Citat:
Så såg situationen ut för över hundra år sedan och längre tillbaka när kvinnor hölls tillbaka, fick inte utbilda sig och studera på universitet, tilläts inte att vare sig förvalta sin ekonomi eller äga egendomar. De fick heller inte engagera sig inom politik, akademi, näringsliv och juridik. Den enda utbildning de fick var grundläggande läsning, skrivning och räkning, husmorskunskap och sömnad. Inte tror du att unga flickor fick lära sig filosofi, naturvetenskap och andra akademiska ämnen? Det var endast deras bröder som hade tillgång till högre och mer avancerade studier.Spelar ingen roll att du lyfter fram dessa exempel eftersom gruppen män har betydligt fler människor med riktigt hög iq medans kvinnor har färre. En tyst och lugn miljö hjälper inte om du inte samtidigt är ett geni vilket kvinnor sällan är.
Om det är någon tröst så är de största idioterna i världen män. Kvinnor ligger mer inom normalfördelningen.
Om det är någon tröst så är de största idioterna i världen män. Kvinnor ligger mer inom normalfördelningen.
Andelen manliga ”genier” var därför mycket större på den tiden då kvinnor förvägrades åtkomst till alla områden som endast var förbehållna män. I dagens mer komplexa samhälle är kvoten manliga/kvinnliga ”genier” lägre än det var för över 200 år sedan.
Hypotesen om manlig variabilitet hade sitt ursprung i början av 1800-talet och skapades av Johann Meckel. Denne påstod att män hade en större intelligensspridning än kvinnor. Han trodde alltså att de flesta genierna och de flesta idioterna var män. Eftersom han betraktade män som det ”överlägsna djuret” drog Meckel slutsatsen att kvinnornas brist på variabilitet var ett tecken på underlägsenhet. Låter precis som vad du och dina gelikar anser i det här forumet.
De bevis som finns för denna hypotes (GMV) om variabilitet är blandade och inkonsekventa. Vissa forskare drar slutsatsen att även om män är mer variabla är skillnaden för liten för att ensam kunna förklara bristen på kvinnor inom STEM-områden.
Några nya studier visar att variabilitetshypotesen stämmer för delar av IQ-tester, med fler män än kvinnor längst ut i Bell-kurvan. Men rent generellt visar olika studier olika resultat. Till exempel är män mer variabla i matematiska och spatiala förmågor i vissa västerländska länder, men i andra är kvinnorna mer variabla. Nya studier visar också att större manlig variabilitet minskar med tiden och försvinner i länder med mer jämställdhet. Källa
https://lakartidningen.se/wp-content...2000/21954.pdf (sid 5132)
...
”För det första finns inte samstämmighet mellan olika studier, och ofta påvisas inga könsskillnader [8, 17]. För det andra kan flera test kritiseras för att de inte är könsneutrala. Spatiala test, där män brukar prestera något bättre, genomförs till exempel oftast med bilder av geometriska figurer som försökspersonerna får försöka känna igen på bilder där figurerna roterats. När spatial förmåga nyligen testades genom att försökspersonerna fick identifiera vilka bruksföremål som bytt plats från en bild till en annan presterade kvinnor bättre än män [15, 23]. Detta leder vidare till det tredje problemet, nämligen att studier av kognitiv förmåga genomförs med i huvudsak samma standardiserade test i alla studier. Studierna går visserligen bra att jämföra, men eventuell bias och eventuella metodproblem som finns inbyggda i design och upplägg av studierna problematiseras inte. För det fjärde är det viktigt att komma ihåg att de skillnader i verbal, spatial och matematisk förmåga som påvisats vid test är små. Man uppskattar att skillnaderna mellan könen bara är 1–5 procent av den totala variationen i materialet [4]. Det är således mycket större skillnader mellan olika individer inom samma kön än mellan män respektive kvinnor som grupp.
Ofta påstås att könsskillnader i intellektuell kapacitet måste ha en biologisk orsak därför att skillnaderna är universella [15]. Men det tycks vara en sanning med modifikation. Könsskillnad i variabilitet (mätt som varianskvot) har till exempel tillmätts stor betydelse när det gäller att knyta förståelsen av kognitiva könsskillnader till biologi. Nyligen visade dock Feingold i en översikt att det inte föreligger överensstämmelse mellan länder när det gäller spatial och matematisk variabilitet [17]. Hans slutsats blir att det inte går att tolka variabiliteten som ett uttryck för strikt biologiska skillnader, utan kulturella faktorer har ett väsentligt inflytande.
Så med detta i bagaget – att det är osäkerhet kring vilka könsskillnader som finns – kan vi titta på vilka biologiska förklaringar som brukar förekomma till uppmätta kognitiva och beteendemässiga könsskillnader.”
”För det första finns inte samstämmighet mellan olika studier, och ofta påvisas inga könsskillnader [8, 17]. För det andra kan flera test kritiseras för att de inte är könsneutrala. Spatiala test, där män brukar prestera något bättre, genomförs till exempel oftast med bilder av geometriska figurer som försökspersonerna får försöka känna igen på bilder där figurerna roterats. När spatial förmåga nyligen testades genom att försökspersonerna fick identifiera vilka bruksföremål som bytt plats från en bild till en annan presterade kvinnor bättre än män [15, 23]. Detta leder vidare till det tredje problemet, nämligen att studier av kognitiv förmåga genomförs med i huvudsak samma standardiserade test i alla studier. Studierna går visserligen bra att jämföra, men eventuell bias och eventuella metodproblem som finns inbyggda i design och upplägg av studierna problematiseras inte. För det fjärde är det viktigt att komma ihåg att de skillnader i verbal, spatial och matematisk förmåga som påvisats vid test är små. Man uppskattar att skillnaderna mellan könen bara är 1–5 procent av den totala variationen i materialet [4]. Det är således mycket större skillnader mellan olika individer inom samma kön än mellan män respektive kvinnor som grupp.
Ofta påstås att könsskillnader i intellektuell kapacitet måste ha en biologisk orsak därför att skillnaderna är universella [15]. Men det tycks vara en sanning med modifikation. Könsskillnad i variabilitet (mätt som varianskvot) har till exempel tillmätts stor betydelse när det gäller att knyta förståelsen av kognitiva könsskillnader till biologi. Nyligen visade dock Feingold i en översikt att det inte föreligger överensstämmelse mellan länder när det gäller spatial och matematisk variabilitet [17]. Hans slutsats blir att det inte går att tolka variabiliteten som ett uttryck för strikt biologiska skillnader, utan kulturella faktorer har ett väsentligt inflytande.
Så med detta i bagaget – att det är osäkerhet kring vilka könsskillnader som finns – kan vi titta på vilka biologiska förklaringar som brukar förekomma till uppmätta kognitiva och beteendemässiga könsskillnader.”
Endast 0.0031 % av befolkningen har en IQ > 160. Alltså 1 av 32125 människor. Endast 311 i Sverige. Enligt den mycket mansdyrkande Milo på misogynist-sajten Breitbart är M/F kvoten 5,9. Nästan 6 manliga ”genier” på 1 kvinna. 266 män och 45 kvinnor i Sverige, med en total befolkning på 10 miljoner. Slutsatsen är att både män och kvinnor är sällan ”genier” med IQ > 160.
Den uppmätta kvoten M/F 5,9 vid IQ > 160 härrör från svunna tider då kvinnor var utestängda från både högre utbildning och offentligt liv (politik, vetenskap, juridik, näringsliv). Idag är denna kvot lägre än 5,9. Ligger säkert någonstans mellan 0,9 och 3,0, beroende på graden av jämställdhet och välfärd i världens länder.
För att bli Nobelpristagare räcker det med en IQ > 140 (M/F 2,5 enligt Milo, dvs 2,5 män på 1 kvinna). Ändå är andelen kvinnliga nobelpristagare bara 5-6 %. Om man är den värsta misogynisten och tror på Milos M/F 2,5, då borde det vara 28-29 % kvinnor som tilldelas nobelpriset. Men nu lever vi i en tid då kvinnor har samma möjligheter som män till både högre studier och engagemang i det offentliga livet. Då är M/F lägre än 2,5 vid IQ > 140, någonstans mellan 0,9 och 1,5.
Herregud vad du och dina likasinnade gelikar är helt blåsta i er övertygelse om att det går minst 10-15 manliga ”genier” på 1 kvinna i ett komplext kunskapssamhälle som vi lever i. Om det vore så som ni fantiserar om, då skulle andelen kvinnor inom STEM fortfarande vara lika försvinnande liten som det var för över hundra år sedan och tidigare. Och pojkar skulle i regel få bättre studieresultat i alla ämnen, både i grundskola och gymnasium. Och män skulle vara kraftigt överrepresenterade på samtliga universitetsutbildningar.
