Moral tal..

Hej, jag har fått en uppgift att skriva ett tal om Moral och tänkte höra vad ni tycker och vet om moral?

Jag tänkte utgå från frågan "Vad är egentligen moral?" och "Är det en fråga om kultur och relgion?"

Vet inte riktigt om denna tråd kom på rätt forum, annars får en admin gärna flytta den till rätt

Tack för mig!

Hej Brethren ( stavade ja ditt namn rätt? ). Du får gärna sno dom väsentliga bitarna av nedanstående tal ( om det duger ). Inflika lite "som Sokrates mycket väl visste", "som Platon skriver i Theaitehus" och sånt så blir det bra. Lycka till.


Kära åhörare! Ni har idag kommit för att höra ett tal om moral. Nu förväntar ni Er att höra en predikan om vad som är rätt och fel. Visserligen - rätt och fel är väsentliga hörnstenar i moralen, men inledningsvis måste vi göra en distinktion. Talar vi om juridisk rätt eller moralisk rätt? Vi måste förstå att juridisk rätt inte nödvändigtvis sammanfaller med moralisk rätt. Den juridiska rätten så som den kommer till uttryck i olika lagtexter är approximationer som dessutom tolkas av mänskliga varelser på ett formaliserat sätt, medan jag vågar påstå att den moraliska rätten är en form av visshet som vi alla bär inom oss. Vi vet vad som är rätt och vad som är fel. Att ett exempel skulle belysa det rättas naturen är oss främmande. Ibland kan samma handling vara rätt ömsom fel beroende på kontext. Hur kan vi då påstå att vi vet det?

För att besvara den frågan måste vi ha klart för oss vad kunskap är. Kunskap är ett inre eller yttre resonemang. Därav följer att när vi vet att något är moraliskt riktigt är detta följden av ett inre resonemang av något slag. Vi har m a o kunskapen om det rätta inom oss. Det finns alltså ingen yttre regel, ingen påhyvlad plikt som kan tala om för oss hur exakt handla för att handla moraliskt riktigt, vi måste själv fundera ut det. Vi måste själva inom oss tänka efter vilken handling som uppfyller två grundläggande krav; handlingen skall vara rätt och den skall befrämja egennyttan. Det finns alltså inga oegennyttiga handlingar. Alla sådana handlingar är i bästa fall ett slags okunnigt famlande i luften.

Men eftersom förutsättningen för ett riktigt tänkande är en sund kropp i en sund själ blir det moraliskt riktiga i första hand att befrämja den egna hälsan och det egna välståndet och ägna sig åt tänkande, d v s filosofi. Och det var ju det, kära åhörare, ni kom hit för att höra.

Vad vi tycker om moral?

Moral är dels någonting som vi föds med: att döda vår syster känns instinktivt fel, dels någonting som vi lär oss: att ta min systers godis är fel, trots att jag vill ha det.

Så man kan skilja på påtvingad moral, och naturlig moral. Även om moral är väldigt individuellt, så är ovanstående en generell sanning.

Spåna vidare på det.

Rätt forum har du definitivt postat i - moral är ett filosofiskt spörsmål i allra högsta grad.

De frågor du ämnar ställa är meta-etiska eller om man så vill värdeteoretiska. Vad moral är för något finns oerhört många förslag på inom etiken. Frågan är förstås intimt förknippad med frågan om vad som är moralens innehåll.

Är moralen objektivt sann? Eller är det en fråga om kultur och religion?

Modern moralfilosofi brukar vara helt och hållet sekulär (dvs skiljd från religionen). Betänk följande argument:

1) Antag att en Gud av något slag - exempelvis den som kristna personer kallar Gud - befaller oss att göra det rätta. Då är det antingen så att (a) rätta handlingar är rätta för att han befaller dem, eller så att (b) han befaller dem för att de är rätta.

2) Om vi väljer alternativ (a), så är Guds befallningar ur moralisk synvinkel godtyckliga - och till yttermera visso så blir den klassiska doktrinen om Guds godhet meningslös.

(Om vi accepterar tanken att Guds vilja är vad som bestämmer vad som är gott och ont, rätt och fel, så blir tanken på att Gud är god helt tom. Om "X är gott" betyder "X befalls av Gud" så skulle satsen "Guds befallningar är goda" komma att betyda detsamma som "Guds befallningar befalls av Gud" - en tom truism, eller en tautologi om man vill tala filosofiskt språk. Det betyder inte mer än "Alla ungkarlar är ogifta"...)

3) Om vi väljer alternativ (b) så har vi plötsligt bestämt oss för att det finns en av Gud helt oberoende sanning om vad som är gott och ont, rätt och fel. Vi har helt enkelt gett upp tanken på det teologiska begreppet om gott och ont, rätt och fel.

4) Därför så måste vi antingen betrakta guds befallningar som godtyckliga på så vis att tortyr, massmord och våldtäkt hade varit goda och rätta handlingar om Gud hade befallit dem och därigenom ge upp doktrinen om guds godhet eller så måste vi medge att det finns en av Gud fullständigt oberoende standard (sanning, om man så vill) för vad som är rätt och fel, gott och ont, och därigenom ge upp den religiösa tanken om en teologisk grund för moralen.

5) Från en religiös utgångspunkt - i alla fall i större delen av den kristna kultursfären - är det helt oacceptabelt att betrakta guds befallningar som godtyckliga eller att ge upp doktrinen om guds godhet.

6) Därför måste man, från en religiös utgångspunkt, acceptera att det finns en sanning om vad som är rätt och fel, gott och ont, som är oberoende av Guds existens eller vilja.

Den som är insatt i religiösa människors sätt att tänka kan säkert inse att ovanstående argumentation, som ingalunda är min egen, utgör ett mycket stort huvudbry för dem som är tillräckligt skarptänkta för att inse problemet... Många religiösa anser att det vore ogudaktigt (ogudsfruktigt?) att inte acceptera den teologiska grunden för moralen. Förnuftet och samvetet blir ju då de enda skiljedomarna i moraliska frågor - och Gud kan möjligen verka som språkrör som berättar om vad moralen befaller. Men om Gud är god, så måste han vara en lydig gosse och snällt anpassa sig efter vad den ännu högre makten "Moralen" säger...


Finns det då någon moralisk sanning? Vad skulle i så fall en moralisk sanning innebära?

Jo, många tänker väl sig att om det fanns moralisk sanning så skulle detta vara detsamma som att frågor som "Bör jag skänka pengar till fattiga?" eller "Är det fel med tortyr?" har sanna svar. Det finns då vissa semantiska teorier för hur man skall tolka vad man egentligen menar med sådana frågor!!!

Enligt "objektivismen" så refererar värdeord som "bör" eller "är fel" i satserna ovan till någon slags metafysiska fakta, som skiljer sig på något avgörande vis från vanliga "naturliga" fakta. Det finns helt enkelt någon slags fakta i världen som på något odefinierat vis "säger" att det är fel med tortyr eller att man bör skänka pengar till fattiga (kanske man kan tänka sig - detta är ju bara exempel). Dessa fakta i världen består alltså INTE i att någon övernaturlig makt säger något av detta slag. De består heller inte i några naturligt fakta av typen "tortyr ogillas av majoriteten av alla människor" eller "att ge pengar till fattiga maximerar mängden lycka". Det finns någon slags tvång eller nödvändighet inbyggda i dessa objektiva värdefakta som objektivister föreställer sig, men detta tvång är inte att förväxla med att någon vill någonting eller att någonting skulle ha konsekvenser av det ena eller andra slaget. Det är någonting betydligt mer underligt med detta tvång... Personligen begriper jag inte vari sådana värdefakta skulle bestå!

Enligt naturalister så refererar värdeord som "bör" och "är fel" till naturliga fakta. "Du bör skänka pengar till fattiga" skulle kunna betyda detsamma som "Att du skänker pengar till fattiga tillgodoser fler intressen än om du inte gör det" enligt en slags naturalism (någon form av preferens-utilitaristisk värdeteori) eller kanske detsamma som "Att skänka pengar till fattiga gillas av majoriteten i samhället" enligt en annan sorts naturalism (någon slags demokratisk kultur-relativistisk tanke). Enligt naturalismen har moraliska frågor sanna svar, för de är frågor om empiriska (naturliga) förhållanden.

Men nu är väl frågan om detta gör oss så mycket klokare. Finns det någon nödvändig koppling mellan att någonting gillas av majoriteten i samhället eller att det tillgodoser fler intressen än något annat alternativ och detta att man verkligen BÖR utföra handlingen? Är det inte fullkomligt möjligt att ställa sig frågor av typen "bör man göra det som gillas av majoriteten i samhället?" och "bör man handla så att man tillgodoser så många intressen som möjligt"? Om dessa frågor är genuint öppna frågor så verkar det orimligt att hävda att ordet "bör" skulle betyda detsamma som något av dessa naturliga fakta...

Nej, det naturligaste är väl att helt enkelt hävda att det helt enkelt inte finns några goda skäl att införa så metafysiskt konstiga saker som "bör-fakta" i vår världsbild. De enda "bör-fakta" vi begripligt kan tala om är sådana som ankommer på att någon individ har en önskan om att ett sakernas tillstånd skall förändras eller bestå. Då kan man tänka sig konstruktioner av typen "om du vill ligga bekvämt så bör du skaffa en bra madrass" eller varför inte "om du vill maximera mängden lycka i världen så bör du skänka pengar till fattiga". Denna position kallas (värde-ontologisk) nihilism. (I svensk litteratur förekommer en del begreppsförvirring kring nihilism, eftersom man iblan använder den termen för att beteckna kombinationen av värde-ontologisk nihilism och värde-semantisk emotivism.) Det är helt enkelt inte begripligt att tala om bör-fakta som skulle vara oberoende av ett vilje-innehåll på det viset som naturalister och objektivister tycks göra.

Enligt nihilismen finns helt enkelt inga moraliska sanningar. Eller snarare: Vi har tills vidare inga goda skäl att anta att några moraliska sanningar finns, och därför håller vi dem tills vidare utanför vår väldsbild.

Hur man kommer vidare i sitt moraliska tänkande ifrån denna position överlåter jag åt nästkommande skribenter att utreda en stund.

Hur gick det för dig med anförandet om moral, Brethren? Har du hållit det än, eller är det fortfarande under utveckling?

Jag hittade en annan tråd om moral, tog lite där ifrån... ska hålla talet på måndag. Så om du vill att ja ska lägga till eller ta bort något, säg till eller var förevigt tyst!

Tack för all hjälp btw, era trådar gjorde så att jag förstog helheten med moral.

----
Moraltal

Vad är egentligen moral?
Det som ganska snart uppenbarar sig är att definitionen av moral skiljer sig mycket beroende på från vilken kultur och religion du har ursprung.

Man kan därmed bestämma själv vad begreppet moral är?
För moralen förändras med samhällets utveckling. För femtio år sedan var det helt oacceptabelt att vara homosexuell.
Det var ”fel” men idag är det plötsligt ”rätt” och helt naturligt.

För att förtydliga mitt resonemang om moralens ostadiga grund:
Ett samhälle någonstans på jorden äter upp de fiender de dödat i strid detta kallas kannibalism. De flesta religioner och kulturer tar givetvis avstånd från detta och anser det säkerligen inte som moraliskt.

Samtidigt tar folket i detta samhälle avstånd från all form av annat kött eller djurprodukter och lever mestadels som veganer.

I ett annat samhälle någonstans på jorden ser man kannibalism som totalt omoraliskt. Samtidigt slaktar samhället otaliga kreatur för att äta.
Sina fiender äter man dock inte, däremot tar man krigsfångar och torterar dem.

Vilket samhälle handlar moraliskt sett mer rätt än det andra? Omöjligt att svara på, eftersom båda samhällena har olika syn på tillvaron.


Jag har också tänkt på moral i två delar, den första varianten är ren överlevnads instinkt, den raka moralen som är styrd av vårt eget förnuft. Den djuriska instinkten att göra rätt för att rädda sitt eget liv eller folk runt sig.

Sen finns det en annan variant av moral, en som styrs av vårt eget samhälle och familj. En mera inlärd moral, som t ex att abort är fel. Men denna moral skiljer sig ifrån vilken kultur och religion du har ursprung.

Det man kan dra som slutsats är att precis som samhället förändras, så förändras också synen på moral.

Vad är eran syn på moral?

Tack för mig!
-----

Nu vet jag ju inte på vilken nivå du ska hålla talet, hur länge det ska fortgå eller vad som förväntas av dig, men min första uppfattning är att det är tunt.

Resonemangen behöver utvidgas och det mesta tycks bara kretsa runt definitionen av moral. Det måste ju finnas fler aspekter att ta med, tex gemensamma drag i olika kulturers etiska värderingar, varför vi människor har moral, betydelsen av moral osv.

Framförallt måste du utveckla och styrka ditt resonemang med att ingen moral är bättre än någon annan, för det låter mycket tveksamt i mina öron. Det mynnar ju ut i en extrem subjektivism där själva moralbegreppet blir ointressant eftersom ingen handling eller ställningstagande kan ses som bättre än någon annan. Att förespråka att ämnet man talar om är ointressant är väl inte bästa metoden för att väcka åhörarnas intresse.

Tack för detta svar.. kan du utveckla dig lite. Förstår inte riktigt. Den ska bara föra på gymnasie nivå, max 5min lång. Hur tycker du att jag ska utvidga mina resonemang? Och hur ska jag styrka mitt resonemang om att ingen moral är bättre än någon annan? Jag själv tycker att det framgår ganska tydligt..

Ifall ingen moral är bättre än någon annan leder det till att all moral är värdelös och ämnet helt ointressant. Anser du verkligen att man inte kan värdera moral som bra eller dålig? Om du förintar hela jordens befolkning på ett mycket plågsamt sätt, kan inte det anses vara värre än att hela sitt liv sträva efter att hjälpa andra människor? Det måste väl finnas vissa allmänna riktlinjer för vad som är god moral. Det låter oerhört cyniskt att säga att moral inte kan värderas och om du saknar belägg för det påståendet skulle jag nog ändra det.

Dessutom måste man väl kunna hitta moraliska värderingar som går igen i alla kulturer och som inte direkt är beroende av samhället. Mord, våldtäkt och stöld anses väl vara fel i alla kulturer? Det finns alltså en moralisk grundstomme som är mer eller mindre bestående. Detta tar du delvis upp i och med "den djuriska moralen" men varför skulle det vara en djurisk instinkt att hjälpa människorna omkring sig?

Något som är oerhört intressant att diskutera är också moralens uppkomst. Varför har vi moral?

Hoppas jag varit till någon hjälp även om jag bara ställer mer frågor än svar.

Hoppas jag varit till någon hjälp även om jag bara ställer mer frågor än svar.[/quote]

Indeed.

Mord är ju inte alltid fel i vissa kulturer, och med det tänker jag på hedersmord.

Varför tror du att vi har moral? var kommer det ifrån? Mycket bra frågor, kan du svara på dem? det kan inte jag iallafall...

Självklart, så är det ju värre att döda hela jordens befolkning än att hjälpa hela jordens befolkning. Men frågan är väll också syftet med det hela? Men om du syftar på stycket

"Ett samhälle någonstans på jorden äter upp de fiender de dödat i strid detta kallas kannibalism. De flesta religioner och kulturer tar givetvis avstånd från detta och anser det säkerligen inte som moraliskt.

Samtidigt tar folket i detta samhälle avstånd från all form av annat kött eller djurprodukter och lever mestadels som veganer.

I ett annat samhälle någonstans på jorden ser man kannibalism som totalt omoraliskt. Samtidigt slaktar samhället otaliga kreatur för att äta.
Sina fiender äter man dock inte, däremot tar man krigsfångar och torterar dem.

Vilket samhälle handlar moraliskt sett mer rätt än det andra? Omöjligt att svara på, eftersom båda samhällena har olika syn på tillvaron."

Meningen med den är ju inte att ingen moral är mera värd än någon annan, meningen med de stycket är att man ska tänka på om det finns skillnader mellan kultur och relgion. Eftersom att jag utgår ifrån frågorna

Vad är egentligen moral?
Är det en fråga om kultur och religion?

Svara gärna

"Vilket samhälle handlar moraliskt sett mer rätt än det andra? Omöjligt att svara på, eftersom båda samhällena har olika syn på tillvaron."
Efter det stycket skulle jag i sådana fall lägga till att det faktiskt är möjligt att värdera moral, att det finns god och dålig moral. Självklart är det svårt att definiera moralens godhet men en riktlinje brukar vara att en handling är god om den hjälper andra.

Moralens uppkomst är verkligen en svår fråga. Själv anser jag att människan som flockdjur har haft viss nytta av moral. Alla gynnas av att leva i flock istället för ensam och för att flocklivet ska vara möjligt krävs det att alla individer följer vissa regler. Den delen av moralen är alltså en följd av evolution.

Jag tror dock att samhällets skenande utvecklling inneburit en påbyggnad av moralen som inte beror på evolutionen. Vi föds med viss moral som gör att vi funkar i en stenåldersgrupp men utöver detta tror jag moralen är en del av den indokrinering samhället utsätter oss för för att vi ska fungera som medborgare. Moralen kan därför sägas vara både gentetiskt betingad och en miljöanpassning. Påminner ganska mycket om den moralindelning du gjort och jag tycker att du borde gå in på moralens uppkomst i samband med den uppdelningen.

Angående hedersmord så är det en form av bestraffning, kvinnan anses ha begått ett brott och blir därför straffad. Jag vet ingen kultur där ett mord kan rättfärdigas annat än som straff.