Efter år av acceptans gällande rikets finanspolitik fick en situation i förra veckan mig att se rött. Från och med nu kommer jag i största möjliga mån att minimera mitt bidrag till stat och dess kassa. Att emigrera hade självklart varit det bästa alternativet men då jag redan är etablerad i landet medför detta för tillfället en allt för stor ekonomisk risk. Det ovanstående innebär att jag indirekt accepterar de välkryddade avgifter och skatter som företagande och arbetande innebär, men utöver detta, vad kan man som invånare göra för att sätta staten i ett ekonomiskt strupgrepp?
Det återkommande bilbytet kommer självklart att uteslutas. Här kommer jag istället att satsa på ett skattefritt, och då även begagnat alternativ. Denna enkla åtgärd resulterar i att mitt bidrag till statskassan minskar med cirka 100 tkr årligen. Övriga fritids- och nyttofordon kommer att inhandlas i begagnat nyskick, och detta av privata säljare.
Utöver bilbytet kommer kläder, och till viss mån elektronik samt inredning att inhandlas utomlands och detta i samband med affärsresor. Detta är något som till viss del redan tillämpas då det oftast erbjuds ett bättre och större utbud utomlands. Denna åtgärd kan ej jämföras med bilbytet men kommer ändå att innebära en påtaglig summa över tid.
Jag är väl medveten om att min omställning varken innebär en märkbar statlig ekonomisk förlust eller kommer att leda till förändring. Jag ser detta mer som en personlig vendetta, och ett sätt för mig att få ro genom att avlägsna mitt ekonomiska bidrag till spektaklet. Att spara pengar är alltså inte mitt mål med detta.
Är det något uppenbart som jag har missat? Fyll gärna på med fler tankar och idéer kring åtgärder med liknande resultat.
Väl mött.
Det återkommande bilbytet kommer självklart att uteslutas. Här kommer jag istället att satsa på ett skattefritt, och då även begagnat alternativ. Denna enkla åtgärd resulterar i att mitt bidrag till statskassan minskar med cirka 100 tkr årligen. Övriga fritids- och nyttofordon kommer att inhandlas i begagnat nyskick, och detta av privata säljare.
Utöver bilbytet kommer kläder, och till viss mån elektronik samt inredning att inhandlas utomlands och detta i samband med affärsresor. Detta är något som till viss del redan tillämpas då det oftast erbjuds ett bättre och större utbud utomlands. Denna åtgärd kan ej jämföras med bilbytet men kommer ändå att innebära en påtaglig summa över tid.
Jag är väl medveten om att min omställning varken innebär en märkbar statlig ekonomisk förlust eller kommer att leda till förändring. Jag ser detta mer som en personlig vendetta, och ett sätt för mig att få ro genom att avlägsna mitt ekonomiska bidrag till spektaklet. Att spara pengar är alltså inte mitt mål med detta.
Är det något uppenbart som jag har missat? Fyll gärna på med fler tankar och idéer kring åtgärder med liknande resultat.
Väl mött.
