Det har uppstått en delikat situation. En tjej som jag vid något enstaka tillfälle hade sex med - samtidigt som hon hade pojkvän - har nu hört av sig och är nyfiken på om jag eventuellt vill göra ett faderskapstest.
Detta då det enligt henne är på det sättet att hennes kille uppenbarligen inte är farsa till "deras barn".
I sak är jag tämligen övertygad om att jag inte är fader, då hon blev synligt gravid rätt snabbt efter att vi hade kuckelimuckat och ungen kom ut långt snabbare än en vanlig graviditet.
Därtill har jag aldrig ens varit nära att komma i henne.
Visst finns det en liten chans - men jag bedömer chansen som ytterst ringa och är ärligt talat inte jättesugen på detta.
Nu till saken:
1. Hon har uppenbart inte uppgett mig som en presumtiv fader i samband med att faderskapet skulle utredas. För det har nog gått 18 månader åtminstone sedan barnet kom till och jag antar att myndigheter hade hört av sig om så var fallet.
2. Teoretiskt skulle jag kunna medverka vid ett test, men borde inte en sådan sak initieras av någon myndighet?
3. I ett scenario där jag medverkar och bedöms vara farsa, vad gäller då kopplat till exempelvis underhåll? Jag ser inte ett scenario där vi skulle dela på vårdnaden, utan jag tror att hon kommer ha vårdnaden.
4. Har man verkligen rätt till underhållsstöd även i en situation där man aktivt undvikit att berätta om relevant information under faderskapsutredningen?
Jag kan ju i någon mån förstå att man inte är helt ärlig när faderskapet ska fastställas, så som hon uppenbarligen varit här. Och jag fattar ju också att barnets kostnader finns alldeles oavsett hur processen runt faderskapsfastställandet sett ut.
Icke desto mindre kan jag nog tycka att det hade varit rimligt om man själv var inkopplad i saken redan från början om man i slutet ska stå för fiolerna.
I vilket fall. Jag försöker ha ett öppet sinne här och vill därför inte hugga i sten exakt hur min inställning ska vara.
Däremot vore det trevligt att veta ungefär vad som gäller.
Jag har ju fattat att hon i teorin kan tvinga fram ett test och vill hon göra det så får hon väl göra det.
Detta då det enligt henne är på det sättet att hennes kille uppenbarligen inte är farsa till "deras barn".
I sak är jag tämligen övertygad om att jag inte är fader, då hon blev synligt gravid rätt snabbt efter att vi hade kuckelimuckat och ungen kom ut långt snabbare än en vanlig graviditet.
Därtill har jag aldrig ens varit nära att komma i henne.
Visst finns det en liten chans - men jag bedömer chansen som ytterst ringa och är ärligt talat inte jättesugen på detta.
Nu till saken:
1. Hon har uppenbart inte uppgett mig som en presumtiv fader i samband med att faderskapet skulle utredas. För det har nog gått 18 månader åtminstone sedan barnet kom till och jag antar att myndigheter hade hört av sig om så var fallet.
2. Teoretiskt skulle jag kunna medverka vid ett test, men borde inte en sådan sak initieras av någon myndighet?
3. I ett scenario där jag medverkar och bedöms vara farsa, vad gäller då kopplat till exempelvis underhåll? Jag ser inte ett scenario där vi skulle dela på vårdnaden, utan jag tror att hon kommer ha vårdnaden.
4. Har man verkligen rätt till underhållsstöd även i en situation där man aktivt undvikit att berätta om relevant information under faderskapsutredningen?
Jag kan ju i någon mån förstå att man inte är helt ärlig när faderskapet ska fastställas, så som hon uppenbarligen varit här. Och jag fattar ju också att barnets kostnader finns alldeles oavsett hur processen runt faderskapsfastställandet sett ut.
Icke desto mindre kan jag nog tycka att det hade varit rimligt om man själv var inkopplad i saken redan från början om man i slutet ska stå för fiolerna.
I vilket fall. Jag försöker ha ett öppet sinne här och vill därför inte hugga i sten exakt hur min inställning ska vara.
Däremot vore det trevligt att veta ungefär vad som gäller.
Jag har ju fattat att hon i teorin kan tvinga fram ett test och vill hon göra det så får hon väl göra det.