Vad är den svenska motsvarigheten till "Entitled behaviour" eller "Entitlement"?

Bra skrivet. Det där är svåra saker att jobba med. Jag är introvert så jag har dragit mig undan sen jag var i tonåren och man fick börja prioritera saker när tiden inte riktigt räckte till. Jag har nog levt lite för mycket med mig själv och mina egna känslor utan att kunna dela med andra och behöva anpassa mig till dem. Sånt tycker jag är jobbigt och jag är fortfarande i samma situation.

Mitt sociala liv får jag till största delen genom forum och spel över nätet, och där tar ju folk lätt till hårda ord i onödan. Ibland får man faktiskt påminna sig själv om att folk är trevligare i verkligheten där de har större anledning att vara det. Jag tror det är lätt hänt att utveckla någon form av "jag mot världen" attityd när man inte har några riktiga vänner.

Men tyck inte synd om mig. Jag har mer eller mindre valt att leva så för att det är enkelt och man slipper lämna sin comfortzone, så jag får skylla mig själv. Vill jag ändra på saker måste jag börja gå ut mer och träffa folk, men det är svårt så länge covid härjar. Man kan lugnt säga att min situation blev värre av det.

Så kan det nog vara i vissa fall. I andra fall kan det bero på att de varit överbeskyddade när de växt upp, eller varit enda barnet i familjen, eller fått särbehandling på något sätt. Jag läste även att berättigandet är en följd av att man blivit illa behandlad och inte fått den respekt man anser sig förtjäna. Där finns en skillnad på de som växt upp i en rik och mäktig familj, men det är nog olika för dem med. Man kan inte säga att alla barn som fått en privilegierad uppväxt är likadana. Det beror helt på hur deras föräldrar är.

Nej, men jag har bråkat mycket med min pappa. Båda var stolta och ville hävda sig på något sätt och vi kom inte bra överens. Jag har hört att hans äldre bror ständigt körde med honom och var nedvärderande. Låter som han behövde kompensera det han blev utsatt för på något sätt, och det var ju tråkigt att jag(och resten av familjen) skulle behöva lida för det.

Sen var jag den lättaste att ge sig på i skolan om nån kände för att jävlas, jag var sen i utvecklingen och hade en för stor käft för mitt eget bästa, så jag har råkat ut för en hel del skit. Jag tror det är därför jag känner att jag har rätt till mer än andra. Varför ska jag ha det sämre än andra och behöva jobba mer för allt jag vill ha ungefär. Jag vet att det är självdestruktivt och att alla säkert fått jobba för vad de vill ha, men det är en undermedveten inställning som är djupt rotad. Man får jobba positivt med sig själv och lägga en massa energi på att ändra det. Energi som jag inte har just nu.

Nu kanske det blev lite personligt här, men jag har inget att vinna på att hålla tyst heller. Det är ett psykologforum och jag räknar med att folk har viss förståelse och respekt för andras situation.