En mycket flitig Hämnare, Finland, 1974 - 1984.

Trådstarten kommer att delas upp i flera inlägg så att läsaren får en god uppfattning om denne man och hans tillvägagångssätt.

Vi känner till den norske telefonterroristen Svend Högda och alla problem och förtret som han var skyldig till. Denne Hämnare var värre och var Hämnaren med ett verkligt stort H.

I NKK 1985 finns detta kapitel under rubriken Hämnaren på sidorna 201- 214. Illustrerat medelst teckningar.

Först lite om denne MYCKET flitige Hämnare. Vad han egentligen hette vet jag inte men i NKK har han fått namnet "Asser Niinistö". Vid gripandet ägde han andelslägenhet, var gift och hade barn. I sitt hämndarbete så hade han stor hjälp av att han var så kunnig och händig. Han kunde tillverka stämplar av olika slag, bl. a. för frankering, frimärken, pengar, vapen och lås. Han målade tavlor som hängde i familjens hem. Han hade tidigare även arbetat som turnerande musiker men p. g. a. familjeskäl slutat med det.

Hämnarens främsta arbetssätt var brevskrivning samt beställningar och andra postala obehag. Någon gång så verkar han ha ringt också men verkar ha skett mycket sällan.

Citerar av ett stycke från sidan 201:

"I Finland avslöjades under 1984 en person som under lång tid plågat sina medmänniskor genom att sända anonyma brev till dem och deras anhöriga, beställa varor i deras namn och till och med föra in falska dödsannonser i tidningarna."

De anonyma breven var ibland nedsmetade med avföring. I ett fall erhöll en chefredaktör i Tammerfors ett sådant. I detta brev betecknades mottagaren som "en parasit och en flatlus i Finlands jungfruliga sköte". Dessutom meddelade den anonyme brevskrivaren att någon skulle hugga huvudet av chefredaktören. Gällande den nedsmetade avföringen ansåg brevskrivaren att det vore "slöseri att ge flatlusen bättre föda".

Ett citat från sidan 203:

"Breven var skrivna på ett ostädat språk och ofta innehöll de avföring. Som avsändare utpekades ofta någon som mottagaren kände eller borde känna. Breven berättade hur terrorn var upplagd och hur den skulle fortsätta. Det kunde meddelas den drabbade skulle få varor, beställda i sitt namn. Sedan skulle han eller hon anmälas som medlem i någon klubb för sexuellt avvikande och att mottagaren skulle skjutas och så vidare i samma stil.

När brevmottagaren sedan började få varuleveranser låg det nära till hands att tro att också de andra hotelserna skulle sättas i verket. Det första hade ju besannats.

Vidare innehöll en del av breven bilder som klippts ur porrtidningar. Det fanns anmärkningar om likhet mellan brevmottagrens ansikte och kvinnans könsorgan."

När detta kapitel skrevs väntade Hämnaren på sin dom. Någon som vet vad han erhöll för straff? Någon som vet ifall han återföll i sitt hämndarbete?

Forts.

Han måste ha varit psykiskt sjuk. Rimligtvis hamnade han på en lämplig vårdinrättning.

På något sätt lär han ha varit psykiskt sjuk och kan ha blivit ådömd vård å mentalsjukhus.

Hämnaren häktades och anklagades då för bl. a. bedrägeri, framställning av förfalskade privata handlingar, olaga innehav av skjutvapen, tillverkning och användning av förfalskade frimärken, olaga hot, förtal, ärekränkning och försök till bedrägeri.

Ur egen aspekt begick Hämnaren ett mycket stort fel och det var han inriktade sig på den lilla orten Tohmajärvi i landskapet Norra Karelen. Hade han inte gjort så hade han nog kunnat hålla på i kanske minst 10 år till? Alla hans hatbrev begränsades redan från början till Helsingfors, Esbo, Vanda och Grankulla - förutom Tohmajärvi. Några av hans brev hamnade dock ända uppe i Enare i norra Finand.

Det går inte att ta upp alla fall som blev utsatta för Hämnaren och hans hämndarbete.

Kommer att ta upp tre fall där alla är män men även kvinnor och gifta par kom att bli utsatta.

Det första fallet handlar om en man som här har fått namnet "Alpo Kankare". Han var busschaufför, gift och bodde i norra Finland. Han levde ett vanligt liv som de flesta men detta kom att förändras. I slutet av 1970-talet erhöll han det första brevet och "Kankare" hade ingen aning vad som skulle komma att ske.

I den första försändelsen erhöll han fotostatkopior på tio-markssedlar. Enligt brevskrivaren hade "Kankare" beställt dessa så att han skulle kunna använda dessa i bensinautomater. Den anonyme brevskrivaren gjorde också gällande att "Kankare" hade stulit bränsle från bussbolagets fordon. Han brydde sig inte om brevet och trodde att det var en tokstolle som hade skickat det.

Efter ett tag blev han kallad till polisför och han förstod ingenting. Där framkom det att "Kankare" var misstänkt för att skickat ett förtalsbrev till en chefredaktör i Tammerfors. Detta har tagits upp i trådstarten. Som avsändare hade "Kankares" namn, adress och telefonnummer blivit korrekt angivna. Det stod snart klart att det inte var han som var brevskrivaren.

Samma dag när han kom hem efter arbetet märkte han att hustrun var spänd och stel på ett ovanligt sätt. När han gick igen dagens post förstod han varför hon var det. Det hade kommit ett kort med följande text som jag citerar:

"Käre Alpo. Jag har en överraskning åt dig. Jag väntar nämligen barn. Därför vore det bra, älskade, om du genast tog kontakt med mig. Sist vi träffades nämnde du någonting om lysningshandlingarna, men jag fick inte riktigt någon klarhet i saken. Detta kom som en överraskning också för mig och därför väntar jag otåligt på ditt svar. Din kära Kirsti."

Man tycker att detta borde ha varit mer än tillräckligt vad "Kankare" hade råkat ut för men det tyckte inte Hämnaren.

Han fick höra talas om att folk hade klagat på honom till bussbolagets trafikmästare i Helsingfors. Han fick fullt upp med att försöka rätta till alla dessa klagomål införbolagsledningen. Skam den som ger sig tänkte Hämnaren och fortsatte.

Efter ytterligare ett tag erhöll fru "Kankare" ett brev från en kvinnlig brevskrivare. Den här kvinnan hade erhållit ett konstigt brev från Alpo. I detta hade han föreslagit sexuellt umgänge mot betalning. Denna kvinna, som kallade sig Riitta Sivonen, om inte herr "Kankare" kunde tillfredsställa sina djuriska skrifter tillsammans med sin hustru. Alpos hustru visste inte längre vad hon skulle tro och hon undrade om det kunde ligga någon sanning bakom detta.

Ytterligare en tid efter den händelsen, så försökte återigen Hämnaren att komma åt Alpo. Han skrev då ett brev till Medicinalstyrelsen i Alpos namn där denna ansökte om kastrering. Orsaken till denna begäran var att han drabbades av kraftig erektion och ofrivillig sädesuttömning så snart han fick se en vacker kvinna. Han tyckte att det var genant att sitta och köra buss med våta byxor. Brevskrivaren ville ha svaret skickat till bussbolagets reparationsverkstad.

Hämnaren själv svarade på kastrationsansökningen. När han gjorde det använde han en verklig läkares namn. Svarsbrevet var också stämplat för att ge mera tyngd åt det hela. Hämnaren hade också i svarsbrevet bifogat en kopia på Alpos ansökan.

Naturligtvis beställde Hämnaren en mängd varor i Alpos namn som t. ex. penisförlängare, stödhjul och skosulor.

Ugggh, vilken mardröm.... Kan relatera, då ett ex försökte jävlas med mig. Satte dock snabbt stopp för detta (inget våld inblandat, dock en del hårda ord ) Skaraborg lyckas då hitta de mest udda fall

Ja, verkligen en mardröm att bli utsatt på det här sättet.

Bra att du satte stopp för det snabbt då du blev utsatt för det. Skillnaden mellan ditt ex. och Hämnaren var säkerligen mycket stor. Hämnaren hade hela Finland som sitt "arbetsfält". Att han var mycket kunnig och händig var förstås egenskaper som han hade stor användning för när han bedrev sitt hämndarbete. Det som har tagits upp, och det som kommer att tas upp, är ändå bara en liten del av vad Hämnaren utsatte sina medmänniskor för under 10 års tid. Man kan ju fundera över hur många som erhöll ett eller två brev och som inte brydde sig om att göra en polisanmälan?

Jag tycker det är intressant att ibland ta upp mycket udda fall. Detta är just ett sådant där GM orsakade en mycket stor skada även om den inte var fysisk. Samma sak med den norske telefonterroristen Svend Högda. Jag tror inte att vi i Sverige har haft några personer av den här graden även om det förstås alltid har förekommit anonyma brev- och telefonsamtal. Åtminstone inte innan digitaliseringen och nätet.

Heh, jo hon var inte den skarpaste märren i stallet Men innan man visste vad som pågick var det fan inte roligt...


Alltid intressant att läsa dina trådar, keep up the good work.

Ha en bra dag /Kungallan

En annan person som råkade illa ut från Hämnarens har här fått namnet "Pekka Pelkonen".

Han var boende i Kontiolax och var arbetsledare på ett stort företag med flera hundra anställda. Det första brevet erhöll han 1980 och var avsänt i Helsingfors. Här gjorde faktiskt Hämnaren ett misstag som hjälpte till att få fast honom.

"Pelkonen" hade fullt upp med klara upp allt han fick tillsänt sig under åren 1980 - 1984. Under dessa fyra år fick han ca 40 försändelser. Förutom alla tidningar, tidskrifter och seriehäften. Hämnaren skickade också kränkande brev till andra personer i hans namn. Han drabbades även av andra obehag som t. ex. att han utannonserade en sommarstugetomt vid sjön Saimen till försäljning och i en annan annons gällande en timmerstuga vid sjön Koitere. Åtskilliga köpvilliga hörde av sig.

Tyvärr blev det ännu värre. I en lokaltidning publicerades "Pekka Pelkonens" dödsannons. I texten kunde det konstateras, som jag citerar, "Den flitige har fått evig ro." Kondoleanser framfördes också till "änkan Pelkonen".

Att det handlade om "Pekka Pelkonen" från Kontiolax rådde det ingen som helst tvekan om men Hämnaren gjorde som förut omnämnts ett misstag. I dödsannonsen uppgavs hans födelseår till 1950 vilket var felaktigt. Han var född tidigare. Detta kom att få betydelse för att kunna gripa honom.

Den tredje personen som jag tar upp är en man som här har fått namnet "Matti Manninen".

Han hade tjänstgjort som lärare i den lilla kyrkbyn Tohmajärvi i mer än 25 år då han började att få anonyma brev från Hämnaren. Återigen var detta en person som Hämnaren verkligen ville komma åt. Även han fick sitt första anonyma brev 1980. Efter två tre sådan brev följdes dessa av "det gamla vanliga". Alltså en massa postförsändelser. "Manninen" upplevde särskilt angivelsebreven som mycket pinsamma.

I slutet av 1983 kom det ett brev, utan hans vetskap förstås, i hans namn till Medicinalstyrelsen. I brevet omnämndes att han tjänstgjorde som lärare i Tohmajärvi och att han drabbats av AIDS. Han hade haft samlag med en pojkelev och han undrade vilka åtgärder han skulle vidta. "Manninen" erhöll inget svar därför att myndigheten misstänkte att det var något lurt och skickade därför brevet till Tohmajärvis länsmanskontor.

Lika lyckligt gick det inte med Hämnarens andra brev till skolstyrelsen. Detta brev skickades i en annan lärares namn. Brevet tog upp "Manninens" homosexuella läggning och hans förhållanden till sina pojkelever. Även i detta brev omnämndes att han led av sjukdomen AIDS. Skolstyrelsen skickade då ett skriftligt meddelande till skolkontoret vid länsstyrelsen i Nordkarelen då de ville saken utredd.

Skolöverstyrelsen kontaktade då "Manninen" och bad honom att lämna en skriftlig förklaring. Hämnaren fortsatte att vara flitig. I början av 1984 kom brev till olika affärsföretag i Tohmajärvi. Det omnämndes hans homosexuella läggning och att man ville ha upplysningar och iakttagelser om hans förehavanden. Breven var "kryddade" med Medicinalstyrelsens stämplar. Dessutom undertecknade av en läkare som tidigare hade tjänstgjort där. Ryktesspridningen i den lilla kyrkbyn om honom blev större och större att han var homosexuell.

Den anonyme brevskrivaren låg verkligen inte på latsidan. I "Manninens" namn skickades ett brev till könspolikliniken i Helsingfors där han beställde tid för AIDS-undersökning. Han erhöll också svar från dem med tid för undersökning.

Breven till Tohmajärvi blev dessbättre början till slutet för Hämnarens del. Hämnarens "bedrifter" under 10 års tid måste även ha blivit omnämnt en hel del i dansk, norsk och svensk media.

Vad hade karln för anledning att "hämnas" på dessa personer? Hade de begått oförrätter mot honom, eller valde han ut sina offer på måfå?

Något uttömmande svar gick aldrig att få men något framkom i a f som jag kommer att ta upp.

Vad jag har läst mig till, så blev inte offer utvalda på måfå. Antingen visste Hämnaren vilka dessa var eller hade läst om dem i media.

Från G-P den 17 maj 1974 som lär handla om Hämnaren.

https://tidningar.kb.se/2636667/1974...vare%20finland