Hierarki - etiskt värde?

Harakiri ... för att behålla hedern

En vacker hederssak i det feodala Japan som jag tänker på ibland är denna historia: Ett anrikt kloster för krigsmunkar vid foten av ett brant berg hade förr som tradition att årligen utmanas bestiga bergets topp. Marschen startade vid soluppgång under vårdagjämningen och de som inte bestigit berget innan dess solen givit morgonrodnad nästföljande morgon begår självmord för att inte vanära sin tradition. Den krigsmunk som inte klarar samma utmaning som sin broder är en fara, fyller inte sytt syfte, och förtjänar helt enkelt inte att med sina bröder se soluppgången från bergstoppen.

Visst går det att göra en värdehierarki, det gäller bara att veta vilka värden som är beroende av varandra. Sanning vs rättvisa till exempel, vilket är viktigast? Man kan lätt tänka sig exempel där det är rätt att ljuga för att hindra en orättvisa. Om en SS-man frågar om du vet var Anne Frank gömmer sig så svarar du nej även om du vet det. Innebär det att rättvisa är viktigare än sanning? I det fallet gör det det, men generellt?

Nej, för utan sanning kan du inte veta vad som är rättvisa. Alltså måste sanningen vara högre i hierarkin än rättvisan. Men i exemplet ovan då? Där får vi beakta ett tredje värde, nämligen livet. Livet måste vara viktigare än sanningen, för utan liv spelar sanningen ingen roll.

Så kan man rangordna olika värden, men även efter att ha rangordnat värdena kan man lätt få huvudbry när man tänker på vissa konkreta exempel. Är det någonsin rätt att våldta någon? Enligt ovanstående resonemang skulle det vara rätt att våldta om det räddade liv. Faktum är att människosläktet en gång tydligen bestod av ca 100 personer, enligt artiklar jag läst nånstans. Tänk dig att vi nån gång hamnar i en situation där människosläktet bara består av en handfull personer, och att de kvinnliga personerna inte ville ha sex. Har du då rätt att våldta för att föra människosläktet vidare?

Hierarki - etiskt värde?

Hierarkier bland djur är många gånger en produkt av att minska risken för att bli skadad. Det bildas en rangordning vid utfodring av hundar t.ex. Den starkaste och tuffaste tar första skålen som ställs ner den näst starkaste den andra osv. och den yngsta och svagaste finner sig fint med den sista skålen (i väntan på tillväxt och bättre tider). Alla är ivriga att få mat, men var och en tar i den ordning man kan utan att riskera att få stryk och som konsekvens uppstår en ordning. Rangordningen minimerar alltså grupp-aggression som konsekvens av individuellt egoistiskt beteende vilket kanske kan ha ett visst etiskt värde.