Jag måste bara börja med att säga:
GUD vad jag önskar att jag hittat denna tråd innan jag klev in för en säljarkurs på Svenska G3:s kontor för ganska exakt två år sedan.
Ung och naiv som jag var förblindades jag av säljargument, inställsamhet och smicker.
Jag drogs in i en hysterisk härva av lögner, manipulering, galen jakt efter framgång och denna eviga pushing från chefer och kolleger.
"Du är ett superproffs", "Du är en vinnare", "Du kommer att lyckas"...etc etc.
Skulle jag gå närmare in på min period som Kirby-säljare och senare även Kursledare skulle jag kunna hålla på hela natten, så det låter jag bli. Allt jag kan säga är att jag inte för mitt liv kan förstå hur jag kunde bli så totalt såld på det jobbet. Att jag gav mig hän och släppte precis ALLT annat i mitt liv som var viktigt i 3 månaders tid.
3 månader!!
Det är totalt ofattbart, och än idag får jag ångest bara av tanken på att tusentals ovetande människor åker omkring därute med tron på att de kommer bli miljonärer över en natt, bara de följer den utstakade vägen till SUCCESS.
Bortsett från ångesten och skuldkänslorna gentemot mina nära och kära lider jag även av andra men. Hela min personlighet påverkades under denna period. Jag gick från en självständig och målmedveten person till en knäckt och osäker liten tjej som fortfarande jobbar med att återfinna sin identitet. Har svårt att lita på människor, rädd för att saker skall förväntas av mig som jag inte klarar av att uppfylla. Halvt paranoid, och drömmer även mardrömmar ibland om att jag råkat hamna på företaget igen.
Just där och då var det en underbar tid, och jag njöt till fullo av varenda sekund de första månaderna. Jag ratade min familj och förkastade deras varningar. Jag valde bort mina vänner, min fritid, hela mitt liv. Jag ÄLSKADE Kirby, och jag ÄLSKADE Svenska G3. Jag jobbade från 7 på morgonen till ca 00 på natten (ibland senare) VARENDA dag i ca 3 månaders tid. Hade ungefär 2 dagar ledigt under denna period. Och då ägnade jag mig åt att ringa samtal för att boka nya besök. Jag var hjärntvättad, jag var fast.
Tills det en dag sprack och jag efter en misslyckad demo bara bröt ihop i min bil. Jag grät, grät, grät. Jag grät tills det kändes som jag skulle svimma och dö av utmattning. I det ögonblicket insåg jag åtminstone till en viss grad vad i helvete jag höll på med. Det blev en vändpunkt och jag sökte hjälp. Helt ärligt behövde jag SÖKA HJÄLP för att lyckas ta mig ur skiten. (visserligen inte proffessionell hjälp, men
hjälp..) Så pass jävla insnörjd och fast var jag, att jag knappt vågade säga upp mig själv. Jag var ett vrak. Livrädd, försvagad och totalt ensam efter att ha vänt mina nära ryggen. Trots allt fanns de där för mig och hjälpte mig att slita mig loss när jag väl insett vad som pågick.
På 4 månaders anställning tjänade jag ca 40000 brutto,
inklusive mobil- och bensinersättning. Jag körde ca 1500 mil under denna period. You do the math.
Året därpå fick jag 6000 kr i restskatt då företaget inte skött detta ordentligt.
Min bil blev kaputt och gav upp på mer än ett sätt+ att 4 månader av mitt liv är som ett stort svart hål med en den feta restskatten som en besk eftersmak.
Detta må låta schitzofrent, men det är sanningen i korthet. Jag kan inte svara på varför jag var dum nog att dras in i detta, men jag kan lova er att jag inte såg någonting dumt med det hela när det väl pågick. Än idag är jag övertygad om att somliga kan lyckas med detta, för det har jag sett med egna ögon. Jag är även övertygad om att maskinen är totalt överlägsen, oavsett vad Sverker påstår.
Dock är jag dessutom övertygad om att detta inte är ett yrke jag under några omständigheter skulle rekommendera till någon. Trots att jag, som ni nog förstått, var en av deras mest hängivna anställda och faktiskt tjänade mer än de flesta på kontoret. (Ni såg ju min feta lön....

)
Ibland vill jag bara skratta åt eländet, men än idag, 2 år senare, kan jag det inte. Det är för smärtsamma minnen och skammen är för stor. Hoppas jag någon dag kommer över allt detta, och hoppas att allt fler håller sig upplysta och slipper luras in i det.
Maskinen är bra, och säljaryrket är ju vad det är. Och även om mycket som skrivits här är överdrivet och felaktigt tänker jag inte gå in på det, för när det kommer till kritan är deras metod överlag fel, och oskyldiga, unga människor drabbas dagligen av Kirbyledarnas girighet och totala brist på empati.
Nu blev detta ändå jävligt långt. Undrar om någon orkade läsa.
Tack för mig.