Citat:
Asatron liknar, intressant nog, mer judendomen än indoeuropeiska vedas i detta avseende samt i frågan om hur världens cykler ser ut. Det väcker frågan om ursprunget för idéerna samt vad nutida europeer bör anse som mest korrekt - vedas eller asatro/judendom/kristendom?
Cyklisk återfödelse finns tex i alla tre religionerna men i asatron och judendomen är förfallet mer en kataklysm / armageddon / ragnarök medan i vedisk religion sker förfallet sakta tills botten nås, därefter kommer sakta uppbyggnad till toppen osv.
En intressant teori är att både judendomens och asatrons syn på cyklisk förstörelse genom kataklysm kommer från Atlantis via Thoths ”emerald tablets” via Egypten när hebréerna bodde där, vidare till den kombination av hebréer och kananiter/edomiter som bodde i staten Judea och blev dagens judar. Samma ideer kan i så fall ha tagit sig vidare till norden därifrån eller parallellt från Egypten via fenicierna, precis som runalfabetet tillkom indirekt via grekiskans från feniciernas från paleohebreiska. Så ragnarrök och armageddon kan mycket väl ha ett gemensamt ursprung i Atlantis (om det inte bara är en myt) eller i varje fall Egypten (som var vitt på den tiden). Skillnaderna utgörs bara av karaktärernas namn och miljö (men ormen är med på den onda sidan i båda religionerna!)
Tikkun olam-liknande tankesätt har västvärlden haft länge om vi menar det förmodligen ursprungliga synsättet att försöka förbättra världen på allvar inte göra som Sabbatai Zevi. Kolonialismen under kristen era motiverades ur det synsättet även om det ibland var hyckleri, liksom det redan under asatron frigavs trälar och kämpades för frihet i norden baserat på en inre drift att göra världen bättre, friare etc. Samma drift som legat bakom europeiska upptäcktsresor, byggande av fantastiska monument varhelst vita europeer och föregångare i andra delar av världen befunnit sig osv.
Jag tror det är ett misstag att avfärda allt i Torah som ”mot europeisk karaktär” för Torah är säkerligen alltså inspirerad av vita källor på sina håll och har sedan återinspirerat vissa andra vita källor - i VISSA avseenden i varja fall. Därför måste man ha en viss precision i vad man avfärdar som ”icke europeisk spiritualitet” eller som gränsdragningar mellan semitisk tro och europeisk. De går lite annorlunda än exakt mellan Torah och inte Torah. Torah kan dock innehålla perverterade former av något annat som det inspirerats från.
Sabbatai Zevi kan vara en pervertering kommen av misstolkningen av behovet av kataklysm för återfödelse. Judendomen tog förmodligen in ideer från Atlantis och/eller sumerernas flodkatastrof för Noa och bildade därifrån sedan liknande föreställningar om nästa kataklysm Armageddon (även om Atlantis vore en myt, så trodde egyptierna av allt att döma på den, enligt Platon och Solon, därför är det troligt med ett sådant inflytande). En föreställning om återfödelse genom ENBART stor förstörelse med buller och bång har sedan inte behövt ta särskilt många steg för att utvecklas vidare till Sabbatai Zevis synsätt. I kontrast mot detta har vedas ett synsätt med mer gradvis uppbyggnad efter att botten har nåtts. Asatron liknar där mer judendomens än vedas.
Samma med Tikkun olam och syn på att världen skall förbättras. Med skillnaden att den nordiska synen som du säger gillar världen som den är men förfinar den utan att förändra dess innersta väsen. En bra jämförelse är att bygga ett vackert hus av material av förfinade naturresurser, kontra att vilja kriga mot förekomsten av två biologiska kön (och någon enstaka hermafrodit) och föreslå att det finns 50 kön, eller kriga mot det faktum att folk föds med olika förmågor och naturen belönar dem olika, genom att tex i stället förespråka kommunism för att kriga mot lidandet hos de med sämst förmågor (att kämpa för lika förutsättningar är något helt annat och bra - kommunismen kämpar istället för lika utfall). Den där sistnämnda skillnaden kan nog knytas till edomitkaraktären eller möjligen Sabbatai Zevi, eller en långvarig förändring i riktning mot dyrkan av förstörelsen efter att den råkat få en central roll i religionen från början.
Bibeln innehåller en del allegorier som just tycks åsyfta denna skillnad i vad Tikkun olam är. Att ”förbättra världen” är bra respektive dåligt endast beroende på med vilken attityd det görs, med vilket tankesätt om vad som egentligen är förbättring. Bibelns synsätt tycks faktiskt där vara densamma som européers - världen är god, men ska förfinas. Det är Nimrod och kananiterna som vill kriga mot verkligheten. Sabbatai Zevi och vänsterjudar liknar mer Nimrod än huvudpersonerna i bibeln.
Dagens vänsterjudars synsätt är alltså som du skriver att världen är trasig och ska lagas (vända uppochner på allt och skapa dysgenik) - det synsätt som Torah kritiserar. Torah uppmuntrar samtidigt sunda européers synsätt att världen och naturen i grunden är god (brutaliteten etc i naturen räknas då också som god - man kan undvika lidande om man anpassar sig till dess lagar, inte genom att försöka förändra dem) men kan förädlas.
Att ”spela gud” dvd att försöka förändra grundreglerna (förbjuder), att förbättra världen är däremot rekommenderat, i Torah.
Den andra intressanta diskussionen är att lägga religionerna åt sidan och fundera på om kataklysm är trolig ska ske igen samt om det är något som kan/bör framkallas av nationalister. Om icke-vita bor tillräckligt många generationer i Sverige för att de ska vara svåra att deportera samt de blir fler än 50%, så är kataklysm enda lösningen. Då måste all civilisation falla sönder för att rädda de sista spillrorna av vita (guds utvalda folk), och förhoppningsvis framkallas en sådan kataklysm av högre makter i ett sådant läge.
Cyklisk återfödelse finns tex i alla tre religionerna men i asatron och judendomen är förfallet mer en kataklysm / armageddon / ragnarök medan i vedisk religion sker förfallet sakta tills botten nås, därefter kommer sakta uppbyggnad till toppen osv.
En intressant teori är att både judendomens och asatrons syn på cyklisk förstörelse genom kataklysm kommer från Atlantis via Thoths ”emerald tablets” via Egypten när hebréerna bodde där, vidare till den kombination av hebréer och kananiter/edomiter som bodde i staten Judea och blev dagens judar. Samma ideer kan i så fall ha tagit sig vidare till norden därifrån eller parallellt från Egypten via fenicierna, precis som runalfabetet tillkom indirekt via grekiskans från feniciernas från paleohebreiska. Så ragnarrök och armageddon kan mycket väl ha ett gemensamt ursprung i Atlantis (om det inte bara är en myt) eller i varje fall Egypten (som var vitt på den tiden). Skillnaderna utgörs bara av karaktärernas namn och miljö (men ormen är med på den onda sidan i båda religionerna!)
Tikkun olam-liknande tankesätt har västvärlden haft länge om vi menar det förmodligen ursprungliga synsättet att försöka förbättra världen på allvar inte göra som Sabbatai Zevi. Kolonialismen under kristen era motiverades ur det synsättet även om det ibland var hyckleri, liksom det redan under asatron frigavs trälar och kämpades för frihet i norden baserat på en inre drift att göra världen bättre, friare etc. Samma drift som legat bakom europeiska upptäcktsresor, byggande av fantastiska monument varhelst vita europeer och föregångare i andra delar av världen befunnit sig osv.
Jag tror det är ett misstag att avfärda allt i Torah som ”mot europeisk karaktär” för Torah är säkerligen alltså inspirerad av vita källor på sina håll och har sedan återinspirerat vissa andra vita källor - i VISSA avseenden i varja fall. Därför måste man ha en viss precision i vad man avfärdar som ”icke europeisk spiritualitet” eller som gränsdragningar mellan semitisk tro och europeisk. De går lite annorlunda än exakt mellan Torah och inte Torah. Torah kan dock innehålla perverterade former av något annat som det inspirerats från.
Sabbatai Zevi kan vara en pervertering kommen av misstolkningen av behovet av kataklysm för återfödelse. Judendomen tog förmodligen in ideer från Atlantis och/eller sumerernas flodkatastrof för Noa och bildade därifrån sedan liknande föreställningar om nästa kataklysm Armageddon (även om Atlantis vore en myt, så trodde egyptierna av allt att döma på den, enligt Platon och Solon, därför är det troligt med ett sådant inflytande). En föreställning om återfödelse genom ENBART stor förstörelse med buller och bång har sedan inte behövt ta särskilt många steg för att utvecklas vidare till Sabbatai Zevis synsätt. I kontrast mot detta har vedas ett synsätt med mer gradvis uppbyggnad efter att botten har nåtts. Asatron liknar där mer judendomens än vedas.
Samma med Tikkun olam och syn på att världen skall förbättras. Med skillnaden att den nordiska synen som du säger gillar världen som den är men förfinar den utan att förändra dess innersta väsen. En bra jämförelse är att bygga ett vackert hus av material av förfinade naturresurser, kontra att vilja kriga mot förekomsten av två biologiska kön (och någon enstaka hermafrodit) och föreslå att det finns 50 kön, eller kriga mot det faktum att folk föds med olika förmågor och naturen belönar dem olika, genom att tex i stället förespråka kommunism för att kriga mot lidandet hos de med sämst förmågor (att kämpa för lika förutsättningar är något helt annat och bra - kommunismen kämpar istället för lika utfall). Den där sistnämnda skillnaden kan nog knytas till edomitkaraktären eller möjligen Sabbatai Zevi, eller en långvarig förändring i riktning mot dyrkan av förstörelsen efter att den råkat få en central roll i religionen från början.
Bibeln innehåller en del allegorier som just tycks åsyfta denna skillnad i vad Tikkun olam är. Att ”förbättra världen” är bra respektive dåligt endast beroende på med vilken attityd det görs, med vilket tankesätt om vad som egentligen är förbättring. Bibelns synsätt tycks faktiskt där vara densamma som européers - världen är god, men ska förfinas. Det är Nimrod och kananiterna som vill kriga mot verkligheten. Sabbatai Zevi och vänsterjudar liknar mer Nimrod än huvudpersonerna i bibeln.
Dagens vänsterjudars synsätt är alltså som du skriver att världen är trasig och ska lagas (vända uppochner på allt och skapa dysgenik) - det synsätt som Torah kritiserar. Torah uppmuntrar samtidigt sunda européers synsätt att världen och naturen i grunden är god (brutaliteten etc i naturen räknas då också som god - man kan undvika lidande om man anpassar sig till dess lagar, inte genom att försöka förändra dem) men kan förädlas.
Att ”spela gud” dvd att försöka förändra grundreglerna (förbjuder), att förbättra världen är däremot rekommenderat, i Torah.
Den andra intressanta diskussionen är att lägga religionerna åt sidan och fundera på om kataklysm är trolig ska ske igen samt om det är något som kan/bör framkallas av nationalister. Om icke-vita bor tillräckligt många generationer i Sverige för att de ska vara svåra att deportera samt de blir fler än 50%, så är kataklysm enda lösningen. Då måste all civilisation falla sönder för att rädda de sista spillrorna av vita (guds utvalda folk), och förhoppningsvis framkallas en sådan kataklysm av högre makter i ett sådant läge.
Det finns inget cykliskt inslag överhuvudtaget hos de abrahamitiska religionerna. De har en typiskt linjär syn på skapelsen och historien med en distinkt början och ett utopiskt slutligt tillstånd. Endast indoeuropeiska religioner och derivat på dem har ett cykliskt synsätt där allt föds, dör och återföds. Detta är också en av de stora filosofiska skillnaderna mellan vänsterideologierna som härleds från de abrahamitiska religionerna och högerinriktade med företrädare som Spengler och Nietzsche.
