Civilingenjör eller läkare?

Hej! Nu har det gått två år sedan studenten och jag sitter och väljer mellan läk och civ.ing.

Jag när ju ändå någon sorts ungdomlig tro på att jag ska kunna göra världen lite bättre och eftersom jag är hyfsat vass på matte och problemlösning tänker jag mig att läkare eller civ. ing. är det som gäller.

Givet mitt matematikintresse har jag funderat på teknisk fysik och teknisk matematik.

Givet att jag någonstans inser att jag kanske inte är skarp nog att jag vet inte, göra en Frank Ramsey eller fundera ut lösningen på klimatkrisen, tänker jag mig att läkare kanske är ett mer rimligt alternativ.

Missförstå mig rätt, vid sidan om mitt räddvärldenkomplex gillar jag verkligen naturvetenskap. Jag tilltalas av det tvärvetenskapliga på läk, jag tycker att yrket som sådant verkar intressant. Jag tycker att matte är hur kul som helst, jag tycker att både teknisk fysik och teknisk matematik verkar urspännande.

Så till frågorna då.

Är det rimligt att läsa läk för att det, så, verkar lite spännande? Min bild av utbildningen är att de flesta är tomtar som pluggat med siktet inställt på överläkare sedan mellanstadiet. Är det en omöjlig utbildning att läsa om man inte brinner stenhårt för muskelgrupper på latin?

Åt andra hållet. Är teknisk fysik/ teknisk matematik en återvändsgränd? Hamnar man som en svårt jävla överkvalificerad räknemaskin i källaren på något teknikföretag efteråt? Och inte minst, hur är folket där? Går det att dryfta annat än strängteorier och flervariabelanalys utan att folk börjar kolla snett?

Jag vill få hjälpa människor. Jag vill kunna jobba utomlands, jag vill ha ett varierande arbete och jag vill få klura, fundera och lära mig även efter utbildningen. Vilken utbildning är det som gäller då egentligen?

Och sist då. Jag hade det lätt för mig i gymnasiet. Jag hade hyfsade betyg, men inte i närheten av vad som krävs för någon av de nämnda utbildningarna. Jag skrev högt på HP i tvåan, det är med det jag kommer att komma in, och tog det rätt lugnt i trean. Jag har alltså ingen direkt studievana. Jag har ingen jävla aning om hur man pluggar om jag ska vara helt ärlig. Min bild av alla de här utbildningarna är att det krävs enorma mängder plugg för att kunna hänga med. Tror ni att jag har en rimlig chans, eller att jag i mitt HP-högmod tar mig vatten över huvudet här?

Och om ni tror det.

Vad fan ska jag göra då?

Det är stor brist på bioanalytiker annars får du välja med hjärtat båda utbildningarna ger jobb.

Om du verkligen har ett intresse för läkarvetenskapen och tror att du kommer göra ett gott jobb där så tycker jag att det låter som en bra idé.

Självklart går det göra nyttiga genombrott på civilingenjörsfronten, men som läkare så kan du ändå klappa dig på axeln och vara säker på att du gör något viktigt.
Såvida du gör ett bra jobb förstås.

Sen behövs förstås läkare överallt, så du har nog desto större möjlighet att flytta lite vart du vill på kort varsel om du har på känn att du vill resa.

Läkaringenjör skulle jag satsa på👍

Teknisk fysik är ungefär som att läsa natur på gymnasiet, det är en bred grundutbildning som håller många dörrar öppna. Sen är det bara att testa dig fram till vad du vill jobba med - projektledning, teknisk expertis, stora/små organisationer, hemma/utomlands osv. Är själv teknisk fysiker och så klart partisk : ) Mitt intryck är att läkarutbildningen blir lite mer nischad och att du nog bör ha ett visst intresse av att arbeta med människor. Om du har det så kan det nog kännas både meningsfullt och belönande.

Ett tips är att flytta till en studentstad som Lund eller Uppsala och se till att omge dig med bra studiekompisar. Båda utbildningarna lär kräva mycket pluggtid och viss disciplin, och det blir mycket lättare att lyckas om man umgås i en miljö där alla andra gör samma sak. Ett utbytesår utomlands är nog också bra, inte minst för kontakternas och språkets skull!

Låter på mig som att en utbildning som brandingenjör vore något för dig. Visserligen enklare än avancerat teknisk fysik, men grundprinciperna är detsamma. Sedan kan du ju få vara med ute på olyckor och vid bränder och rädda liv med dina ingenjörskunskaper. Låter kanske inte helt fel?

https://www.brandingenjor.nu/

Jag hade liknande funderingar som dig innan jag valde. I mitt fall var jag dock tämligen säker på att läkare var det jag tänkte välja, men tyckte det kändes synd att inte nära mitt fysik/matematikintresse. Som utbildning tilltalar teknisk fysik mig mer, men det som avgjorde saken för mig var slutligen vilka arbetsuppgifter jag ville ha. Har många civ ing i släkten, och alla slutade som pappersvändare med mer eller mindre teknik/programmeringsinriktning.

Edit:
Råkade skicka innan texten var klar.

Att bara sitta på kontor var inget som lockade mig, därför blev det läkare till slut. Jag har inget uttalar "människointresse", men som du allmänt naturvetenskapligt intresse och får varje dag möjligt att tillämpa det på jobbet på ett sätt som jag inte tror att civilingenjörer får.

Nu jobbar jag patientnära ändå och trivs med det, men om man inte vill jobba så nära patienterna finns många andra inriktningar.

Nackdelen med läkaryrket är nog framför allt att det kan vara lite slitigt, speciellt om man saknar intresse. Att tvingas jobba inom psykiatrin under AT/BT, journätter, jobba på akuten, helgjobb osv är inte så kul. På det visat har civilingenjörer det bättre

En annan aspekt, om man är intresserad av sådant, är att man har mycket goda möjligheter att forska som läkare. Det går säkert också som civilingenjör, men jag misstänker att det är mer konkurrens om doktorandplatserna där.

Jag stod inför samma val en gång och har läst en ingenjörsutbildning. Skulle jag välja om idag skulle jag välja läkare tveklöst. Om du är lagd åt att göra gott är läkaryrket meningsfullt varje dag. Ingenjörsyrkena är bra om du har tur och dåliga med lite otur.