Jag drar in ungefär 27-28k netto, arbetar på distans nu i coronatider och kommer sannolikt fortsätta med det efteråt också. Utbildad på högskolenivå (3 årig), började jobba för ett par år sen och förväntar mig komma upp i kanske 30k netto efter nästa jobbyte som jag tänkt göra när ekonomin stabiliserar sig lite efter hysterin kring låtsasförkylningen går över. Är mellan 25-27 år gammal.
Jag sparar 150 tusen per år, och mitt mål är att kunna sluta jobba för pengar. Mina fasta utgifter är väldigt låga, jag bor helt själv i en liten förortsetta som kostar 3000 i månaden. Utöver det har jag lite försäkringar och abonnemang plus studielån, som totalt sett kostar drygt 4000. Sen äter jag hyfsat flottigt (även om jag gör storkok oftast) så mat och boende går på 7k i månaden. Förr hade jag en extra tusenlapp i utgift för transport men nu när jag jobbar hemifrån är den utgiften borta.
Efter sparande, boende och mat har jag kvar 8-9k kvar som jag gör vad jag vill med. Köper något klädesplagg ibland, åker på feta resor, lyxar till vardagen genom att köpa någon elpryl jag alltid velat ha eller så. Det viktigaste för mig är resepengarna men om jag sket i detta skulle jag nog av dessa 8-9k kunna spara 5k till utan en enorm inskränkning i min levnadsstandard, alltså totalt 200k per år.
Har 200k på börsen, och lite buffert på ett sparkonto, ungefär 20 tusen, som jag inte tänkt använda för investeringar. Min fråga är när kan jag gå i pension? Det sägs 4% regeln, men ska man lita på detta? Jag vill även kunna resa när jag går i pension (så fort som möjligt) så 7-8k i avkastning räcker inte. 4% är förresten 30 år innan kapitalet försvinner, och går man i pension som 45 åring lär man nog ha åtminstone en 5 år till i livet när kapitalet tar slut. Mina utgifter kanske ändras framöver beroende på om jag hittar någon att dela livet med och bilda familj med, men jag räknar inte med att det sker inom någon snar framtid. Vad tror ni förresten om att vänta med att bilda familj tills man är ekonomiskt oberoende? Bra eller dåligt och varför?
Jag sparar 150 tusen per år, och mitt mål är att kunna sluta jobba för pengar. Mina fasta utgifter är väldigt låga, jag bor helt själv i en liten förortsetta som kostar 3000 i månaden. Utöver det har jag lite försäkringar och abonnemang plus studielån, som totalt sett kostar drygt 4000. Sen äter jag hyfsat flottigt (även om jag gör storkok oftast) så mat och boende går på 7k i månaden. Förr hade jag en extra tusenlapp i utgift för transport men nu när jag jobbar hemifrån är den utgiften borta.
Efter sparande, boende och mat har jag kvar 8-9k kvar som jag gör vad jag vill med. Köper något klädesplagg ibland, åker på feta resor, lyxar till vardagen genom att köpa någon elpryl jag alltid velat ha eller så. Det viktigaste för mig är resepengarna men om jag sket i detta skulle jag nog av dessa 8-9k kunna spara 5k till utan en enorm inskränkning i min levnadsstandard, alltså totalt 200k per år.
Har 200k på börsen, och lite buffert på ett sparkonto, ungefär 20 tusen, som jag inte tänkt använda för investeringar. Min fråga är när kan jag gå i pension? Det sägs 4% regeln, men ska man lita på detta? Jag vill även kunna resa när jag går i pension (så fort som möjligt) så 7-8k i avkastning räcker inte. 4% är förresten 30 år innan kapitalet försvinner, och går man i pension som 45 åring lär man nog ha åtminstone en 5 år till i livet när kapitalet tar slut. Mina utgifter kanske ändras framöver beroende på om jag hittar någon att dela livet med och bilda familj med, men jag räknar inte med att det sker inom någon snar framtid. Vad tror ni förresten om att vänta med att bilda familj tills man är ekonomiskt oberoende? Bra eller dåligt och varför?