Varför bryr sig andra av att jag bor hemma?

Tänk så här. Jag tar lån, flyttar, jobbar, betalar hyra och ränta osv, men efter en månad så kraschar bopriserna med 50 % och ränteavdraget tas bort och amorteringskravet höjs.

De flesta skulle i ett sånt läge tycka att de som lever som ett barn är ansvarsfulla som inte tog lån utan att tänka på konsekvenserna. Jag vet hur det kommer låta sen när mängder av personer är skuldsatta för att de tog lån och ville spela vuxna, du kommer säga "Öhh, har du inte pengar kan du ju inte flytta öööh" som en besserwisser.

Nu är man i stället ansvarsfull över sin egen ekonomi men får skit i alla fall.

Om bostadspriserna kraschar, varför skulle politikerna ta bort ränteavdrag och amortering? Ditt tankeexperiment med ett prisfall på 50% är också helt från vettet. Om det är vad du faktiskt oroar dig för så är du inte bara feg och lat, du är dum också.

Det är inte ansvarsfullt att leva på andras pengar. Parasit, som har skrivits, är rätt ord när man lever på någon annans bekostnad.

Du tar inte ansvar över din ekonomi, det du gör att leva på någon annan. Tar man ansvar över sin ekonomi så klarar man av att betala för sitt boende och allt som kommer där till.
Det finna hyresrätter som gör att du inte behöver belåna dig.
Människor ser ner på de som bor hemma på grund av att det visar att man i te kan ta ansvar över sitt eget liv. Du är tydligen inte mogen att vara i vuxenlivet utan behöver leva på bidrag från dina föräldrar. Att vara en parasit på andra är oftast något som inte står högt i kurs. Och hur du försvarar ditt leverne visar bara att du är inkompetent inför ett självständigt liv.

Jag framförde din situation till personen jag nämnde tidigare som suttit i samma sits som du.
Jag citerar:
(Min vän tryckte mycket på detta med långsiktighet)

Det där med lån..tycker min vän är en kortsiktig lösning. Se till att du går mot att skapa en sits där du kan tjäna pengar på något du gillar.
Behöver du mycket frihet? Finns det något du älskar att göra? Hur ser ditt ideala liv ut? Tänk efter noga sen går du mot det målet.

Nej då, vem hade trott att bostadspriserna skulle stiga 1000 % på 15 - 20 år? Det är ditt tänkesätt som är från vettet. Finns situationer i historien där boprisfallet varit 95 %. Tog cirka 40 år för dem att få tillbaka värdet. Ett prisfall på 50 % är rimligt och möjligt.

Och det handlar troligtvis om avundsjuka. Jag har en fördel gentemot andra, då jag kan spara undan nästan hela lönen. Men slava på du.
Människor med jobb i offentlig sektor är parasiter på de inom privata sektorn efter deras jobb finansieras av privata. Samma sak där.

Folk som orkar bry sig om andras boendesituation är bara avundsjuka.

Om någon har en lösning där alla parter trivs så spelar det väl ingen roll. Det är väl upp till de inblandade individerna att avgöra som situationen fungerar eller ej.

Och det konstiga är att man måste vara skuldsatt med räntebärande lån för att inte klassas som en parasit av er. Om man har lån till föräldrarna är man tydligen också en parasit. Och det visar bara att ni är avundsjuka. Troligtvis är ni själva skuldsatta med skitjobb som ni är tvingade att gå till för att klara av den gråa vardagen med räkningar och andra måsten. Den här friheten jag har är till priset räknat oslagbar. De flesta är ju ändå sibglar och ska man flytta 3 km från föräldrarna så kostar det 10.000 i runda slängar bara för att stoltsera med att man bor själv. De flesta får sitta och dra i sin skrumpna hundkuk i sin överbelånade fastighet och skatteslava åt bank och stat.

Hur får man högre lön?
Genom att studera och förkovra sig.
Fokusera på detta istället för att bara tänka på att spara pengar!

Ett prisfall på 50% om en månad är inte rimligt. Ett prisfall på 50% på ett år är inte rimligt. Vi binder räntor till långt under 2% på fem år. Riksbanken prognostiserar nollränta 3 år framåt. Att något radikalt skulle hända med bostadsmarknaden under de förutsättningarna är inte vettigt. Våra banker är dessutom solida, vår statsskuld är låg. Det finns så många verktyg att ta till för att dämpa ett prisfall att den enda slutsatsen man kan dra är att du inte är redo att vara vuxen.

Okej jag hoppas att du har rätt! Får se om jag tar lån.

Det är inget fel med att bo hemma så länge man själv vill det och ens föräldrar är med på det, vem vet det kanske är bra för familjen.

Man ska bo där man trivs. Jag känner till några personer som bor i ett kollektiv, tycker det är rätt så konstigt att göra om man är 30 år gammal...

Däremot så tycker jag att det är konstigt, jag själv hade inte velat flytta tillbaka och bo med mina föräldrar, känslan av frihet och att stå på egna ben klår definitivt att bo hemma, slippa lån och höga hyror.

Tycker dock att du borde hjälpa till med hyran minst.

Onej .. Född och uppväxt norrort och K-holmen men nu när man passerat 40 så är inte storstadslivet prio. Jag bor nu så bra det går . Har dock bara en timme till stan.