Det andra syndafallets befriande upplösning?!

Gudsförnekare av Guds nåde – vår sanna frälsning!?

Ok, jag försökte starta en tråd innan men då någon påpekade att trådstarten var alldeles för svag (svår) så fick den sin plats i papperskorgen. En fin test på beredvilligheten var det hur som, så den blev ändå inte bortspilld.

Vad jag med så få ord som möjligt ville få igång ett meningsutbyte om var, och är, om det är möjligt att Gud just utväljer det som inte finns till, till att göra om intet det som finns? 1 kor 1:18-31

Att den ultimata testen är att just våga vår simpla frälsning och utmana korsets dårskap och göra korsfästningen reell och verkligen så att säga döda Kristus en gång för alla dvs den sk återuppståndelsen. Det är ju det han är utsedd till!

Att just bli vår egen försyn. Att det är Guds vilja med oss att vi blir självgående. Precis som varje enskild förnuftig människoförälder vill med sina barn.

Att vi därmed finner våra eviga liv. Att just det är den äkta Jesu uppståndelsen och hans efterlängtade återkomst i de sista dagarna, när tiden är inne – nämligen NU och att Jakobs 1:22 verkligen anammas och på så sätt budskapet sys ihop till en enhet.

Det ena utesluter därmed inte det andra. Alltså Jesus ”dör” ånyo på sitt kors och därmed är vi fria att handla och väntan är över.

Guds Rike är därmed möjligt att söka och förverkliga. Vem kan vara emot oss då? Allt blir logiskt iom denna slutgiltiga bibeltolkning. Vi är fria att handla gott och slipper väntans förtvivlade våndor samt den förvirrande sk Guds outgrundliga plan, då den är löst en gång för alla och den enda domen och straffet blir för de skriftlärde att bita i skammens sötsura äpple, fallet ifrån kunskapens träd. Dock, frälsningen finns där iom att de icke behöver svälja utan kan spotta det ut. >Johannes 3:16 (!) Uppenbarelseboken.<
Det andra syndafallets befriande upplösning!

Ja låter det sig göras att Guds Nåd är av paradoxal karaktär och att det är förnekelsen som är den genuina frälsningen? Att Gud låtit gömma undan livets kod inom oss själva tills tiden var mogen dvs NU? Att Gud genom sin ordknapphet därmed låtit oss växa upp till att bli hans like, vilket också är hans sanna vilja med oss - AMEN

Onekligen en svag/svår trådstart även denna gång. Du har lyckats snäva in dina tankar till en plats där det inte finns någon att diskutera med, misstänker jag.

Kan ligga någonting i det du säger men i dessa sista dagars tid är det dock någonting att reflektera över och i synnerhet med tanke på teodicéproblemet. Gud har inte övergivit oss men den här kyrkans frälsningsdoktrin kan förvisso fungera som en slags väg, men är långt ifrån målet då vi förutom att förvissa oss över sanningen om livet icke undkommer att beakta osanningen om döden på största allvar och besinna oss väl, medan tid är, så vi icke låter oss bli förtvivlans rov när det blivit försent för eftertanke.

Ja det var det jag försökte hålla igen med min förra luftigare TS

Nu när jag många dagar senare läser om din kommentar så ser jag att du mycket väl förstod vad jag sa i min TS och tillade att det inte fanns mer o tillägga och därför en svag trådstart. Fast visst finns det väl all anledning å diskutera varför vi inte gör efter TS:s modell om den nu bara ÄR men inte brukas....dvs Guds godhet...alltså göra som Gud vill, eller det som det goda kräver, för att kunna förbli gott och vara det goda.

Han sände oss sin enfödde så han skulle kunna dö för våra synder dvs det som händer när vi inte växer upp å gör som Gud vill eller helt enkelt vad det goda kräver för att kunna vara gott. Alltså verka bland människor för människor styrt av människor och inte av en väntande o därmed passiv Gud (så som människorna uppfattar honom). It's a hard rain that's gonna fall!

Handling måste till - Jakob 1:22, för att omvändelse ska kunna ta plats och bereda vägen för å till Guds Rike...dvs det goda altruistiska riket. Det enda stället där kärlek existerar. I världen finns bara avarter o försök å önskan om å till kärlek. Ja att ge en människa allt och därmed förfördela alla andra, är det kärlek det - ser ut som ren o skär egoism i min värld

Jag har läst det du skrivit och gett det en ärlig chans men konstaterat att du verkligen borrat ner dig i ett delämne där du säkert ägnat enorm möda och intellektualiserat i allt snävare cirklar. Det blir svårt att hitta någon att diskutera med, speciellt som du inte har en tydlig diskussionspunkt.