Ni som inte skryter om imponerande anställningar - varför inte?

Jag har en gammal barndomskompis som de senaste 5 åren har haft något som för de flesta låter som ett absolut drömjobb. Han har pluggat på universitetet och lyckats få den typ av jobb som alla på programmet drömmer om att få, men färre än 0,001% lyckas med.

Trots detta verkar han ha noll ambitioner att på något sätt visa upp detta. Han har ingen Linkedin- eller Facebook-profil, och verkar knappt finnas på internet. Den enda anledningen att jag ens vet att han har detta åtråvärda jobb är för att jag läste om det i tidningen (!) när han blev anställd, och nyligen såg honom omnämnas i en annan tidningsartikel vilket får mig att veta att han fortfarande jobbar kvar.

???

Hur resonerar man när man inte basunerar ut att man har detta superjobb? Om jag var han hade jag haft det tydligt listat på Linkedin med långa och utförliga beskrivningar om vad jag gör om dagarna och sedan skrutit på Facebook om de berömda namn jag dagligen träffade och jobbade med.

Har ni varit med om något liknande? Ni som har imponerande anställningar - skryter ni om dessa?

Mvh,
Charlie

Varför skulle man skryta om det? Vad är uppsidan så att säga? Ingen gillar en skrytmåns..

Varför skryta? Folk som gör det bra och tycker jobbet är givande behöver inget skryt. Skryt är till för ytliga jävlar. Inte samhällets stöttepelare. Den som tar ett jobb för skrytfaktorn och inte för sjävla jobbet är snett ute och kommer förr eller senare att bli gruvligt besviken.

Vad är poängen med att skryta? Jag har aldrig känt något behov av att skryta om någonting då det inte ger mig något. Sedan är det väl ett stort tvek att man skulle "tjäna" något på att skyta, dvs. vara en diva.

Varför skulle man inte vilja att ens gamla studiekamrater ser att man norpat det jobb alla övriga drömde om? Om inte annat så kan man åtminstone vara en inspiration för andra med liknande drömmar.

Att skryta är att försöka blåsa upp sin status i ögonen på omgivningen.

Barn brukar gilla att skryta, då deras egon är små och outvecklade.

Folk som börjar bli vuxna har mindre behov av att signalera status inför en betydelselös omgivning.

Men vid behov, tex då man vill söka nytt jobb, kan det naturligtvis nämnas.

Jag har absolut varit med om det. Normala människor med någon form av självaktning skryter inte om sitt jobb. Jag känner många människor med toppjobb och väldigt bra lön, men inte en enda av dem har någonsin sagt ett ord om inkomst, hur mycket deras bil kostar, hur mycket deras bostad är värd.

Det är osäkra människor som har behov av att skryta för att försöka vinna andras beundran.

Vissa människor har inte behovet för uppmärksamhet helt enkelt.
Beundransvärt i sig tycker jag.

Vem bryr sig om vad folk tycker? Jag har aldrig i hela mitt liv brytt mig om andras åsikter.

Har de Linkedin?

Att använda LinkedIn är knappast att skryta. Jag skulle säga att det är för marknadsföring, jag vet inte hur många jobberbjudanden jag fått endast för att jag finns på LinkedIn.

Bilar kommer dock med prislappen på, så att säga. Alla vet att en Tesla eller en fet BMW kostar en del. Samma med hus. Så de skryter ändå om sina jobb, även om de inte gör det öppet.

TS snackade ju mer om LinkedIn och kanske mer subtila signaler. Har man en Rolex är det i sig att betrakta som subtilt skryt; men går man sedan omkring och snackar om den också blir det mer vulgärt.

Att inte TS polare är på LinkedIn är kanske lite förvånansvärt, men har han en hög befattning lär ju det framgå genom en googling. På Facebook är väl dock konventionen att hålla käft om sånt. Alternativt lägga ut nån bild när man är i Las Vegas på konferens.