Om jag inte förstår dig, bör du ta illa upp?

Det här är förresten ett bra bidrag, men när jag försöker använda metoden så är det typ redan för sent. Motparten verkar redan stålsatt sig, och läser helt enkelt inte texten jag skriver längre, annat än för att hitta något att anmärka på, i vissa fall åtminstone.

Här är för övrigt mitt sätt att se på saken.

Jag tror att smarthet och elakhet är korrelerat. Jag kan tänka mig att det går åt båda hållen rent kausalt sett. Ju mer elak ens egen agenda är, desto mindre intelligent beter man sig. Och vice versa.

I så fall kan man bli mer intelligent genom att vara mindre elak, något som är ett återkommande tips från vissa hörn av världen. Be compassionate exempelvis. Det är en bra heuristik för att utveckla sig själv, men det hela tappar sin effektivitet om man bara är compassionate genom att apa efter saker och ting. Typ vara vänlig bara för att någon har sagt det. Om man gör det till sin egen sanning genom att förstå, i sitt eget system, vad compassion är, så är man inneboende både lite mindre elak och lite mer intelligent.

Det är lite därför självhjälp sällan funkar. Folk försöker hitta en metod som dom kan härma och sen hoppas att allt blir bra. Det funkar tyvärr inte så, som alla som provat självhjälp säkert vet. Det kan funka ett tag men har man inte förstått det i sitt eget system så kastar man snart ut det för att det bara funkar halvers och är jobbigt att eftersträva, det kräver konstant ansträngning. Det känns dessutom inte genuint, vi är uppmärksamma djur, så vi märker att vi bara låtsas vara compassionate.

Nåja, nog om det.

Vad roligt att du svarade flera gånger på mitt inlägg, tyvärr förstår jag nog inte riktigt vad du menar?

Vet du vad, skulle det kunna vara så att du är på en sådan hög intellektuell nivå att vi andra helt enkelt inte förstår dina tankegångar för att vi inte kan se det du ser?
Du får helt enkelt dumma ner det du vill uttrycka, prova på din goda man och återkom med hur det fungerade.
P.S Jag orkade faktiskt inte ta mig igenom alla inlägg, jag förstår liksom inte riktigt vad det är dom vill förmedla. Jag blir så himla arg när folk inte skriva så jag förstår och det är inte bra för mitt blodtryck, jag går ner och sätter mig i källaren några timmar men kommer tillbaks senare. D.S

Aha, vad vill du att jag ska utveckla?

Ah, jo det är sant. Jag har väldigt svårt att veta vilken nivå jag ska lägga mig på ibland. Jag ser det inte som att det har med min intelligens att göra. Det är givetvis bara nåt jag misslyckas med, knappast speciellt intelligent.

Så, hur ska jag veta vilken nivå jag ska lägga det på? Det hade varit väldigt hjälpsamt att ha bättre förståelse för.

Hmm. Hur gör man det? Jag menar, om jag ska uttrycka någonting så kräver det ibland en viss komplexitet. Typ om någon frågar om nåt kvantmekaniskt. Då måste jag vara extremt intelligent (vilket jag inte är) för att kunna lägga det på en nivå så många kan förstå, eller? Hur gör man?

Det har förstås att göra med kontext, men jag håller mig ofta till den. Frågar nån om kvantmekanik så pratar jag om kvantmekanik.

Åh, det var inget krav! Att du tagit dig igenom några alls tror jag räcker för att du ska bilda dig en uppfattning, så jag litar på det jag kan förstå av det du säger.

Är det något specifikt du missuppfattat?

Absolut. Mycket som spelar in är också personens "livsryggsäck" där alla negativa och positiva erfarenheter lägga. Har det någon gång hänt något snarlikt, tex att någon kommenterar att "tröjan är snygg" och sedan skrattar kan det bli ett minne som stannar. När personen hör nästa gång att tröjan är fin så kan de negativa erfarenheterna spela stor roll för hur man tolkar situationen

På Flashback eller i verkligheten? Här verkar det ju gå ut på att sätta folk i dåliga situationer eller bli arg för inget. Det är ju kulturen här.

Men bli arg för man gör ett antagande? Njae, asså de flesta brukar mer fråga menar du så? Och reder ut saker innan de ser om det finns något att bli arg över.

Eller också umgås jag i kretsar där folk missförstår i större grad och lärt sig leva med det.

Som sagt i TS, flashback och liknande kontexter!

Vad menar du med dåliga situationer? Det händer att jag leder folk i tankevurpor baserat på deras egna argument, men det är ju inte för att jävlas i så fall.

Du tänker att det finns dom som enbart vill att motparten ska tryckas ned eller dylikt?

Jag tror det är en viktig faktor. Det verkar som att dom jag tänker på är extremt känsliga mot att ha fel eller missförstå.

Jag kommer från en bakgrund där jag hyfsat tidigt (typ mellan 10 och 15 år säg) fick omvärdera min position. Lite senare i livet så har jag övergått från att tycka det är hemskt att ha fel, till att tycka det är det bästa som kan hända. Det är inte direkt kul eller behagligt ändå, men det är det enda som leder framåt, så vad kan vara bättre?

Ja det kan nog stämma. Kanske mer uttalat om man blivit mobbad. Speciellt om det kommit från någon källa som man litat på!

Jag har en vän som umgåtts med tjejer mycket och han har rapporterat att vissa inte har något koncept för ironi och liknande. Om det är ett verkligt fenomen så kan det förstås göra att en sån koppling, att någon sagt "fin tröja" och menat det som nåt negativt, så kopplar dom "fin tröja" till "nåt negativt" istället för att göra kopplingen "den som säger fin tröja och menar nåt negativt är ett jävla as som drygar sig ironiskt."

Missuppfattat? Hur menar du då, kan du utveckla?

Med största sannolikhet refererade BuggaMigInte till detta:
Eller kanske detta: