En studie av 10000 filmer visar på stora skillnader mellan kritiker och vanligt folk

Källa, https://www.dailymail.co.uk/news/article-9382715/Critics-increasingly-touch-moviegoers-analysis-10-499-films-shows.html

En filmstatistiker, Stephen Follows, analyserade över 10 000 filmer släppta mellan åren 2000-2019 och kom fram till att filmkritiker har tappat verklighetsuppfattningen och ser inte längre på film med samma ögon som vanliga biobesökare.

Undersökningen gick till genom att jämföra Imdb-betygen med kritikernas egna betyg (Metacritic)

Exempel som tas upp är att kritikerna gillar Ad Astra medan (fr om nu kallat folket) folket ogillade den, samt Venom där kritikerna var mer negativt inställda men där folket uppskattade filmen.

Follows menar att en tidigare korrelation mellan kritikers och folkets smak har över de senaste två årtiondena ändrats markant.

In seeking to find the most divisive film of all time, RAVE Reviews determined that Knock Down The House, a documentary about Alexandria Ocasio-Cortez's campaign for Congress in 2018, had the largest discrepancies between critics and audiences.

The critics consensus from Rotten Tomatoes reads: 'A galvanizing glimpse behind the scenes of a pivotal election, Knock Down the House should prove engrossing for viewers of all political persuasions.'

The 2019 film, which received a perfect 100% from critics, had received an audience score of just 18% - which has since fallen to 10% since that study was released.

Har kritikerna gått och blivit kulturmarxister, som flashbackare länge sagt, eller är folket bara en obildad pöbel som borde lyssna mer till proffsen?

Personligen vill jag tårta Fredrik Sahlin och Jan-Olov Andersson pga deras vurm för den senaste Jönssonligan, som ganska unisont ogillas av folket.

Kommer kritikernas röst marginaliseras över tid och kommer plattformar likt flashback och Youtube ta över tyckandet?

Vad är fördelar/nackdelar med att kritiker och folket har polariserande åsikter?
Finns det fördelar/nackdelar med att kritikernas röst minskar i inflytande samt att folket får mer att säga till om?

Det handlar mer om att folket inte längre betyder något för eliten. Eliten gottar sig med varandra på allehanda tillställningar. De tappar till slut verklighetsuppfattningen.

Intressant men väntat.

Jag talar för mig själv, filmkritiker påverkar om jag ser en film eller ej men inte åt det håll dom tror. En av kritikerna hyllad film får jag någon typ av ondo inför, jag vet på förhand att jag inte kommer gilla den och då är det svårt att gilla den. En film som sågas blir jag sugen att se och ser då med nyfikna ögon och öppet sinne.

Men det finns massor med "kritiker" jag litar på, oftast på forum.

Man ska nog ta det här resultatet med en nypa salt. Folkets betyg på imdb/rotten tomatoes/metacritic kan påverkas av bottar, klickfarmar och liknande. Och om det är möjligt, då är det troligt att det faktiskt förekommer då det finns starka ekonomiska incitament för att driva upp betygen på filmer.

Jag håller helt med dig i fall utan intellektuella, kulturella eller andra ambitioner som filmer likt ”Jönssonligan”.

Däremot ser jag det som en fördel med att kritiker inte recenserar film likt pöbeln gör.

McDonalds, Radio Rix-skvalradio och kanal 5-tv-kultur behövs det knappast mer av.

Missa inte pretentiös-mätaren:
http://pretentious-o-meter.co.uk/

Kultursidorna på alla landets tidningar har rört sig mer och mer åt vänster och gift sig med en uppsättning analysredskap och dogmer, man tydligen ska ha för att få jobb där överhuvudtaget samtidigt som röstboskapen gått mer åt mitten på höger-vänster skalan.

Det är mer skyddat verkstad än någonsin. Alla tänker lika och ve den som ens vågar tänka på att använda ett enda ord utanför den vänsterdoktrinära vokabulären.

Läser Göteborgsposten dagligen (Gratis på arbetsplatsen) och kultursidorna lusläser jag, mest för fascinationen över hur man kan slänga sina uppenbarliga feministiska och antikoloniala raster på precis varenda jävla kulturhändelser., inte minst filmkonsten. En fascinerande studie över självgående frankensteinjournalistik. Det är samma trötta försök till normkritik gång efter gång, år efter år

Men detta har pågått sedan 80-talet. Utförslöpan kom i början av 2000-talet.

Anna Serner på SFI har med framgång förstört SFI och förvandlat institutet till en aktivistisk lekstuga

Det här är väl inget nytt? Kritiker följer ideologi medan folket kollar på filmen. Hur många normala människor tittar på filmerna som vinner priser i Cannes? Den enda jag kan namnet på är Cuties och den känner jag inte till av positiva anledningar.

Och? När menar du att filmkritiker hade samma smak som 'folk'? Eftersom du skriver 'inte längre'.

Dessutom är varken folk eller kritiker är en person med en smak. Det finns ingen som konsumerar alla recensioner en film har fått - man hittar i bästa fall en eller två vars smak man relaterar till, och vars recensioner betyder nåt för en.

Jag litar vare sig på pöbeln eller kritiker, så läser sällan recensioner. Båden Venom och Ad Astra var värdelösa och stängde av halvvägs in.

Kritikerna i västvärlden, och naturligvis i det vänsterextrema landet Sverige, är en liten del av det mediala träsket där filmbolag, förlag, stora reklambyråer, TV-bolag, tidningar och distrubutionskanaler ägs och kontrolleras av samma oligarki. Den sk "kultureliten" bevistar ovanstående aktörers releasepartyn, festivaler och prisutdelningar och är praktiken livegna slavar åt dessa oligarker och deras företag. Detsamma gäller musiker och skådespelare.

Dessa sjuka förhållanden har lett till den trista och enfaldiga monokultur inom film,litteratur och musik som präglar de alltmer kulturellt utarmade västliga sk. "demokratierna"

Recensenterna befäster och bekräftar naturligtvis den kulturella skymningen som något bra och sevärt.....

Man biter ju inte den hand som föder en.....

Det är väl sällan människor som lägger en sisådär 20-50 år på ett intressera är i linje med allmänheten. Filmkritik är förstås inget undantag.

Filkritiker har antagligen utvecklats till en hop rätt ryggradlösa individer som skiver vad beställaren vill att dom skall skriva, antingen det är sant eller ej.

För att ta ett exempel:

En filmkritiker som idag med all rätt skulle skiva att filmen "Jüd süss" är ett moraliskt högstående mästerverk jämfört med "Schindlers list" blir antagligen inte publicerad.
Dessutom skulle han bli av med både arbete och bankkonto samt får löpa gatlopp för att ha uppvisat "fel åsikter". Detta trots att denne filmkritiker hade rätt i sak.

Så sjukt är det idag ställt i den sk. "demokratin" där yttrandefrihet och åsiktsfrihet påstås råda.