Hello!
Försökte som sagt go out with a bang. Det sista äventyret blev för mig Polen.
Alltid levt för friheten man känner när man kan vakna när man vill fylla väskan med öl och kliva ut i shorts och t-shirt en varm sommardag utan plan eller mål.
Bara gå utan mål och se vart det tar mig, Man träffar en människa bjuder på en cigarett tänder en brasa i kvällssolen folket samlas runt elden med sina drycker och en gitarr. Och för stunden finns bara kärlek.
Alla är på topphumör folk pussas berättar ärligt sin livshistoria och är vän med alla.
För en stund är det den världen jag önskar var verklighet varje dag.
Jag har aldrig sökt ruset. Det är bara ett plus i kanten.
Men efter ett tag förvandlas drinkarna till måsten och kärlek blev till hat.
Missunderstandings is the reason to arguments and fights sa en vis 16 årig flicka till mig en gång.
Så sant.
Och missförstådd var jag nog från dag ett. Alla har alltid undrat vad det är för fel på mig och sagt att jag är speciell. Dock kanske inte på ett bra vis.
När jag var runt 5 år tog min mamma mig till en barnpsykolog för att observera när jag lekte och mitt beteende.
Slutsatsen var att jag inte hade förmågan att vara rädd om mig själv.
Vet inte varför men idag fick jag en kommentar på IG som fick mig att reflektera över alla mina handlingar genom livet och ser nu att inget ändrats sen dess.
Jag kanske inte alltid varit en bra person. Ljugit bedragit härjat och inte tagit ansvar. Har ingen ursäkt för detta för ingen ursäkt täcker upp för idioti.
Alla har ett val och jag har alltid varit smart och medveten. Väldigt kreativ och skrivit musik och texter hela mitt liv. Vissa säger att kreativitet och psykisk ohälsa har ett samband och det argumentet sätter jag livet på att det är sant.
Music is for the sad man.
Men när du ser mig har jag jämt ett leende. Så vad sker?
Det är ingen fasad. Jag bara älskar livet och människorna i det mer än vad jag förmår att älska mig själv.
Har levt i kronisk ensamhet väldigt länge. Ofta självvald pga att man gärna låser in sig och stänger allt ute för att göra sin grej ifred.
Ni som vet ni vet. Dom andra försöker vi att lära.
Oavsett. Det enda viktiga i livet är att alltid vara snäll visa kärlek och ödmjukhet. Tro aldrig att du är bättre än andra vi alla är samma med olika problem.
Acceptera dom som gör bra och se igenom folk. Guldkornen gömmer sig jämt i dom mest oväntade personerna. Så tveka inte att prata med allt och alla du vet inte vem som är din soulmate.
Ville bara göra den här tråden för att ventilera en annan sida av mitt huvud jag inte visat er.
Är inte deprimerad eller något så ta det lugnt. Men även solen har fläckar.
Till alla som bär på smärta och har problem. Du är en boss och du kan förändra allt när du vill!!
Tro på dig själv när ingen annan gör det. Fokusera på ditt och allt du vill ha har du redan.
Ha en trevlig helg alla på flashback.
Det är kallt i GBG. Men bara på utsidan.
Bless you all! Och säg till familjen att ni älskar dom en extra gång idag. Det är dom värda.
//JiiiP
Försökte som sagt go out with a bang. Det sista äventyret blev för mig Polen.
Alltid levt för friheten man känner när man kan vakna när man vill fylla väskan med öl och kliva ut i shorts och t-shirt en varm sommardag utan plan eller mål.
Bara gå utan mål och se vart det tar mig, Man träffar en människa bjuder på en cigarett tänder en brasa i kvällssolen folket samlas runt elden med sina drycker och en gitarr. Och för stunden finns bara kärlek.
Alla är på topphumör folk pussas berättar ärligt sin livshistoria och är vän med alla.
För en stund är det den världen jag önskar var verklighet varje dag.
Jag har aldrig sökt ruset. Det är bara ett plus i kanten.
Men efter ett tag förvandlas drinkarna till måsten och kärlek blev till hat.
Missunderstandings is the reason to arguments and fights sa en vis 16 årig flicka till mig en gång.
Så sant.
Och missförstådd var jag nog från dag ett. Alla har alltid undrat vad det är för fel på mig och sagt att jag är speciell. Dock kanske inte på ett bra vis.
När jag var runt 5 år tog min mamma mig till en barnpsykolog för att observera när jag lekte och mitt beteende.
Slutsatsen var att jag inte hade förmågan att vara rädd om mig själv.
Vet inte varför men idag fick jag en kommentar på IG som fick mig att reflektera över alla mina handlingar genom livet och ser nu att inget ändrats sen dess.
Jag kanske inte alltid varit en bra person. Ljugit bedragit härjat och inte tagit ansvar. Har ingen ursäkt för detta för ingen ursäkt täcker upp för idioti.
Alla har ett val och jag har alltid varit smart och medveten. Väldigt kreativ och skrivit musik och texter hela mitt liv. Vissa säger att kreativitet och psykisk ohälsa har ett samband och det argumentet sätter jag livet på att det är sant.
Music is for the sad man.
Men när du ser mig har jag jämt ett leende. Så vad sker?
Det är ingen fasad. Jag bara älskar livet och människorna i det mer än vad jag förmår att älska mig själv.
Har levt i kronisk ensamhet väldigt länge. Ofta självvald pga att man gärna låser in sig och stänger allt ute för att göra sin grej ifred.
Ni som vet ni vet. Dom andra försöker vi att lära.
Oavsett. Det enda viktiga i livet är att alltid vara snäll visa kärlek och ödmjukhet. Tro aldrig att du är bättre än andra vi alla är samma med olika problem.
Acceptera dom som gör bra och se igenom folk. Guldkornen gömmer sig jämt i dom mest oväntade personerna. Så tveka inte att prata med allt och alla du vet inte vem som är din soulmate.
Ville bara göra den här tråden för att ventilera en annan sida av mitt huvud jag inte visat er.
Är inte deprimerad eller något så ta det lugnt. Men även solen har fläckar.
Till alla som bär på smärta och har problem. Du är en boss och du kan förändra allt när du vill!!
Tro på dig själv när ingen annan gör det. Fokusera på ditt och allt du vill ha har du redan.
Ha en trevlig helg alla på flashback.
Det är kallt i GBG. Men bara på utsidan.
Bless you all! Och säg till familjen att ni älskar dom en extra gång idag. Det är dom värda.
//JiiiP
