Citat:
Ursprungligen postat av
Frontlinjen
Japp, och frågan kvarstår: varför skulle (superpoliser!) välja att bli nedhissade, fullt exponerade för fientlig eld? Att smyga fram i skydd&skyl till en plats de kan bekämpa eller gripa gärningsmannen måste vara den omedelbara tanken som dyker upp i huvudet hos någon med en basal kunskap i stridsteknik.
Men iof bra att filmen följer boken.
Det är som sagt idiotiskt, men i boken fyller detta en funktion nämligen att kritisera "militärt" beteende av polisen.
"Hjärnan" bakom operationen (som jag har för mig heter "Operation Kniptång" i boken) är intendent Malm, som representerar allt Sjöwall & Wahlöö tycker är dåligt med polisen. Malm är en byråkrat besatt av sina "resurser" och bryr sig inte om att ta reda på vem det är som finns på taket och varför. Vilket råkar vara en trasig och självmordsmässig f.d. polis som dessutom är tävlingsskytt och kan träffa "en lus på ett visitkort på 600 meter" som Gunvald Larsson uttrycker det. Malm kan t.ex. inte föreställa sig att mannen på taket har en gasmask och tillräcklig eldkraft för att skjuta ner en helikopter.
I boken skjuter Eriksson den första "attackpolisen" igenom en glipa i visiret, med ett skott mitt emellan ögonen från sitt Mausergevär. Visiret beskrivs vara i plexiglas. Troligtvis beror detta på att huvudskydd m/69 inte fanns när boken skrevs (1968) och författaren hittade helt enkelt på att det fanns en sådan hjälm. När man sedan skulle spela in filmen framstod det antagligen som konstigt att ett skott kunde gå rakt igenom visiret så Widerberg & Co fick hitta på att polisens gasmask hamnar snett och han hostar och öppnar visiret, bara för att blir skjuten med en skur av kulor. Jag gissar dock att i verkligheten skulle en kula från den typ av gevär som Eriksson är beväpnad med (en Johnson M1941 Light Machinegun i kaliber .30-06) gå rakt igenom huvudskydd m/69 på det avståndet utan större problem.
Fun fact: den Johnson som används i filmen är en ombyggd FN FAL.