Liten penis – påverkar den hur du mår?

Tror att många som uppfattar sig som reflekterande och intelligenta och som hade önskat sig en större penis uppfattar det om ett skavande problem. Detta eftersom storleken på kuken framför allt är något som simpla och enfaldiga män tänker på; tänker man. Men kanske/troligen har män som uppfattar sin penis som för liten mer gemensamt än män som är intelligenta, avseende hur man förhåller sig till sina tankar och känslor.

Många med liten penis har säkert tröstande tänk att antika statyer av vackra män också och alltid har påfallande små penisar. Michelangelos David är kanske det mest kända exemplet.

Men i praktiken är min erfarenhet att sådana tröstande tankar inte alls förändrar det upplevda problemet; att det känns obehagligt att visa sig naken inför andra.

Är nyfiken på hur män med små kukar och som inte mår dåligt av att visa upp denna så extremt laddade manlighetssymbol för andra tänker. Framför allt de som förr ägnade sig åt olika beteenden för att dölja sin kuk, men som inte längre gör det.

Kanske lika bra att förekomma kommentarer på temat att riktiga män har stora kukar med en replik: det är så uttjatat att det inte riktigt fäster längre som försök att vara rå/rolig/normbrytande. Och jag råkar veta att det finns gott om män vars penis är större än genomsnittet som avskyr sin kuk och önskar att den såg annorlunda ut. Så ämnet (penisstorlek) är inte fullt så enkelt som en simpel person tror.

Det hade att göra med att det sågs som status eller något att ha en mindre penis, speciellt hos atleter och dylikt, därför statyer av grekiska atleter har penis i mindre storlek.

OnT: Har inte några problem med att ha ett kompakt paket, visst hade det kunna varit större, men det hade också kunnat vara mindre.
Tycker folk fokuserar fokuserar för mycket på kroppen då det endast är ett fordon för det med riktig betydelse, alltså psyket.
Visst kan det vara kul att se bra ut se bra ut eller vara imponerande på något sätt, fast i det långa hela så är det bara temporärt och någolunda betydelselöst.

Folk tänker för mycket på sånt där när det är deras osäkerhet som är det verkliga problemet.

Kanske relevant. Dagens Aftonbladet: Tyvärr bakom betalvägg, men någon kanske kan citera artikeln? https://www.aftonbladet.se/relationer/a/JJBxq6/nya-ron-sa-lang-ar-den-genomsnittliga-penisen--egentligen

Lite citat:
Enligt Bruce M Kings undersökning är den genomsnittliga storleken någonstans mellan 12,95 och 13,97 centimeter.

✓ Den studie som uppmätt lägst genomsnittslängd uppmätte 11,88 centimeter.

✓ Studien som uppmätt högst genomsnittslängd visade på 14,98 centimeter, men dess metoder har ifrågasatts.

Tio av de 31 studierna mätte längden på erigerade penisar, vilket gav ett genomsnitt på 13,61 centimeter.

I resterande 21 undersökningar mätte man i stället slaka penisar som sträckts ut så långt som möjligt. Här blev genomsnittet 12,98 centimeter, men det påpekas att det är svårt att få en utsträckt penis att bli lika lång som en erigerad.

Sammanfattningsvis konstaterar King att det verkliga genomsnittet bör ligga någonstans mellan 12,95 och 13,97 centimeter, förmodligen närmare det lägre värdet med tanke på att män med större penis brukar vara överrepresenterade i sådana här studier och att mätningarna – i de studier då de görs av deltagarna själva – tenderar att överdrivas.

De flesta jag känner som är mycket intelligenta och framgångsrika är välutrustade?
Slump eller sammanhang, det vet jag inte?

Jag har ingen stor. Skiter dock fullständigt i vad de flesta tycker och har inga problem att visa mig naken, brukar bada på nakensträner på sommaren. Däremot vet jag att de flesta tjejer skulle föredra en större och det är så klart tråkigt, och jag skulle önska en större. Jag brukade fundera mer på det förut, men nu har jag accepterat hur det är och det är inget jag tänker på särskilt ofta.

Det var någonstans mellan 70-80% av män i en storskalig undersökning som inte var nöjda med storleken på deras kön, runt samma siffra för kvinnor och deras bröst, vi ser dessa modeller i porr världen, och i överlag all media som " Måttet alla ska hålla ". Vad dessa inte får förklarat för sig är att dessa personer är i topp 0.05% av befolkningen, dvs personer som vunnit alla rätt på genkartan. Lätt att jämföra sig med och bli besviken.. Som en man så fattar jag inte varför man ska vara besviken på storleken på sin lilla vän, kan du dra i den och avla dig ungar så fungerar den utmärkt. Var nöjd med det du har, kommer nog din partner göra också. Likså ni kvinnor som går i tankarna om era bröst etc, skit i det , finns män som gillar exakt det ni har, och majoriteten av vuxna personer bryr sig mer om saker som är viktiga, som personlighet. Fyfan vad äcklad man blir över hur utseende fixerad världen är, där man inte kan se det vackra i folk om dom inte ser ut som super modeller, helt jävla rubbat.

Denna rädsla för den verkliga intimiteten, oro för att bära allt du är innan en älskare begränsar det nöjet som finns tillgänglig för overkliga organismer som oss själva. Sex har blivit grunt; det är på en sån ytnivå och plastliknande att mötet nästan inte är värt ansträngningen. Bortsett från den nuvarande avtrubbade kulturen som saknar uppskattning för kroppen och sinnet - tror jag att vår oförmåga att exponera våran humanitet uppmuntrar denna fråga. Vi gillar inte att känna vad vi är, så hur kan vi verkligen känna en annans beröring om vi fångas i tankar snarare än den upplevda upplevelsen till hands? Sex involverar en del av oss själva som vi har begravt långt bak i oss med resten det vi vägrar känna. Om vi är ärliga, att vara nakna med vem vi är med respekt och hänsyn till våra älskare - då kommer själen att avslöja sig som sex som skulle överskrida konsten att göra kärlek som är gudomlig. Men det krävs kommunikation och verklighet från de som samlas i en energipjäs genom samlag. Annars känns det bara som manus och saknar någon mening eller känslor.

Jag har en liten penis men mår hyfsat bra. Som betaman får man ändå sex eftersom man är snäll.
Manlighetskomplexet sitter inte i penisen utan i skallen.

/SS

Vad skönt det låter. Just att bada på nakenstränder har jag själv tänkt på som en omöjlighet/ångestjackpot. Men hur ska man någonsin kunna vänja sig om man inte försöker?