Citat:
Ursprungligen postat av Green Leader
Det torde även bero på knivens skärpa och på hur spetsen är utformad. Själv håller jag mina små älsklingar väldigt vassa och pigga.
Dessutom så kommer du snart i kontakt med en massa hårda ben och senor om du sticker någon i handen. I magen finns inget sådant.
Jag har en rätt stor samling av blankvapen, mestadels bajonetter men även några "roliga" fällknivar, om jag orkar så skall jag fota några stycken som är rätt lömska, C.R.K.T med teflonbelagd tantoklinga bla...
Som jag skrev i denna tråd tidigare så har jag sprungit från knivbeväpnade antagonister, skulle det dyka upp någon med en dylik kniv så skulle jag springa ännu fortare, om det nu är möjligt hahaha
Citat:
Ursprungligen postat av Råttsoppa
Men hunden sätter inte sin nos i fotspåret. På ett färskt spår går hunden nästan alltid på den luftburna vittringen eftersom denn i regel är starkare än den från början markbundna. Bara tävlingsspårhundar tränas till att gå i själva spåret.
Om spåret är gammalt hinner dock den luftburna vittringen lägga sig på marken, varpå hunden i de flesta fall väljer att följa denna, eller att variera sig där den korsar själva spåret.
Även om hunden skulle ta ett rejält sniff i dina pepparpreparerade forspår så krävs det mer än så för att försätta en hundnos ur spel. Ev förvirras den tillfälligt. Har själv pratat med hundbefäl inom det militära som gjort åtskilliga experiment för att "lura" spårhundar. Alla utan att lyckas...
Tack, jag slapp skriva det själv :-D
Jag har arbetat profesionellt med hundar under några års tid samt är utbildad instruktör och jag instämmer till fullo.
Du sammanfattade det jättebra, jag själv hade nog snöat in och skrivit ett milslångt inlägg :-D.