Måste jag enligt lagt förklara vad pengarna kommer ifrån?

Den allmänna förvaltningsrättsliga principen att den som har lättast att förete bevisning normalt också får göra det förändrar inte det faktum att Skatteverket måste göra sin inställning sannolik och om det är fråga om efterbeskattning mycket sannolik. Så det är inget "njaaa" över frågan om bevisbörda.

Någonstans i bakhuvudet har jag för mig att en person som körde runt i värsta fläskmercan påstod han råkat ut för detta flera gånger.
Avundsjuka grannar ringde skatteverk och snuten för att det var solklart att han med sitt jobb inte skulle ha råd med sådan bil.
Då var det frågor om hur hade han fått ihop pengarna. Tror han hade sparat i en sjuhelvetes massa år och under lång period bott hemma utan att ha några kostnader.

I det snäva juridiska perspektivet så stämmer det. Men jag vill framhärda att i ett vidare, rättsfilosofiskt perspektiv är det inte lika klart. Att å ena sidan säga att en part har bevisbörda men å andra sidan säga att den andra parten har skyldighet att producera bevis (emot sig själv) ser inte jag som förenligt. Den förvaltningsrättsliga principen här ser jag snarare som en mekanism för att sätta frågan om bevisbörda ur spel.

Min egen erfarenhet i att ha befunnit sig på "fel" sida om en skattetvist (anekdotiskt förvisso, men relevant) är att resonemanget ifrån Skatteverket går "vi misstänker att denna transaktion ej deklarerats korrekt och vi finner det sannolikt att så också är fallet då vi saknar information eller möjlighet att utkräva information för att säkerställa detta".

Däri problemet med den förvaltningsrättsliga principen, att den resulterar i cirkelresonemang där Skatteverket finner det sannolikt att en transaktion är suspekt enbart baserat på brist på information som skulle hävda motsatsen och genom det flyttar över bördan på motparten att producera bevis för sin oskuld.

Ja fast nu är inte det faktum att skatteverket anser något samma sak som att du blivit dömd.
Skatteverket kan begära in dokumentation och om du inte tillhandahåller den kan de givetvis tro att du gjort något suspekt och fatta beslut baserat på detta.
Om du då överklagar skatteverkets beslut så går det till rätten och då har skatteverket hela bevisbördan.
Deras beslut om t.ex. eftertaxering eller vad det nu är kommer inte stå sig rättsligt om de inte har några bevis för att du faktiskt skulle ha skattat mer.

Det är samma sak med åklagare. De kan tycka det är hur jäkla misstänkt som helst att en person inte talar med dem eller förklarar en viss situation. Men om Åklagaren vill gå vidare och faktiskt vinna i rätten så behöver brottet kunna bevisas.

Det blir rättegång. Om jag skulle bli dömd så kommer det bli på bötersnivå.

Då blir det ju dagsböter. Går dom på inkomsten eller förmögenheten ?

I huvudsak är det inkomsten som avgör.
Väldigt förenklat landar dagsbotsbeloppet på ca 1/1000del av årsinkomsten efter skatt.

Förmögenhet påverkar om man har en nettoförmögenhet på över 1.5miljoner. Då ökas dagsbotsbeloppet med 50kr ocb med ytterligare 50kr per ytterligare 500 000kr i förmögenhet.

Det görs även avdrag för barn och stora nettoskulder.

T.ex. om du tjänar 400 000kr/år efter skatt landar dagsbotsbeloppet på ca 400kr gånger antalet dagsböter(lägst 30st och som mest 150st).
Detta är dock en grov uppskattning.

Vad är rubriceringen? Eller rättare sagt vad är du åtalad för?

Fast lite då och då läser man ju om någon skogsnisse som bor utanför samhället, lever på naturen, och ändå blir skönstaxerad med motivationen "alla normala människor behöver tjäna minst xx kronor per år för att överleva, alltså måste den här skogsnissen också ha tjänat det på något sätt, men struntat i att deklarera det". Då blir det väl ändå omvänd bevisbörda? Skatteverket har ju bara gissat rakt ur nattmössan.

EDIT
Detta är alltså utan att Skatteverket har kunnat visa på någon form av inkomst eller förmögenhet eller dylikt.

Fast det är inte samma sak som att det blir så. Skatteverket har förlorat väldigt många fall i rätten.
De kan besluta om att sköntaxera någon och denna kan då överklaga.
För att skatteverkets beslut skall stå sig i rätten måste de framföra bevis.

Att dessa personer vanligtvis inte överklagar är för att skatteverket oftast väldigt lätt kan bevisa att de har haft inkomster, man kan ofta bevisa att de inhandlat varor med kontanter och således inte alls levt enbart på naturen.
Man skall ju ha klart för sig att det är extremt få som faktiskt lever enbart på naturen.

Skönsbeskattning förutsätter att den som är skyldig att lämna deklaration inte har gjort det, eller att skatten eller underlaget för skatten inte kan beräknas tillförlitligt på grund av brister i eller bristfälligt underlag för deklarationen.

Det är förhållandevis få inkomster som är skattefria (för obegränsat skattskyldiga personer). Om någon inte redovisar en inkomst eller en mycket låg inkomst väcker det frågor om hur den enskilde bestritt de kostnader som är förknippade med att vara vid liv. Skatteverket behöver inom ramen för det ordinarie förfarandet bara uppnå beviskravet sannolikt (precis som den enskilde för det som faller inom ramen för vederbörandes bevisbörda). Om den enskilde inte kan ge en tillfredsställande förklaring till hur han eller hon hanterat levnadsomkostnaderna kan det, beroende på omständigheterna, vara relativt lätt för Skatteverket att med en enkel kalkyl göra det sannolikt att det funnits oredovisade inkomster. Även om Skatteverket skulle gissa helt fritt så är det fortfarande Skatteverkets bevisbörda. Huruvida Skatteverket uppfyller bevisbördan är en annan sak än vem som de facto har bördan.