Ljusets hastighet samt vår förmåga att "se bakåt". Fråga.

Antagligen kommer jag att t.o.m. ställa frågan fel men snälla, någon, förklara detta för mig på ett sätt som en normal människa kan förstå.

Har läst att Big Bang är som att blåsa upp en ballong. Någonting "exploderar" och universum expanderar åt alla håll och kanter. Ok. Det kan jag ta. Tid börjar existera. Ljus lär ska ha uppstått iom explositionen.

Efter "lång" tid har vi jorden. Tellus. X antal km, i en rak linje, från Big Bang. Eftersom vi kan se bakåt i tiden (eftersom ljuset ligger efter så att säga) så kan vi faktiskt se "bakåt i tiden". Men, ifall man skulle följa linjen från utgångspunkten, alltså Big Bang, hur kan man se ljuset? det borde ju gått förbi Tellus för länge sedan? I takten med att rymden expanderade.

Om svaret är ja, vi kan se det, borde ju universums expandering ske betydligt långsammare än C (ljusets hastighet) och ljuset borde redan farit förbi oss men om svaret är nej, så kan inte jag förstå..

Fattar att det finns människor där ute som har svaret på detta och skulle vara tacksam ifall någon skulle kunna förklara detta för mig på ett lätt sätt.

Vi kan se rester av big bang.
https://en.wikipedia.org/wiki/Cosmic_microwave_background

Universum utvigdar sig fortare än ljusets hastighet, så vi kan aldrig se universums gräns.

Big bang beskriver ingen början utan teorin beskriver vad som händer tidigt precis efter någon "början", om någon, vad nu det innebär. Varken rum eller tid skapades enligt BB-modellen utan teorin börjar med redan expanderande rumtid. Bakgrundsstrålningen kommer inte heller från den tidigaste början utan en i kontexten bra bit därefter när universum svalnat tillräckligt för att elektroner och protoner kunde koppla. Så ljuset vi ser idag kommer från punkter som motsvarar de ursprungliga avstånden plus rumtidens expansion däremellan fram tills vi observerar dem.
Rumtiden har expanderat fortare, sen långsammare och sen fortare igen.

Nej, BB skedde överallt, även här där vi är. Så är det, även om det kommer förvirra dig än mer

Precis, så man kan även säga att mitten är överallt.

Det finns dock ett litet problem med det. Om hela universum startade med big bang och en initial punkt expanderar - överallt, så att säga - så är universum inte oändligt.

Någonting som vid nåt tillfälle var ändligt kan inte sedan bli oändligt.

Så om rymdtiden i sig startade vid big bang, inte expanderar inuti nånting men är hela allt, så är det inte oändligt. Alltså borde vi se en viss krökning, men det gör vi inte.

Om inte krökningen finns bortom ljushorisonten. Eller motverkas av något annat.

Det kan varit oändligt redan från början. När man säger att det var en punkt menar man att den del av universum vi kan se var oerhört liten. Som Bara-Robin konstaterar handlar Big Bang dessutom om expansionen, inte om någon "början". Vi vet inte om det fanns något innan´eller hur annars allt uppstod.

Problemet med det är att då var det en trädgårdsexplosion (modell large förvisso) i ett existerande rum - precis det inflationsteorin säger att det inte var.

Så behöver det inte alls vara.

Det får intressanta konsekvenser. Om existerande universum var oändligt och det sedan skedde en explosion från en singularitet inom detta, så finns det en gräns. Oavsett om inflationen expanderade (och expanderar) Big Bang, så finns det nu en utsida varefter det inte längre finns galaxer, planeter och försäkringsrådgivare.

Det bryter modellen att universum inte har en mittpunkt.

Tänkte du igenom det där?

Det är ju visst precis vad inflationsteorin säger. Vad menar du?
Om man byter ut "explosion" mot "expansion".


Han har helt rätt. Läs om inflationsteorin.

"Utsidan" på vårt universa är rumtid mellan universan som expanderar snabbare än c fråm varje punkt, vilket sker vid Big freeze.
Det bryter inte alls mot att vårt universa inte har en mittpunkt.
Varför då menar du?