Skuldebrev vid renovering - ekonomisk insats/arbetsinsats. Hur tänker ni?

Hej Flashback. Efter mycket fram och tillbaka valde jag och sambon att köpa ett hus med visst renoveringsbehov under tiden vi bor där. Inget större akut, men vissa saker som är trevliga att ha avklarade innan inflytt.

Vi äger huset 50/50 och har gått in lika mycket med kontaninsats, bohag osv. Dock har min sambo till följd av bättre ekonomiska förutsättningar under uppväxten ett större sparkapital att använda till renoveringar. Mitt eget kommer inte att räcka allt då jag inte vill röra en viss portion av min buffert.

Efter lite diskussion gällande renoveringar kom det upp att min sambo anser (efter påtryckningar från sina föräldrar) att vi ska upprätta skuldebrev på 50% av materialkostnaden för renoveringen. Förutsatt antagandet att jag inte har ekonomi att gå in och stötta i materialutgifterna.

Något som jag inte håller med om då jag anser att arbetsinsatsen är värd en hel del då hantverkarkostnaderna idag ofta uppgår till 50% av den totala kostnaden. Det kommer även vara jag som genomför den absoluta majoriteten av arbetsinsatsen i sagda renoveringar då jag har hantverkarbakgrund och min sambo har tummen mitt i handen till stor del.

Jag anser också att detta argument med skuldebrev utefter materialkostnad där man ignorerar arbetsinsatsen snabbt kan leda till scenarion inom förhållandet där det ska utövas millimeterrättvisa. Vilket bara kommer leda till mer friktion i förhållandet.

Huruvida svärföräldrarna ska ha något att göra med ens privatekonomi är en diskussion för ett annat tillfälle. Men hur har ni som har erfarenhet av liknande scenarion löst detta? Åsikter?

Mvh
Badassoverhere

Det är ingen skillnad mellan arbetsinsats vid bygge/renovering jämfört med annat hushållsarbete. Misstänker att din sambo exempelvis gör lunch eller städar medan du målar och sätter upp tapeter. Knappast så att din sambo går ut och roar sig medan du fixar avloppet. Diskussionen om att du renoverar och att det skulle vara värt x antal tusenlappar kan du därmed glömma.

Om inte din sambo går in med kapital så hade denne fått avkastning på pengarna. Mot bakgrund av detta så ska självklart denne få mer procent av bostaden. Alternativet är ju att du tar ett privatlån och går in med lika mycket pengar som din sambo gör. Du kommer då att behöva betala ränta på ditt lån medan sambon får lite avkastning på de pengar som denne inte behöver skjuta in i er gemensamma bostad.

P.S kan därmed tycka att dina svärföräldrar gör helt rätt som påpekar detta. Bättre att redan nu reglera detta än att försöka konstatera något i efterhand. Eftersom du har dåligt med pengar att skjuta in i bostaden så kommer du att äga en mindre del.

Det är väl bara ett leja bort arbetet och så delar ni kostnaden 50/50. Om du ändå vill göra hantverket, så får du väl värdera din tid och kompenseras för det. Om hon gör mer av arbetet hemma i övrigt, så får hon ta upp sina extratimmar och kompenseras för dessa.

Lycka till med hus och förhållande!

Självklart ska rätt vara rätt. Vi har reglerat exempelvis fordon genom samäganderättsavtal där det är mer entydigt hur det ekonomiska utfallet bör bli, så avtal är inget nytt för oss. Har bara svårt att linda mitt huvud kring tanken att jag ska ställas i skuld gentemot min partner för att jag genomför arbete som de facto hade blivit dubbelt så dyrt utan mina kunskaper (därav argumentet att arbetsinsatsen kan vara värt något). Presumtivt att hantverkarkostnaden representerar 50% av totala kostnaden, vilket inte alltid är fallet såklart.

Gällande övriga insatser så står delar vi ungefärligt 50/50 i hushållet, och har så gjort även under tidigare renoveringar. Så jag vill gärna argumentera för att jag drar ett tyngre lass, och att då skuldsättas över det sticker lite i tanken.

Gällande svärföräldrar så hade inte en godhjärtad påminnelse brytt mig ett uns. Tyvärr så var det inte så det levererades, utan en relativt aggressiv och planerad intervention där nyliga ekonomiska val som min partner och jag tagit gemensamt ifrågasattes utan att jag var närvarande och kunde försvara dessa. Smått komiskt då de själva inte ens vet hur man fondsparar

Det är ju svårt att argumentera för att olika hushållstjänster ska ha olika värde. Tänker exempelvis på den dagen som ni skaffar barn. Hur värderar men en graviditet? En kompis började må dåligt i graviditetsvecka 2 och det slutade med att hon var sjukskriven i nästan 8 månader. Den diskussionen om vad olika hushållstjänster ska vara värda är därför mycket svår att föra.

Vissa hushållstjänster kräver kunskap och färdigheter medan andra bara tar kraft och energi. En del älskar att köra omkring i en åkgräsklippare och lyssna på en ljudbok, andra att måla om ett staket en varm och ljuvlig vårkväll. Det som älskar att stå i garaget och meka tycker inte nödvändigtvis det är roligt att byta fastrostade bromsar på en bil..

Har ni tagit in en offert på arbetet som krävs? Om inte, gör det först och främst. Se sen om din sambo tycker att det är rimligare att du gör arbetet än att ni betalar hantverkarna för något du kan göra.

Det där är ju alltid svårt - men som en regel tycker jag inte era svärföräldrar har med det hela att göra - det är ni som ska bli överrens.

För mig är det så att vi är 2 i vår relation och bidrar med olika saker - jag har använt ett arv till badrummen - men vid försäljning av vår bostadsrätt lät jag inte det påverka ägarskapet - det går liksom på ett ut i slutändan hoppas jag. Men det är kanske ett kvinnligt och inte vidare lagenligt svar.

Min erfarenhet av hemmarenovering är också att det inte blir så lysande.

Det heter att var och en bidrar efter förmåga. Om nu den ena parten vill något som den andra inte förmår att bidra till så det anstå eller att den som har behovet står för fiolerna. Alternativt välja en enklare lösning.

Att ha en sambo som styrs av föräldrarna som räknar sekiner kan inte vara kul. Det verkar som on sambons föräldrar inte tycker att du är värdig deras avkomma och väntar bara på den dagen som avkomman ska komma på det klara med det och bryta förhållandet.

Lever man ihop är det på lika villkor, det vill säga att man ska ha samma levnadsstandard. Är det så att den med högre inkomst känner sig förfördelad så må denna finna en partner i samma inkomstklass.

Så meddela sambon, eller föräldrarna, att några skuldsedlar blir det inte utan att standardhöjningen, som jag uppfattar det, får anstå till dess att medel finns.

Törs man fråga vad hennes föräldrar har med eran relation och erat hus att göra?

Sen att arbetskostnaden är 50% av renoveringen känns ganska i underkant. Snarare 70%.

Gå med på skuldebrev för mtrl, sen upprättar du en faktura för din timkostnad. Lägg dig nånstans på 500kr/h för att vara snäll.

1 upp på den här. Så kan de stå där med långa ansikten sen.

Det någon skrev om att din partner kommer hjälpa till med annat så som lunchlåda. Är du slut i huvudet totalt? Göra en lunchlåda i max en timme skulle kvitta ut 4 timmars kvällsjobb?