Utbilda sig till franska lärare

Jo. Men inte bara det - på spanska är man tvungen att använda inte bara pretérito indefinido - motsvarigheten till passé simple, och pretérito imperfecto, motsvarigheten till franskans imparfait - man måste dessutom veta när man ska använda pretérito perfecto, motsvarigheten till franskans passe composé, och imperfecto de subjunctivo, motsvarigheten till subjonctif d'imparfait, också i de mest avspända talsituationer.


Böjningen av perfekt particip är ju rätt rotig. Jag tycker att det är helt intuitivt att det böjs efter subjektet när hjälpverbet är être, men det där att inte bara a) låta det bero av det direkta objektet utan dessutom b) också låta det bero av detta direkta objekts placering i förhållande till predikatet när hjälpverbet i stället (som det ju är för det mesta) är avoir är ju inte särskilt intuitivt. Tack och lov hörs det ju ofta ingen skillnad när man pratar och måste improvisera snabbt - i skrift kan man ju alltid kolla igenom att det blev rätt i efterhand. (Vilket jag surt antar att en och annan fransman också måste göra.)

För att inte tala om vad som egentligen händer med reflexiva verb...! Tänk dig den fransklärare som skulle behöva dra de reglerna för en genomsnittlig svensk skolklass idag.

Eller ens en genomsnittlig fransk dito.
Tror inte det är helt lätt för dagens unga franska elever att lära sig att det heter ”elle s’est lavée” men ”elle s’est lavé les mains” ... Eller ”ils se sont menti” ...

Nä, i synnerhet som det inte hörs nån skillnad alls. Det är ju bara att beskåda hur väl våra egna svenska skolungar lyckas med att i skrift hålla isär det dom som är subjekt eller artikel med det dom som är objekt - en distinktion som är högst simpel och elementär i jämförelse med det kameleontiska franska reflexivpronomenet som byter skepnad från direkt objekt till indirekt när man minst anar det.