Sista måltiden

Ett haveri till avsnitt med Micke Lindgren vars relativiserande instinkt nått helt nya nivåer. Han har kommit i kontakt med mångkulturen för första gången och blivit nyfrälst och börjat missionera som aldrig förr, och gaggar nåt så djävulskt osammanhängande om alla möjliga begrepp. Helt omöjligt att lyssna på. Och ingen lyckades hägna in honom utan de gav upp ganska snabbt - nåt som alltid sker när de har med sofister och ordbajsare av episka mått.

Och Mustafa är en outtröttlig lallare, som delvis delar Lindgrens relativiserande impuls, och fullständigt saknar principer. Svajig individ.

Det var endast Omar och Ashkan som uppvisade åtminstone en tillstymmelse av vilja till att strukturera samtalet.

Chang var definitivt saknad.

Du träffar exakt vad jag tyckte med ditt inlägg.

Synd Omar är så kantig och dålig att ställa folk mot väggen , synd även Ashkan oftast blir överröstad av de andra panelisterna, för han är oftast den med bästa infallsvinkel och kan få gästen att behöva förklara men det slipper de oftast då Omar t.ex bryter in

Precis. Ashkan är lugn, metodisk, observant och framför allt - tålmodig. Men så fort han yttrat sin tanke så kommer Mustafa eller Hanif med nån relativiserande korkad dynga som smetar ut yttrandet till oigenkännlighet, förstör flödet i samtalet, för att sedan mynnas ut i trams och flams. Man kan inte sällan skönja Ashkans imaginära utslående armar.

Håller med, speciellt Mustafa. Tycker det verkar som att han försöker få allt mer balanserat, troligtvis för att kunna locka in fler vänsterpolitiker till podden.

Men han gör det väldigt dåligt som du säger, han relativiserar allt och kommer konstant med "men högern gör också så ibland!" Som att det tillför något alls till samtalet. Då får han väl ta upp det när högern gör det själv istället för att relativisera befogad kritik.

När var Hanif med senast? Tycker han har saknats ett tag nu.