Mörk energi - bara brist på gravitation?

Jo då, precis av det skälet förändras gravitationen och inflationen. Detta då energi och massa inte alls är samma sak, då E=mc^2, egentligen är E=m_0c^2gamma, så gamma=E_ke/m_0c^2.
Det som förändrar gravitationen är E=(pc)^2+(m_0c^2)^2, där p är relativistiskt momentum som jag vill minnas är ((1/2)m_0v^2)gamma.
Eftersom relativistisk momentum är integralen av klassisk momentum med respekt till hastigheten, så man har hastigheten i kvadrat, och sen halva denna då hastigheten definieras av förhållandet till planet för samtidighet längs vilket den kausala ordningen är definierad med förhållandet med tiden, som definierar c.

Mass-energiekvivalensen är snarare potentiell energi-potentiell energiekvivalensen, då större m_tot som är m_0 och gamma i något förhållande, innebär större gravitation, medans högre hastighet hos massan innebär lägre gravitation.

Nja. Trycket hos en fotongas är inte direkt energi, utan specifikt intern energi. Intern energi hos fotoner definieras av U=3PV, så tryck definieras av P=(1/3)U/V, vilket är P=((1/3)3PV)/V, så P=PV/V, alltså P=P.

Det är vad den interna energin utgörs av som definierar trycket, vilket är Boltzmanns konstant/Plancks konstant, tillsammans med lite lullull, Där Boltzmanns representerar kinetisk energi och Plancks representerar massan, vilket i fallet med fotoner består av produkten av Plancks och frekvensen, där frekvensen då beror på Lorentz.
Så trycket=energidensiteten, vilket definieras av Planck och Lorentz, då volymen, eller ytan, också definierar partikelnumret.

Man har exakt lika mycket tryck oavsett vad vilomassan är då skillnaden mellan energidensiteten hos vilo-masslösa partiklar balanserar frekvensen mot volymen genom Lorentz med tidsdilatation och längdkontraktion, på samma sätt som energidensiteten hos vilo-massiva partiklar har en energi som är balanserad med samma förhållande, men med en skillnad mellan hastigheten och frekvensen som är vilomassan.

Det existerar ingen observerbar skillnad mellan fotoner och andra partiklar. Det går inte att observera vilomassa och eftersom ljus med längre våglängd observeras när vågens centrum för momentum anlänt så beskrivs ljus med längre våglängd att ha strålat från källan senare än ljus med högre våglängd, som rymmer många centrum för momentum inom en längre våglängd.
Skillnaden mellan tidpunkten som ljus med olika våglängder strålade ut från källan på ett avstånd tills att en observatör observerar den är exakt detsamma som skillnaden i hastighet för vilo-massiva partiklar.

Tvärtom så kan vilo-massiva partiklar ha så hög energidensitet att svarta hål bildas. Fotoner som inte accelererar kan inte nå energidensiteter stora nog att bilda svarta hål innan de når Planckgränsen. Vid energidensiteter innan detta så finns det ingen skillnad.

Inflationens tidiga inbromsning berodde inte på att den avgörande energidensiteten utgjordes av fotoner, utan att potential i fält kunde övergå till kinetisk energi i rumtiden när volymen ökat, så temperaturen var låg nog att tillåta energiomvandlingen.

Inflationsfältet är positivt, det är materiadensiteten som blir så låg att potentialen i inflationsfältet sjunker snabbare än det hinner övergå till kinetisk energi i form av vakuumenergi som innebär ett motstånd i form av negativt tryck i form av entropiska krafter med vakuumfältet, vilket då verkas på omvänt av gravitationsfältet som är negativt så det istället verkar som positiv mörk energi på det negativa trycket.

Den totala energidensiteten är alltid 0. Det är förhållandet mellan beståndsdelarna som utgör dynamiken.

Gravitationskraften har negativ energi som är i balans med positiv materiadensitet.


Verkan mellan två saker som interagerar i två dimensioner sker längs en dimension, och interaktionerna är kvant där konservationen av momentum gäller, så summan av momentuminteraktioner, flux genom ett konstant ytsegment, blir mindre när bevarat momentum bevaras över en större total yta. Det existerar ingen "en" kraft, utan det är en verkan av momentum mellan två delar som är kvant.
Då omloppsbanor i tre dimensioner sker i ett tvådimensionellt plan så är det samma sak. Flux genom ett cirkelsegment eller ett ytsegment från en sfär spelar ingen roll.
Tre rumsdimensioner är tur på grund av knutteori som tillåter oss leva i en positionsrymd, och gravitationskraften avtar dock linjärt till gravitationscentrum mellan två lika stora massor.
Det blir en fråga om referenser.
På samma sätt så kan man från en himlakropp observera att olika stora massor faller lika fort till marken från samma höjd, men en mycket större massa faller mot ett gravitationscentrum mellan denna och himlakroppen som ligger närmre den större massan och längre från himlakroppen, vilka bägge faller mot deras gemensamma gravitationscentrum, till skillnad från en mindre massa mot en himlakropp, även om höjden från himlakroppens yta till massorna är lika långa.
Med himlakroppens rotation, vilket ju allt har, så kommer rotationen kring gravitationscentrum att öka mer när den stora massan ovanför himlakroppens yta och himlakroppen faller mot varandra, än med den lilla massan. Så om massornas tider att falla mot ytan är desamma så kommer en större massa ändå ha fallit en längre sträcka på samma tid.

Det här med positiv och negativt tryck i första stycket är nog det jag försöker argumentera om inte är det, på nåt sätt.


Ja, explosions-liknelsen haltar något som sagt. Svårt att komma på liknelser i färre dimensioner för en sak i fler dimensioner, samtidigt som det krävs om man som jag inte kan mattematiken utan mer får tänka på ett konceptuellt plan (som jag tror majoriteten gör, till viss grad även de som kan och förstår de mattematiska formlerna).
Försökte måla det som en så liten frysning i tiden nedspolad så många miljarder gånger att det externa inte skulle spela någon roll i sammanhanget. För att, typ, kunna jämföra universumet i perspektivet inne i universumet och perspektivet utanför tittandes på universumet, och kanske enklare skapa sig en bild av vad jag menar utan att också föreställa sig ett oändligt ingenting utanför explosionen.
Men du förstod och kom med en bättre liknelse, som jag är enig i. Prövar lägga in min förklaring i den, kan inte skada även om det verkar som du förstår min poäng, finns ju andra läsare också.


- I scenario A är gasen inneslutna i volymens gränser (som en ballongs gummi) alternativt inte innesluten, har både sammandragande och expanderande energier varit där för alltid, men den expanderande energin blir mer med tiden medan den sammandragande blir mindre, alternativt samma men mindre i förhållande till den expanderande energin.
- I scenario B är de inte inneslutna i volymens gränser, det finns sammandragande energier, men inga expanderande energier, mer än den energin av trycket från att gasen blev "inblåst" till att börja med.

I den här liknelsen är Scenario A mörk energi-teorin. Scenario B är min "tes".
"Inblåsningsenergin" i Scenario B, som behövdes för att gasen skulle kunna hamna i volymen alls, är konstant, eftersom det inte finns några inneslutande gränser för volymen, eller yttre/externa gränser som motarbetar eller påverkar om man så vill. Endast den sammandragande energin existerar. För gasen och allt i volymen är, från tidspunkten att gasen var i volymen, det naturliga beteendet att de ska röra sig utåt från inblåsningspunkten, men gasen innehåller en sammandragande energi som fungerar så länge den håller hand med annan sammandragande energi och motverkar detta. Ju längre ut den inblåsningsenergin för de i den gränslösa volymen ju mindre påverkar de varandra, ju slappare hålls händerna, och ju snabbare når inblåsningsenergin sin neutrala hastighet, som kommer fortsätta knuffa gasen i evighet eftersom det inte finns någon annan intern eller extern energi eller motstånd.
Så slänger man på den modellen på en universums fjärde eller femte dimension eller vad det nu blir.



Ja, neutral kanske är ett dåligt ordval.
Tänker så här:
- Säg man tar en pistolkula när den ligger på ett bord och klipper ut en kubikmeter runt den, samt 1 sekund, och klistrar in i ingenting. Då är dess neutrala position att vara still. En kraft, som ett finger, inne i kubikmetern mot kulans spets gör att den rör lite på sig bakåt.
- Om kulan skjuts ut ur en pistol, och man klipper ut en kubikmeter runt den, samt 1 sekund, och klistrar in i ingenting. Då är dess neutrala position att röra sig. En kraft, som ett finger, inne i kubikmetern mot kulans spets gör att den slöas ner lite.

"Naturlig" kanske är bättre ordval, men på något sätt känns neutral lite riktigt i det jag försöker förklara också.
Hänger inte helt med i spoilern gällande vad jag har rätt i (efter förklaringen av felaktigheter), gäller det användandet av neutral så splendid(!), försöker bara förklara tanken så gott jag förmår. Om "du har rätt" var sarkastiskt så behöver jag lite mer förklaring i vad som är fel för att ens förstå sarkasmen tbh.
edit: gäller det hela tråd-funderingen så behöver jag djupt wiki:n du refererar till

Gravitationsvågor är försumbara i sammanhanget. Det är bara extrema händelse typ kollisioner av svarta hål som genererar sådana av någon styrka.

Jo, energi och massa är samma sak på liknande sätt som att is och vatten är samma sak. Vad är t ex en atom?
En atoms massa = summan av massorna för elektroner + atomkärna - en liten diff pga den elektriska bindningsenergin/c².
Atomkärnans massa = summan av massorna för protoner och neutroner minus en lite större diff (uppåt en procent) pga bindningsenergi/c².
Protoners och neutroners massor = ca 1 % massor från kvarkar + 99 % bindningsenergi/c².
Slutligen kommer hela massan för både elektroner och för kvarkar från växelverkansenergi/c² med Higgsfältet. Utan Higgsfältet skulle alla partiklar vara (vilo-) masslösa.

Summa summarum: enl den moderna fysiken (kvantfältteori) är all massa energi (/c²).

Det är kul att du har egna funderingar. Hoppas bara att du också gärna suger in kunskaper och erfarenheter från riktiga fysiker. Försök balansera eget tänk med ganska mycket som du läser av andra. Finns ju rätt mycket böcker på populärvetenskaplig nivå. Kanske även gå en kurs eller så?

Jag ser inget i det som förklarar varför det skulle accelerera utåt. För en acceleration måste du ha en nettokraft.

Fotoner har både energi, E=hf, och rörelsemängd, p=h/λ, varur man kan se att E=pc, och eftersom de har rörelsemängd så ger de t ex ett tryck mot en spegel. Från detta kan man visa att en fotongas (dvs en massa fotoner i alla riktningar) måste ha ett tryck som är 1/3 av energitätheten. Och därav följer att gravitationskällan
energitäthet + 3 × tryck
blir dubbelt så stor för en fotongas jämfört med samma energi i form av kalla atomer. (Med "kall" menas här att deras hastigheter är väldigt mycket lägre än ljusets.)

Gravitationsvågor finns ju både enl teori och olika observationer. Däremot har de ju som regel rätt lite energi (utom vid helt extrema händelser som kollisioner av svarta hål). Kort sagt har gravitationsvågor en helt försumbar betydelse för universums dynamik.

Och så en liten varning: Slösa inte bort din tid på att ens läsa B-R, som lever i en egen parallell verklighet där han kan fysik bättre än alla riktiga fysiker, oftast med en helt annan uppfattning.

Haha, JAHAAA!!! Är du FYSIKER? Som är doktor i relativitetsteorin också säger du? Har fotoner BÅDE energi och rörelsemängd säger du? Och energi och massa är samma sak pch fotoner har högre tryck för att de har ett tryck som är 1/3 av energitätheten? Jahaaaaaaaaaa ja! Och kinetisk energi påverkar gravitationen på samma sätt som all annan energi, förutom skalärfältpotentialer och så... Haha ditt jävla mytto-offer!

Man tänker sig att den negativa potentialen blir noll oändligt bort från en stor massa, men kan man inte föreställa sig att det finns en liten positiv enegipotential i det tomma rummet som fungerar som antigravitation och att nollpotentialen finns relativt nära den stora gravitationella massan?

Är det där inte lite slarvigt beskrivet? Det ligger enorm energi i gravitationsvågor, för ett par kolliderande tunga stjärnor eller neutronstjärnor kan dess energi motsvara flera solmassor, enligt E=mc².

Att vi kan upptäcka dom miljarder år senare // bort med vår primitiva utrustning säger ju även det nåt.

Att dom kanske inte har så stor påverkan är inte samma sak som ".. genererar sådana av någon styrka".

Man kan föreställa sig vad som helst, och fysiker gör det också, sen är bara försöka ta sin hypotes, beskriva den i kvantitativa termer och se hur väl den stämmer överens med det vi ser i universum. Här har du en lista på lite olika idéer som fått i alla fall begränsad spridning:
https://en.wikipedia.org/wiki/Alternatives_to_general_relativity
Notera stycket om hur man kan testa dem.

Så, då var sillen nere.

Nej. Om du läser hela Wikipedia om mass-energiekvivalensen och kanske även den om massa i relativism(om några år kanske även den om massa i GR!), så ser du att det som är ekvivalent är vilomassa och viloenergi, vilket avgörs i centrum för momentum, från vila.
Jag har läst ditt hittepå om det där förr men aldrig orkat lägga mig i, och du har haft fel om allt.

Vilomassorna ja, plus den interna potentiella energin från olika fält. Den något lägre potentiella energin som är omvandlad till kinetisk energi vid koppling är det minuset utgörs av.

Det är då den invarianta vilomassan, eller då viloenergin som summeras. Resten är inte invariant utan beror på referens och centrum för momentum, där bindningsenergin beror på kinetisk energi, vilket utgör tröghet. Det är också anledningen till att vilomassan/viloenergin har olika stora exponenter för dess tvärgående komponent gentemot dess längsgående.

Bindningsenergin interagerar sannerligen inte med Higgsfältet! All massa beror inte på interaktion med Higgsfältet, utan den mesta kommer från andra fält, vilka ger tröghet. Det är heller inte bara Higgsmekanismen som verkar med Higgsfältet.
Elektroner får beroende på modell det mesta av sin massa från elektronfältet och med vakuumfältet. Även genom att de är "klädda" med andra partiklar i superposition som växelverkar med annat, likt massiva fotoner och sådant.
För kvarkar så är det ju gluonfältet som ger dem dess tröghet.
I GR så är det krökningen i tid som ger saker sin tröghet.

Därutöver så har Higgsfältet nära 0 att göra med massa i relativism, och växelverkan med Higgsfältet ser som sagt var olika ut beroende på mekanism, men det har inget beroende av någon annan egenskap med energi utöver vilomassorna i sig.


Det finns många kvantfältsteorier och det finns mycket modern fysik som inte är kvantfältsteorier. Tvärtom annars så är elektronen i de flesta kvantfältsteorier en sammansatt partikel av en elektron och en antipositron, vilka i superposition kopplar till vakuumfältet och får sin tröghet därifrån.
Så i kvanfältsteori så kan all tröghet vara potentiell energi, men i absolut ingen kvantfältsteori så är all energi massa.
Inte heller i relativism så är all massa energi eller all energi massa.
All invariant vilomassa/viloenergi påverkar däremot gravitationsfältet på ett observatörsoberoende sätt, så för gravitationsfältet är vilomassa och relativistisk potentiell energi utbytbara.

Haha! Trots ditt översitteri-myttande så har TS ändå större kunskap än dig, med sitt enda citerade påstående utöver endast frågor, då du som vanligt bara har en massa fel.

Kom tillbaka och snacka relativism istället. Det finns säkert fortfarande någon som tror dig.

Som Coriolis-"kraften"? Annars skulle det kunna ske genom det som Corioliseffekten faktiskt beror på, geometri.
Universum expanderar accelererande idag och det är ingen som tillskriver det någon nettokraft, utan till dynamiska gradienter.
Man kan också beskriva det som att massor minskar med avståndet från en händelsehorisont.
Eller, eftersom det är rumtiden som expanderar och inte massor som accelereras så behövs därför inte heller någon kraft.
Eller så är det potentiell energi som övergår till kinetisk, eller tvärtom beroende på hur man vill se det.
Det finns hur många möjligheter som helst.

Haha, båda två alltså? Det är inte så då att... de där är samma sak? Enligt energi-momentumrelationen?

E=rotenur((gamma m_0c^2)^2+((p gamma)c)^2)

Då en foton inte har någon energi från E=m_0c^2 eller E=gamma m_0c^2, utan från E=pc, så ges fotoner sin m_rel från m^2=E^2-p^2, där m_rel=m_0/gamma.

Så fotoners energi är kommen ur formeln E^2=(p^2c^2)+(m^2c^4), är då E^2-(m^2c^4)=p^2c^2.
Energin är E=hf=hc/lambda.
Momentum är p=hf/c=h/lambda.
Så E=pc=hc/lambda.

Då E=hf=hc/lambda=(h/2pi)(2pi f), så är p=hf/c=h/lambda=(h/2pi)(2pi/lambda), så får man också på så sätt också vågtalet och vinkelfrekvensen, vilket man behöver då frågan fortfarande kvarstår varifrån en foton får sitt momentums massa, där då vågtalet är kombinerat med Boltzmanns konstant för att ge Plancks konstant med dimensionerna av rotationsmomentum, en foton sitt linjära momentum.
En foton har också ett rotationsmomentum utöver detta, som är oberoende av frekvensen och alltså inte är invariant mellan koordinatsystem, men den säger vi roterar i längsgående riktning runt centrum av momentum från vila i förhållande till bakgrunden, för att vi gillar Einstein.

Så det är E^2 som förhåller massan till hastigheten, så det finns två "E" när man bryter ner kvadratformen. En E-massan=p och en E-p=massan, vilka utgör E^2=m^2+p^2.

Jahaja. På Wikipedia under "Photon gas" så kan man annars läsa att:
P=Tryck=(1/3)(U/V)
V=Volym
U=intern energi=3PV
Så P=(1/3)(3PV/V)
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Photon_gas

Hm... Få se nu... V/V=...? Eh... =1, och (1/3)3=...sjuttiotre och ett i minne, exponent med negativa roten ur en giraff och vi får =3/3=1. Så P=P, som jag sa...

Det är V som avgör tillsammans med p, k och h. Så trycket är energitätheten.

Tryck är potentiell energi, inte kinetisk.

Detta först. Jag ber om ursäkt att jag inte uttryckte mig tydligare. Det var på inget sätt någon kritik mot dig eller någon sarkasm, utan jag gjorde mig lustig över vetenskapsterrorist-mytomanen.

Ja, absolut. Varför inte? Jag kan inte se några konceptuella märkligheter med det där. Det går ju att komma på mängder med modeller som ger upphov till en accelererande expansion och det där bryter såvitt jag kan se inte mot någonting fundamentalt som inte bemöts. Det går ju naturligtvis att komma på modeller för en accelererande expansion som inte kan fungera också, av anledningar som modellen inte bemöter och har modifierat på något sätt. Frågan som följer efter att man konstaterat att modellen i sig själv inte är fel är då istället om den är rätt. En modell skulle ju kunna fungera utan att den behöver vara rätt.
Men det du säger, om jag tolkar dig rätt, är i princip att man har ett fält som utgör ett rum inom vilket det ryms saker, där avsaknat motstånd utom eller inom fältet mot acceleration skulle kunna innebära att dynamik mellan sakerna omvandlas till en energiform som förändrar fältet.
Då kraft är förändring av momentum och momentum är bevarat så kan fältet expandera med konstant hastighet och man behöver bara tillföra 1 enhet energi till expansionen för att den ska accelerera.

Nja, var försiktig med koordinatsystem och referenspunkter. Den neutrala positionen är alltid den man har då momentum är bevarat. En hastighet, att röra på sig, är ett förhållande med någonting annat och inte någonting som någonting har i sig självt. En pistolkula som ligger på ett bord eller en som är ivägskjuten är bägge i egen vila, så en kraft är alltid en acceleration. Att bromsa är också att accelerera och man kan aldrig accelerera till mer vila, utan man är alltid i egen vila när man inte accelererar, så förändring av den egna vilans position genom acceleration innebär en hastighet som avgörs av förhållandet med någonting annat som också är i egen vila när denne inte accelererar.

Lite skissartat V(x)=V∞-GM/x, där V∞>0. Det var länge sedan jag läste fysik men hade jag haft kunskaperna mer aktuella skulle jag tyckt det vara intressant att utreda konsekvenserna av antagandet.

Lite trist att du vaknade igen, men vad påstår du ovan? Vila är när du inte påverkas av externa krafter (newtons tredje inräknat i detta), men .. "man kan aldrig accelerera till mer vila"?

I en relativ rymdtid finns ju inga fasta referenser, så varför ens påstå att man inte kan accelerera till mer vila? Det finns acceleration, eller denna saknas. Snarare finns det inget som kan liknas vid vila, eller? Vad skulle "mer vila" innebära?