Postmodernismens centrala tes. Foucault vs Chomsky

I USA fram för allt är vetenskapsmodernism fortfarande ganska populärt. Atomism, Essentialism, Reduktionism är fortfarande vitala för samhällets identitet. Den nya "postmoderna" progressiva woke kulturen sysslar till 10% med postmodernism och resten är samma gamla Essentialism iförd en skrud av progressiva värdeord. Dock, om man kollar runt bland kritiker och förespråkare för postmodernism skiljer sig ganska ofta uppfattningen om vad som anses vara dess grundtes. Vissa menar att det är kritiken av metanarrativet medan andra hävdar att det bara är dekonstruktion av modernismens idéer om essens. Vad anser andra om detta? Chomsky mot Foucault är en bra utgångspunkt kanske: https://www.youtube.com/watch?v=3wfNl2L0Gf8

Väl formulerat. Vill påstå att det ofta är naturen i sig postmodernisterna kritiserar, men, för att vara saklig:

Kritiken från postmodernisterna grundar sig i teleologiska meningsskiljaktigheter och identitetspolitisk tyckonomi.
Postmoderna tänkare använder dekonstruktion av meningsmotståndares begreppsapparat för att kontrollera språket.

Alltid bedriver de rena eristiken, och är reformivriga vänsterradikalister förförda av sitt eget ressentiment.
Aldrig har jag mött en postmodernist som inte också är dogmatisk fundamentalist och slavmoralist.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Eristik

Motsäg och tillrättavisa mig gärna, jag önskar verkligen ha fel.

Jag tror inte att du har fel, men rädslan för vad essentialism kan leda till med kärnvapen inblandat har nog bidragit till eristiken.

Man gör vad som helst för att inte erkänna att olika folk har olika särintressen som kan leda till världsomspännande konflikter.
Jag tror inte att idéerna blivit så stora om det inte var för rädslan för ett kärnvapenkrig mellan grupper med olika essenser.

Därför intresserar man sig för alternativ till essentialismen, oavsett hur korkade de är.