Samernas rättigheter ska stärkas

Kyrkan och statens kolonialism under tidigmodern tid
– 1600- och 1700-talen
Efter reformationen förstärktes missionen på samiska områden. Reformationen medförde en övergång till en evangelisk-luthersk statskyrka som var underordnad kungamakten, men även en administrativ utvidgning av statens verksamhet. Här ingick även en vilja att utöka och befästa rikets territorium.

Denna expansion kom snabbt att beröra samiska områden – områden som flera aktörer vid denna tid börjat göra anspråk på. I synnerhet var konflikterna mellan kungarikena Danmark-Norge, Sverige-Finland och Novgorod (senare storfurstendömet Moskva och Ryssland) av betydelse.

Den svenska expansionen norrut hade sin bakgrund i religiösa överväganden – det vill säga viljan att skapa enhet i tron – men styrdes också av försvarspolitiska och ekonomiska motiv.

...

Vad var då kyrkans roll i detta? De är tydligt att statliga koloniala anspråk snabbt blev beroende av kyrkans utbyggnad i området. Det är över huvud taget svårt att vid denna tid definiera tydliga gränser mellan statligt och kyrkligt agerande. I expansionspolitiken kan urskiljas religiösa och sociala motiv vid sidan av de ekonomiska och försvarspolitiska. Samer skulle göras till lydiga kristna undersåtar via lagstiftning, mission och undervisning, och det var i synnerhet på de sistnämnda områdena som kyrkans företrädare fick viktiga roller.

Man kan säga att kyrkan försåg staten med den huvudsakliga kanal som ledde rakt ned till de människor som skulle underordnas och vars världsbild, tro och handlingar skulle omformas i linje med dem som staten och kyrkan förmedlade. Marknadsplatserna blev talande nog inte bara centrala sammanhang för handel och skatteuppbörd, utan också för mission.

...

Kyrkans förankring av kristendom och församlingspraktik i samiska områden fick även mer direkta konsekvenser för samiskt vardagsliv. Hit hörde kraven på att samer skulle medverka i allehanda kyrklig verksamhet, såsom att delta i husförhör, närvara vid gudstjänster, gå till nattvard, låta döpa sina barn, ingå äktenskap efter kristna regler samt att begrava sina döda vid kyrkan.

Kyrkans verksamhet inriktade sig alltså inte som statens mot ekonomin, utan betydligt bredare mot kulturella och sociala praktiker bland den samiska befolkningen. I sitt arbete hade kyrkan emellertid hjälp av den världsliga ordningsmaktens repressiva mandat med dess rätt att bestraffa avfällingar. Särskilt i beivrandet av förmenta äktenskapsbrott bland samer blir det nära förhållandet mellan kyrkliga representanter och världslig ordningsmakt tydligt. Vissa samiska föräktenskapliga förbindelser krockade nämligen kraftigt med kristen uppfattning om äktenskapets helgd. Samiska unga kunde exempelvis leva tillsammans en lång tid innan äktenskapet fullbordades formellt.

...

Skolan som missionsverktyg – kyrkans undervisningsinsatser på 1600- och 1700-talen
Omvändelseprocessen hade direkta rumsliga innebörder. I takt med att den kyrkliga verksamheten bredde ut sig, förflyttades nämligen andlighetens och kunskapsförmedlingens epicentra från samiska boplatser och samiskt vardagsliv till kyrkan, kyrkplatsen och sedermera även skolan. Tidigare praktiker för lärande i relationen mellan samiska barn och vuxna fick här konkurrens av nya, där präster och lärare intog allt mer framträdande roller som uppfostrare. I synnerhet kom skolan, och därmed inriktningen mot barn och unga, att bli ett allt viktigare verktyg.

...

Nomadskolereformen och Samernas folkhögskola under 1900-talet
Vid sekelskiftet 1900 existerade det sålunda en rad olika skolformer för samiska barn. Här fanns inte bara de så kallade lappfolkskolorna, utan också stationära missionsskolor, ambulerande kateketskolor samt vanliga folkskolor. Det var mot bakgrund av kritiken mot denna, ur myndighetsperspektiv, oordnade skolflora som nomadskolestadgan 1913 tog form och genomdrevs. Reformen var ett direkt svar på en vilja från staten att omorganisera samiskt skolväsende och därmed förändra 1896 års stadga.

Ansvaret för denna omorganisering gavs till det då nybildade domkapitlet i Luleå samt biskopen där, Olof Bergqvist. Kyrkan var alltså huvudansvarig för reformen och detta ansvar låg på många olika nivåer, i fråga om både centralt policyarbete och lokal förankring.

Reformen innebar i korthet att äldre befintliga skolformer lades ned och att ett nytt samiskt skolväsende skapades. Den bärande stommen var att barn vars föräldrar var nomadiserande renskötare undervisades vid särskilda skolor, nomadskolor, samt att barn till bofasta samer undervisades tillsammans med den övriga befolkningen. Den segregerande skolpolitiken grundade sig bland annat på en stereotypisering av det samiska, som innebar att de nomadiserande fjällsamerna uppfattades som de »riktiga« samerna. Denna separering av nomadiserande barn från bofasta medförde en stor förändring av samisk utbildning eftersom tidigare skolformer inte tillämpat denna typ av segregering.

Nomadskolereformen kan betraktas som kyrkans sista stora intervention i samisk utbildning. Senare kom utbildningsfrågor som rörde samer successivt att flyttas över till andra statliga domäner och till nybildade sekulära instanser. Samtidigt är nomadskolans införande också den reform som har blivit mest uppmärksammad av eftervärlden som en symbol för storsamhällets och myndigheternas förtryck och kränkande hantering av samer. En av orsakerna till detta är att nomadskolan också är den skolreform som framför andra fick konsekvenser för den samiska befolkningen, både på individuell nivå – för de samer som gått i skolorna och genomlevt deras kulturkonserverande utbildningsprogram – och för samer som grupp.

På ett övergripande plan bidrog nomadskolan till att inskränka och cementera föreställningar om den nomadiserande gruppen av renskötande samer som de »äkta« samerna, vilket i sin tur marginaliserade andra samiska grupper och verkade splittrande för gruppen som helhet. Reformen innebar även att nomadskolan isolerades från det omgivande samhällets skolning och undanhölls den standardhöjning som övrigt skolväsende genomgick under seklets första hälft. Slutligen innebar reformen att förtroendeklyftan mellan samer och svenska myndigheter vidgades.