något annat.
Folk shoppar nya blusar eller dricker öl på helgerna, skålar och sjunger, kollar fotboll och TV, går till kyrkan eller moskén. De sitter fast och kommer inte någonstans. De utvecklas inte.
Hur leder samtal med sådana människor till nya perspektiv och infallsvinklar, som jag inte redan vet? Jag är trött och håglös. Jag är deprimerad pga att folk är psykiskt förkrympta och nästan värst av allt, inte förstår det själva. Vad ska jag göra? Hur blir jag glad, lycklig och finner mening med tillvaron? Känner ni igen er, förstår ni mig?
Vad skulle du vilja att människor pratade om eller hur de skulle vara?
Är det att du känner en stark press utav att man måste vara social i samhället vilket inte passar dig som gör dig deprimerad, eller är det något som ligger grundat i dig?
Finns det någon person överhuvudtaget som det
Känns okej för dig att prata med?
