Verbal urkundsförfalskning?

Jag tycker frågan är intressant. Enligt gåvolagen 1 par. 1 st. måste inte utfästelsen om gåva vara skriftlig; ”...eller omständigheterna vid dess tillkomst utmärka att den var avsedd att komma till allmänhetens kännedom”. Ergo: har en presumtiv gåvogivare berättat för 1005 personer på ett stormöte, eller för den delen för varje person enskilt, att han ska ge bort en förmögenhet så menar jag att det kan anses vara en bindande utfästelse.

Så frågan handlar inte om vad lagen säger utan det landar kring hur dessa vittnens utsagor ska värderas. Är de trovärdiga?

Då måste man väl ställa mängden vittnen och deras utsagor mot hur ”knäpp” utfästelsen är rent objektivt?

Min syn på TS fråga är att han mycket väl kan bli bunden att ge bort sin förmögenhet om tillräckligt många ljuger tillräckligt bra.

Sen kan den förpliktelsen i sig klandras med stöd av 36 par. AvtL, om utfästelsen måste anses oskälig och liknande men det är en annan fråga.

Absolut, men den intressanta frågan är ifall tillräckligt många vittnen som ljuger(men hävdar att de inte ljuger) kan övertyga i domstol att du är bunden till ett uppdiktat avtal mot ditt förnekande?