Kvinnliga players

Och vad är en slampa?
Jag ligger inte runt.

Och vad är en slampa?
Jag ligger inte runt.

Jag tror ensamheten för män kommer öka mer och mer för varje år.
Det här är också deras egna problem eller sits som man satt sig i olikt deras förfäder som inte bara såg kvinnor som ligg eller porrstjärnor.

Kanske kommer man få tag på en kvinna här och var men det är säkerligen kvinnor som inte kan ta hand om sig själva. Kvinnor som kan ta hand om sig och försörjer sig själva kommer sällan vilja leva med en man mer och vi ser redan en ökning av ensamma män som blir mer och mer desperata.

Många kvinnor kommer behandla män som TS gör.
Det är ingen vinst att hämta en ny människa till ditt hushåll. Det är däremot en vinst att hämta hem en Bentley eller Tesla

Aldrig i många generationer har män varit så ensamma och blivit så avvisade oavsett ekonomi och utseendemässigt kvalitet. Det här kommer bara öka mer och mer för varje generation speciellt under denna kris då kvinnor numera lär sig att leva ensamma

Vad tycker ni om sådana?
Är det normalt att man ”playar” killar bara för att testa dom och se vart man kan få dom? Att man visar sitt bästa jag, ger dom all uppmärksamhet (men är samtidigt sig själv fullt ut) visar känslor och ger kärlek utan att man själv är kär om ni förstår hur jag menar?
Inte att man är ute efter sex då sånna relationer inte intresserar mig, men att man ibland vill se om killen faller för fort eller blir en utmaning eller om killen också är en player.

För mig kan det vara lite obekvämt om en kille tex blir kär för fort då han tror att han känner mig och faller endast för min typ ”charm” vilket gör att jag Omedvetet tappar intresse ganska fort men kan fortfarande vara trevlig mot honom tills han kallar mig player 🙄. Och är killen mer av en utmaning blir det kul ända tills han kommer med krav om hur vi ska ha det mellan oss, då känner jag att han bara var en utmaning för att komma mig inpå skinnet vilket gör att det känns onaturligt. Finns många jätte bra män vilket gör att jag inte lurar någon, men jag tar snabba beslut om hur det ska bli mellan mig och mannen jag har kontakt med beroende på vilken ”vibe” jag får.
Manliga players har jag haft mest kul med då de väldigt fort tror jag blivit kär i dom eftersom att jag är som jag är och uttrycker mig väldigt mycket och brukar pussas som de vill osv, men de blir typ förvirrade då jag ignorerar dom trots det jag visar och ”ger” dom (inte sexuellt men mest den där ”ego boosten” eller vad man kallar det)men bryr mig inte om deras ”spel” jag Vet om att de spelar. Blir aldrig svartsjuk heller vilket brukar störa dom då de från ingenstans ger mig massa detaljer om de tjejer de träffar som om jag ska reagera och bli arg, men då blir jag oftast mest nyfiken och ställer följdfrågor som jag bara får dumma svar på. Och vissa försöker till o me ragga på andra tjejer framför mig...
Men undrar mest varför man känner att man behöver skryta om att man är med andra till den man träffar. Aja.

Kär har jag varit några gånger och blivit sårad dessutom men jag har då bara fattat att det inte var rätt för mig. men tyvärr tänker jag mer med hjärnan än känslor när
Det kommer till kärlek då jag vet hur flyktiga känslor kan vara.

På nåt sätt kanske jag är en hopplös romantiker som egentligen vill hitta min egna ”the one” men har ej känt den ”kraften” än. Kan va helt mitt egna fel vet ej. Men harväldigt svårt att bli kär och känna det där äkta och hitta nån på min nivå.

Vet inte varöfr jag skrev detta men tänkte på just det här ikväll.

🙄

Välskrivet Dixie

Min fru är 8 år äldre än mig och jag får ofta höra från andra män om hur man som man ska leda sin kvinna.

Jag tror dock många män och kvinnor lurar sig själva med att tänka att de sak hitta "the one".

För mig är en partner någon som kan stimulera mig intellektuellt, ha konversationer med, mål om framtiden, man kanske kan sätta upp som mål att skaffa en Bently eller Tesla men det är resan dit man kommer göra med en stabil partner... I slutet är objekten inte väsentliga.

En person som bara är ute efter sex har inget att tillföra, det viktiga är någon som kommer kunna hålla dig om ryggen och hjälpa dig mot ambitioner.

Sen är alla relationer oavsett byggda på kompromisser, man kan inte bedriva Gestapo i hemmet, kommunikation är nyckeln. Läst en del som säger att de vill bossa eller få andra att lyda deras kravlistor men man jobbar tillsammans, ligga rätt i energin och hjälpa varandra växa som personer.

Från mina egna erfarenheter så vet man att man är en bra man/kvinna så har man inga problem att hitta en lika bra partner.

Du tycker Dixies ord är bra när hon mest skriver korkade feministiska saker i trådarna?

Hela hennes inlägg nu är typisk ultra feminism:

Pratar bara om "alla ensamma män" utan att nämna det uppenbara att det då finns i princip lika många ensamma kvinnor.

Sluta gå på dynga till tankar. Börja tänka själv!

Ja vissa tycker jag är narcissist eller player när det kommer till dating. Inte för att jag vill va sån men har som sagt svårt för att bli ”kär”. men har lätt för att få uppmärksamhet pga ytligheter, vilket gjort att det är svårare för mig att bli intresserad på riktigt av nån då jag vill att nån ska förstå vem jag är på insidan utan att det ska behöva va ett jädrans jobb eller ens ett spel.

Vad tycker ni om sådana?
Är det normalt att man ”playar” killar bara för att testa dom och se vart man kan få dom? Att man visar sitt bästa jag, ger dom all uppmärksamhet (men är samtidigt sig själv fullt ut) visar känslor och ger kärlek utan att man själv är kär om ni förstår hur jag menar?
Inte att man är ute efter sex då sånna relationer inte intresserar mig, men att man ibland vill se om killen faller för fort eller blir en utmaning eller om killen också är en player.

För mig kan det vara lite obekvämt om en kille tex blir kär för fort då han tror att han känner mig och faller endast för min typ ”charm” vilket gör att jag Omedvetet tappar intresse ganska fort men kan fortfarande vara trevlig mot honom tills han kallar mig player 🙄. Och är killen mer av en utmaning blir det kul ända tills han kommer med krav om hur vi ska ha det mellan oss, då känner jag att han bara var en utmaning för att komma mig inpå skinnet vilket gör att det känns onaturligt. Finns många jätte bra män vilket gör att jag inte lurar någon, men jag tar snabba beslut om hur det ska bli mellan mig och mannen jag har kontakt med beroende på vilken ”vibe” jag får.
Manliga players har jag haft mest kul med då de väldigt fort tror jag blivit kär i dom eftersom att jag är som jag är och uttrycker mig väldigt mycket och brukar pussas som de vill osv, men de blir typ förvirrade då jag ignorerar dom trots det jag visar och ”ger” dom (inte sexuellt men mest den där ”ego boosten” eller vad man kallar det)men bryr mig inte om deras ”spel” jag Vet om att de spelar. Blir aldrig svartsjuk heller vilket brukar störa dom då de från ingenstans ger mig massa detaljer om de tjejer de träffar som om jag ska reagera och bli arg, men då blir jag oftast mest nyfiken och ställer följdfrågor som jag bara får dumma svar på. Och vissa försöker till o me ragga på andra tjejer framför mig...
Men undrar mest varför man känner att man behöver skryta om att man är med andra till den man träffar. Aja.

Kär har jag varit några gånger och blivit sårad dessutom men jag har då bara fattat att det inte var rätt för mig. men tyvärr tänker jag mer med hjärnan än känslor när
Det kommer till kärlek då jag vet hur flyktiga känslor kan vara.

På nåt sätt kanske jag är en hopplös romantiker som egentligen vill hitta min egna ”the one” men har ej känt den ”kraften” än. Kan va helt mitt egna fel vet ej. Men harväldigt svårt att bli kär och känna det där äkta och hitta nån på min nivå.

Vet inte varöfr jag skrev detta men tänkte på just det här ikväll.

🙄