Vilken tidsålders krig tror ni ledde till mest mental ohälsa?

Finns det något egentligt stöd för att Vietnamkriget alstrade mycket psykiska skador? Bland amerikaner alltså?

När jag ser youtubeklippet "Shellshock WW1", alltså i början, så funderar jag på hjärnskador. Kanske orsakade av slag eller av kemiska gifter, t ex dioxiner i oren klorgas.

Olika typer av psykosociala problem är nog ganska väldokumenterat och omtalat vad gäller veteraner från Vietnamkriget. De var väl dessutom senaste gången USA-soldater i större utsträckning deltog i strid på marken mot en farlig och inte underlägsen fiende.

Den anspänning strid på marken ger skuiljer sig nog inte helt vad gäller Vietnamkriget från tex första eller andra världskriget, i så fall till Vietnamkrigets fördel. Om Vietnamkriget gett svårare skador psykiskt, vilket jag tror, så är det mer på grund av USA-politikers inställning då och folkopinionens syn på kriget.

Det skulle till exempel gå att jämföra antalet "onaturliga" dödsfall mellan USA´s första/andra världskriget veteraner och Vietnam veteraner efter krigen och det har nog gjorts. Min gissning är att den blir störst bland Vietnam veteraner. Hela USA drabbades väl av en slags moralisk upplösning under/efter det kriget vilket pågår fortfarande.

Tror inte den här tråden på flashback samlar människor som är intresserade av krigets vedermödor utan mer vapenintresse.

Jo samhället de återvände till var bättre för de äldre krigens veteraner. Vietnamvets återvände till 70-talet. Första världskrigets vets till det glada 20-talet, och andra VKs vets till 50-talet. Ekonomin var god och det gjordes dramatiska sociala framsteg.

Men å andra sidan, det var först för vietnamvetaranerna man studerade situationen för de som fick det svårt. Vem skrev om veteraner före viet vets??

Andra världskriget ledde väl till Hells Angels. Och spanska kriget för länge sedan skapade pirater som Svartskägg. I alla tider har väl de avdankade soldaterna haft besvär att återvända till ett bra civilt liv?

Nja, soldaterna som deltog i Vietnamkriget var inte ett genomsnitt av den amerikanska befolkningen i de åldersgrupperna. För de var i stor utsträckning frivilliga och hade alltså inte tvingats dit, egentligen. De utgör alltså en specifik demografisk grupp med specifika egenskaper.

Så då kan man inte jämföra olika parametrar med det amerikanska genomsnittet. Jag har också läst att risken för onaturlig död var högre, men även att medelinkomsten var högre, kriminaliteten lägre osv.

Edit: Vietnamveteraner kunde nog vid inrycket jämföras med dagens svenska yrkessoldater och även till viss del med dagens svenska värnpliktiga. De var/är alltså fullkomligt problemfria personer, både psykiskt och fysiskt och dessutom drogfria och helt ostraffade. I många fall var/är de heller inte familjeinriktade personer eller i fast relation. De kan kanske betraktas, i någon mån, som äventyrare eller som bohemer. De skiljer sig alltså distinkt från genomsnittsbefolkningen och då ska man heller inte bli förvånad över om någon "social indikator" senare i livet också skiljer sig markant från genomsnittsbefolkningen.

Frågan är extremt omdebatterad i USA. Bilden av den svikna, traumatiserade Vietnamveteranen etablerades tidigt och Hollywood har mer eller mindre vältrat sig i den.

Givetvis var det många som skadades psykiskt i Vietnam, men frågan om det var värre än i andra krig är vad jag vet öppen. Vietnamkriget utspelade sig under det extremt psykologiserande och etablissemangskritiska 60/70-talet och det har såklart präglat debatten. På samma sätt är VK2 och "the greatest generation" eller VK1 och "the lost generation" också stereotyper.

I och med att psykiska åkommor var mer eller mindre okända i VK1 och att acceptansen var tveksam till och med i VK2 är det svårt, eller kanske till och med omöjligt, att jämföra. Ytterligare en faktor är att stödorganisationer och bidrag uppmärksammat och kanske till och med ökat frekvensen av psykiska åkommor efter Vietnam. På samma sätt har det gått inflation i krigsinvalider i andra länder.

Jag skulle ändå vilja hålla 1VK som det mest traumatiserande kriget. Att skicka miljoner värnpliktiga, utan urskiljning och utan god militärutbildning rätt in i skyttegravarnas helvete med stridsgas, kulsprutor, artilleri, dåligt ledarskap och med bajonettanfall bland döda och lemlästade människor - alltså det måste bara ha gett enorma mängder traumatiserade f d soldater. Och inte fanns det någon hjälp efter kriget heller...

Edit: Eller kanske inte, för det handlade ju om människor födda på 1800-talet med ett kollektivistiskt och fatalistiskt synsätt. De var dessutom, redan före kriget, vana vid elände och ond bråd död.

Det är som sagt knepigt, och traumatiseringen i VK1 har också ifrågasatts. Under kriget svällde logistik, staber, artilleri, flyg och andra delar vilket många soldater inte satte sin fot i skyttegravarna. Men ändå är bilden fortfarande att den genomsnittlige soldaten gick "over the top" och uthärdade veckolånga bombardemang.

Numerärt kan VK1 säkert ligga i topp med tanke på hur många som deltog och hur striderna såg ut, men borrar man ned på detaljnivå tror jag det blir svårare att uttala sig.

Filmklippen med svårt skakande soldater, ibland enkelsidigt, kan definitivt ifrågasättas. Jag tycker det verkar som Parkinson alt dioxinförgiftning.

Svaret är att soldater från moderna bekväma civilisationer är klart mer sårbara för psykisk ohälsa. Tidigare levde man utan att förvänta sig något av livet umbäranden hörde till och man dog tidigt. Man var mer religiös trodde på gud och när man dog kom man till himmelriket eller Valhall. Det var inte så farligt att dö det var snarast något att längta efter. Fältslag där hälften dog förekom förut men de som överlevde deltog efter omplåstring bara i nästa fältslag.

Såg ni programmet om det svenska sjukhuset i Sydkorea under koreakriget? En vittnade om hur eländiga de nordkoreanska sårade man tog hand om. Trots sitt tillstånd klagade de aldrig, dom var politiskt motiverade och indoktrinerade. Förlorade man livet var det för marxismen kommunismen och man blev hjälte i stället för en utfattig bonde på landet.

Dagen svenska feministarmé får man hoppas känner sig osårbara inne i sina plåtfordon men vid en fullträff så är det slut. Hyfsat bekvämt eller en plötslig död funkar kanske bättre på dagens unga än att kräla i snö och 30 minus på karelska näset. Då tar modet snabbare slut och de ger upp fortare.
Ett visst plus för den relativa bekvämligheten och den snabbare döden under striden. När bonden Pavo kunde återgå till potatisåkern och glömma kriget så kan inte dagens unga glömma vad de varit med om, de behöver mig psykologen.

"Sociolog" som du försöker diskuterar som borde väl ändå få det till ganska konstigt med överdödlighet hos "fullkomligt problemfria" personer efter ett krig.

Personligen tycker jag överdödlighet bland krigsveteraner från olika krig är en båttre parameter än hur hemskt olika vapenintresserade skulle tycka att det var att personligen delta i olika krig genom historien.

Det är ju dock inte enbart kriget som avgör detta utan möjligheterna efter kriget.

Och hur samhället ställer sig till veteranerna (om de är hjältar eller skurkar för att förenkla det)

Finns det egentligen någon bra statistik att tillgå?

Jag tror att kriminalitet, missbruk, psykisk ohälsa mm är bättre mått. Utöver detta så tror inte jag riktigt på denna förmenta överdödlighet. Finns den ö h t?