Lärare, psykolog eller socionom? (Eller något annat?)

Tycker att det är så himla svårt att veta vilket yrke jag ska satsa på, grubblar ihjäl mig...

Jag har en kandidatexamen i ett samhällsvetenskapligt ämne men vet inte riktigt vad jag ska göra av den. Har försökt mig på att kombinera med ekonomi men har tyvärr insett att jag inte alls har intresset för det, får bara oerhört svårt med motivationen.

Är intresserad av psykologi och skulle vilja arbeta med något där jag verkligen kan göra skillnad för människor. Har under en period arbetat extra på en skola och tyckte att det var väldigt givande. Men samtidigt brinner jag inte riktigt för själva undervisningen utan är mer intresserad av det sociala. Samarbetet med kollegor och att det händer mycket är dock ett stort plus med att jobba i skolan och jag är rädd att arbetet som psykolog kommer kännas enformigt i jämförelse.
Har även funderat på socionom.

Har ni några råd till mig? Om någon här själv jobbar med något av ovanstående yrken (eller något liknande) får ni gärna berätta mer om era arbeten.

Psykologer kan ju göra avsevärt mer än att jobba inom skolan. Tvärtemot vad du tror så är det ju läraryrket och socionomyrket som är mer begränsade avseendes var du kan jobba någonstans.

Jo, det vet jag. Men i mitt inlägg syftade jag just på arbetet med patienter där man utreder och behandlar.

Ser det absolut som ett plus att psykologer kan arbeta med flera saker.

...och psykologer kan ha patienter. Det kan dock inte lärare (som har elever) och socionomer (som har klienter).

Har inte påstått något annat. Jag pratar om det jag skrev här (se citat). Trodde att det var det du kommenterade i ditt tidigare inlägg.

För att kunna lära ut något på högre nivå tror jag det är bäst om vägen dit börjar av eget intresse för ämnet. Jag resonerar att där inte finns någon grogrund för lärare att i större utsträckning hjälpa en elev. Således lär viljan att göra skillnad för indivder plåga dig snarare än att hjälpa särskilt i ett gymnasieklassrum där du ser individen ett par timmar i veckan uppdelat över 4 tillfällen. Samma sak med högre studier men inte lika påtagligt.

Då är det alltså yngre barn, årskurs 6-9 är nog mer mottagliga för hjälp, de är snart unga vuxna och börjar utforska sig sig själva och världen, ställa frågor. I de yngre åldrarna, i alla fall när jag var yngre, hade samma lärarinna samma skara elever 1-4 och 5-6. Det är en självklar fördel men det är unga barn, vet inte hur rustad en lärare är att ha långsiktig positiv inverkan på dessa, svårt att nå fram men är du uppmärksam är du en av få vuxna som har nära kontakt med extremfallen av dessa barn tror jag.

Tror du är mest utrustad och möter de mest mottagliga som psykolog. Kan inte säga så mycket om det, vet inte vad det finns för olika alternativ till arbete, privat eller offentliga sektorn osv. Har en bekant jag är väldigt nära, han är strax över 30, började på ett beroendehem, sedan socionom men valde att utbilda sig till psykolog och det trivs han väldigt bra med men verkar vara ett psykiskt påfrestande yrke.

Tror tvärtemot att psykologen har det mest varierade arbetet över tid.

Vet en hel del om socionomyrket. Bra lön men en förutsättning om du har familj är att partnern sköter det mesta av marktjänsten. Du behöver vila mycket o koppla av eftersom Sverige tagit hit människor som ger dig (problem) jobb.
Om du är en sån människa att du kan koppla bort svåra beslut och dessutom ser lösningar när nån placerad tjej med muslimfamiljs problematik rymt från boendet osv så är du som klippt å skuren. Skulle säga att om ditt klientel tycker du är jobbig å inte vill ha med dig att göra (ensamkommande) innebär det att du ställer krav å är en pain in the ass å du gillar det. Så sök!!!

Nja... Kuratorer är vanligtvis socionomer och har patienter när de jobbar på sjukhus eller t ex vårdcentral. Nu har det dock startat en högskoleutbildning för att bli hälso- och sjukvårdskurator.

Jag är utbildad socionom samt leg.psykoterapeut. Jag arbetar med patienter dagligen inom Regionen. Socionomutbildningen var ingen hit direkt så bestämde mig snabbt att studera vidare till psykoterapeut. Hade jag fått göra om så hade jag valt psykolog och sen studera vidare till leg.psykoterapeut. Är inte särskilt enformigt då strömmen av patienter med udda problem verkar aldrig ta slut.

Något sånt här https://www.uu.se/utbildning/utbildningar/selma/program/?pKod=SSY1K&pInr=SYST&lasar=21%2F22.

Du kan tacka mig senare, för det kan vara riktigt jobbigt att dag efter dag behöva konfronteras med andras lidande.

Som bonus går du in i en mansdominerad branch (om du är kvinna), vilket har många fördelar och få nackdelar.

Det händer mycket, varje projekt är unikt, där man konfronterar nya tekniska och personliga utmaningar.

Som socionom kan du även arbeta som socialpedagog i skolan. Det blir mer och mer vanligt med socialpedagoger ute i skolorna då det är en tjänst som politikerna ofta hävdar ska avlasta lärarna. De brukar anordna projekt, antimobbningsarbete, ha hand om kränkningsanmälningar och lösa konflikter, prata med elever ute i korridorerna, prata med elever som mår dåligt men även ha lite extrakontakt med hemmen ibland.