Är sexualitet en synd?

Jesaiah levde på 700-talet före Kristus, men varvväl förtrogen i tidevarvets tidsåldrar, profetian handla såklart om att förkunnade om den nya tidsåldern kommer ses som oattraktivt och fult, de som förkunnar ses med oblida ögon och tankar.

Och det passar in på Jesus personifieringen, som talar när världen befinner sig i absoluta slutet av rådande tidsålder men förkunnar om den omedelbart kommande tidsåldern(då världen förnyas)

Och i förlängningen ca år 5000 lämnat får och get fållan Ursa minor(polaris) och äntrat Cepheus(Kungen) och sätter sig på sin Kungatron Alderamin(nya Polstjärnan), de på högra sidan är fåren som följer tidens gång, de på vänstra sidan är envisa getterna som håller fast vid det gamla.
Det 25800 åriga Tidevarvet med sina tolv tidsåldrar/hus(härbärgen) stammar från världens begynnelse

Låt oss börja med att definiera vad synd egentligen är.

Synd är inte ”regelbrott” i första hand. Synd är det som skiljer människan från Gud, från det sanna, det goda och det sköna.

Därför är sexualitet i sig inte synd. Tvärtom. Rätt ordnad sexualitet är något heligt. Det är föreningen mellan man och kvinna och deltagande i skapandet av liv, vilket ligger mycket nära Gud själv som livets källa.

Men felriktad sexualitet (precis som alla andra drifter) kan absolut bli synd när den reduceras till något rent självcentrerat: njutning, frustration, flykt, status, dominans eller konsumtion av andra människor för den egna tillfredsställelsens skull.

Det handlar alltså inte om att kroppen eller sexualiteten är ”ond”, utan om orientering.

Samma sak gäller egentligen alkohol. Vin är i Bibeln ofta en gåva och något gott. Men medveten berusning som flykt, självmedicinering eller förlust av självbehärskning leder människan bort från klarhet och frihet.

Problemet i många moderna diskussioner är att man blandar ihop kristen syn på synd med skamkultur eller neurotisk moralism. Men kristendomens kärna är egentligen ganska enkel: leder detta mig närmare Gud och sann kärlek, eller längre bort?

Och där tror jag faktiskt att många människor innerst inne redan vet svaret.

Vad är rätt ordnad sexualitet? Angår det någon människa om två personer möts och dras till varandra? Vissa är attraktiva och förmögna och kan gifta sig och ha ett bra liv och undvika att begå äktenskspsbrott, medan andra är lämnade med sina naturliga drifter utan att kunna ordna det så som kristna anser vara idealiskt. Hur tror du Gud förhåller sig till dem respektive till dem som har åsikter om deras sexualitet?

De tio budorden nämner bara sexualitet i samband med svekfullt äktenskapsbrott.

Jag tror egentligen inte att Gud ”förhåller sig” till saker på det sätt vi människor gör, som om Han vore en individ med personliga åsikter som sitter och bedömer folk uppifrån.

Gud är själva varat. Källan till allt som existerar, synligt och osynligt. Och om Gud har skapat världen, människan och sexualiteten, då följer också att det finns en avsedd ordning och mening i skapelsen.

Vi människor kan sedan, genom vår fria vilja, välja annat än det ideal som Gud avsett. Det gör vi hela tiden, av många olika skäl: begär, rädsla, stolthet, ensamhet, lust, själviskhet och så vidare. Det gäller inte bara sexualitet utan nästan alla områden i livet.

Att något är förståeligt gör det dock inte automatiskt rätt.

Den kristna synen är egentligen ganska realistisk: människan är fallen och kommer oundvikligen misslyckas gång på gång. Därför behöver vi nåd, förlåtelse och barmhärtighet. Men också en vilja att försöka rikta oss mot det goda, även när vi själva inte lyckas fullt ut.

Och där blir sexualiteten bara ett exempel bland många.

Samtidigt är Bibeln ganska tydlig med att sexualiteten har en särskild mening och ordning.

Jesus säger:

”Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett kött.” (Matt 19:5)

Sexualiteten framställs alltså inte som något casual eller enbart driftsstyrt, utan som en djup förening kopplad till trohet och förbund.

Paulus skriver också:

”Fly otukten.” (1 Kor 6:18)

Och vidare:

”Vet ni inte att den som förenar sig med en prostituerad blir en enda kropp med henne? Ty det heter: De två skall bli ett.” (1 Kor 6:16)

Poängen här är viktig. Paulus argumenterar inte utifrån skam eller puritanism, utan utifrån att sexualiteten faktiskt förenar människor på ett mycket djupare plan än bara fysisk njutning.

Hebreerbrevet säger också:

”Äktenskapet skall hållas i ära av alla och den äkta sängen bevaras obefläckad.” (Heb 13:4)

Och:

”Detta är Guds vilja: att ni skall bli heliga och avhålla er från otukt.” (1 Thess 4:3)

Så även om de tio budorden explicit nämner äktenskapsbrott, är den bredare bibliska förståelsen tydlig: sexualiteten är inte menad som ren konsumtion av lust eller tillfällig njutning, utan som något heligt med riktning mot kärlek, trohet och liv.

Men här tror jag också det är viktigt att behålla ödmjukheten. Ingen människa lever perfekt i linje med Guds vilja. Alla människor bär på olika former av trasighet, begär och kamp.

Därför tror jag inte kristendomens uppgift är att fördöma människor, utan att vittna om vad vi tror är sant och gott, samtidigt som vi själva är fullt medvetna om vårt eget behov av nåd och barmhärtighet.

Jag förstår att Gud är en person men förstås inte en människa. Och det är fel att säga att han dömer oss, men i ett fullkomligt himmelrike kan det inte finnas förtryckare och bedragare. Däremot människor som hade en stark sexualdrift medan de levde.

Många kristna är fixerade vid sexualitet som synd och sexualitet har nästan blivit synonymt med synd. Men det är inte bejakandet av ömsesidig sexualitet som gör människor till monster utan den förvrängning av psyket som förträngning av sexdriften orsakar. Seriemord är ofta resultatet av en förvrängd sexualdrift.

En hederlig människa som har sex utan äktenskap är värdig ett evigt liv om denne inte förkastar Jesus och hans budskap -- som de ledande judarna gjorde.

Detta är något jag också ofta har reflekterat över. vi människor är ofullkomliga och syndar på många olika sätt bl a. genom sexualitet.

Vi är ofta så besatta av sexuellt relaterade synder att vi glömmer andra, och betydligt mer allvarliga synder än att man vill ligga någon gång då och då.

Vi vet ju hur Jesus avskydde hyckleri och komplexet med 'sex utanför äktenskapet är synd' är mest hyckleri. Jesus såg det viktigaste med lagen vara "rätten, barmhärtigheten och troheten".

Idealet är ta fullt ansvar och ha för avsikt att vara varandra trogna innan man har sex, och så önskar Gud. Men vi har fri vilja och drifter och får göra vårt bästa.

Att sexsynden framhävts så oproportionerligt beror på olika sociala förhållanden som att man ska hjälpas åt och ta hand om avkomman, att föräldrar fick skämmas när deras döttrar fick barn utanför äktenskapet, att arvsfrågor blev komplicerade o.s.v.