Tjejer som är 33+ och fyllt i "barn: kanske i framtiden" på dejting-appar

Detta fenomen har slagit mig mycket det senaste.
Själv är jag 29 och man och stressad över fru och barn, har inte träffat den rätta än.
På dejtingsiter här där jag bor fullkomligt kryllar det av tjejer som är 33+ och fyllt i "barn: kanske i framtiden".

Hur tänker dom när dom är singel + barnfria? flera jag pratat med bor dessutom med sina föräldrar.
Hur ska dom hinna? Först ska dom hitta "den rätta", sen ska man träffas ett tag, sen ska man flytta ihop, sen ska det göras barn och det går bara långsammare ju äldre dom blir innan dom blir gravida.

Dom kanske tänker att adoption är ett alternativ?

Eller så har de fryst sina ägg.

Vad är det för kvinnor som bor hemma när de är 33+?

Känner flera som fick barn vid 35. Det blir svårare men det är inte omöjligt. Men ja det brinner i knutarna. +40 börjar det väl bli mer en komedi att läsa "kanske i framtiden".

Sedan har vi ju de eviga Hollywood skådisarna som blir gravida nästan vid 45. Tror det är dessa som får alla andra att känna som att det är "lugnt" och att man har gott om tid.

Sist jag var in och kikade hade i princip varenda kvinna(överväldigande majoritet) som inte fyllt i att de inte ville ha några redan en eller flera, oavsett ålder på dem. Kan tycka att sådana som dem har alla möjligheter att träffa andra likasinnade genom sånt som deras liv rimligtvis bör handla om. Det bör finnas minst lika många singelpappor som ska skjutsa barn på träningar och andra aktiviteter. De bör inte behöva dejtingappar för att fylla sina relationsluckor.

Kan tycka att de är jävligt ointressanta som relationsmaterial.

Ja, de kan ju inte fylla i "vill ha barn nu genast", då det framstår som desperat och avskräckande för de flesta män.

De kanske tror att de skrämmer bort män om de skriver "ja, så snart som möjligt!"

"Barn kanske i framtiden" kan ju innebära imorgon, men min tanke är att barn inte är ett behov utan mer en positiv bonus för dessa, beror lite på vad för person som de inleder ett förhållande med. Alltså att barn inte är en nödvändighet och en prioritet. Så tolkar jag det som allafall.

Om de vill ha barn, vad ska de skriva då? "Ja, om nio månader"?, "Ja, inom ett år"?, "Ja, inom två år"?

Det låter ju istället desperat och skrämmande. Framtiden börjar ju dessutom redan nu.

Lurat sig själva, missade bussen 6-år sedan..klockan går. Finns massor av kvinnor som har första barn vid 40....men det ska kanske inte rekommenderas ...

Som flera redan skrivit känner de förmodligen att det skriker desperation att skriva "ja, nu genast".

Jag vet dessutom ganska många som fått sitt första barn vid 35+ (däribland min egen mor) utan något hokus pokus så det är ju inte så att det är omöjligt.
Vet en 42-åring som är gravid just nu, men det är visserligen tredje barnet.

Av de som verkligen vill ha barn har säkert de flesta velat det länge men inte hittat någon lämplig far. Vad är då alternativet? Att åka till Danmark och inseminera? ONS på krogen? Tycker mig se en skapligt negativ inställning till de alternativen bland flashbackare i allmänhet.