Min bror håller på att bli riktigt tokig

Det är omöjligt att utreda vem av er som är galen/galna när du inte uppger hans politiska åsikter. Om han är sund nationalist så kan du och dina föräldrar gå i terapi för att bli lika friska som brorsan.

Det fetade. Han är inte ensam. Och jag tror att du måste se att samhället blivit otroligt mycket mer politiserat. Från skolan till levernet i vardagen. Alla måste ta ställning hela tiden och DET är det viktiga från högre ort.

Kan vara så att han ser saker du inte ser och känner sig ensam i sin analys av omvärlden.
För många blir det svårt att hitta gemensamma punkter om man måste svära sig vid en uppenbar lögn som efterlevs av alla runt om en. Det kan få en att bli paranoid och må väldigt dåligt.
Försök sätta dig in i hans situation istället. Vi blir dagligen bombarderade med politik, i telefonerna, i radio, på tv, tidningar, reklampelare och folk har börjat prata mer politik i och med PK-ismens framtåg, det betyder inte att folk diskuterar mer, bara att det pratas om det mer och det är mer än ofta med väldigt svartvita glasögon som kan resultera i mer hot om att "du ska tycka som mig för jag ser verkligheten".

Vissa personer kommer ALDRIG att acceptera detta åsiktstvång ÄVEN om de har fel, eller deras åsikt är helt irrationell.

Sen vet jag inte om det ÄR såhär. Men mynt har alltid två sidor och konstigt att man blir sjuk i huvudet om man är intresserad av politik idag, har du ens kollat på nyheterna?

Politikerna och polisen skyddar mördare och våldtäktsmän, sen går TV hem till vanligt folk och hänger ut dom i hela Sverige. Folk blir mobbade och hotade till döds, företag saboteras baserat på politik och ja det är en jävla FARS egentligen.

Tycker du bör försöka möta honom på hans nivå och förstå varifrån han kommer istället för att slå honom. Men är han våldsam mot föräldrarna bör han ju få vård absolut. Jag säger att bara för att DU inte förstår varför han känner som han känner och du ger honom epiteten "galen" betyder det inte att HAN inte vet varför han känner som han gör.

Han kanske behöver se en värld utanför den som vi blir på propsade hela tiden.

Skulle gissa på att han behöver komma bort från Sverige. Sverige är ett sjukt land. Vi skapar inte längre friska människor tyvärr. Utan allt är propaganda, hjärntvätt och åsiktskorridoren. För tänkande, kännande individer som är nyfikna på omvärlden vilket unga ofta är, är det lätt att tappa hoppet och känna stor ilska.

Precis. Min förälder ska följa med honom till läkaren tror jag. Förhoppningsvis får han inte för sig att vägra gå dit. Han har dock varit hos både psykolog och läkare ett flertal gånger tidigare, utan resultat. Personligen tror jag att något drastiskt måste ske så fort som möjligt. Frågan är bara tillvägagångssättet.



Ja, alltså. Han tjatar ju om alla falska, giriga politiker, om våldet som ökar, invandringen, att SD måste vinna valet osv. Jag förstår honom i många av hans tankar och delar hans åsikter i vissa aspekter, men detta har fullkomligt slukat hela hans värld. Det är hans beteenden som är dilemmat. Samhällsutvecklingen skrämmer honom, men framförallt är det hans ångest och inre stress som styr. I grund och botten tror jag att han hoppas på att allt går åt helvete, då hans känner att han själv går den vägen. Han är otroligt långt ifrån ett vuxet, självständigt liv mentalt, men känner att kraven blir allt större i takt med hans ålder. Detta är nog något som skrämmer slag på honom. Hade samhället sett annorlunda ut hade hans problematik manifesterat sig på annat vis.

Jag har ett syskon som har lidit av diverse problematik hela livet. Det har främst handlat om efterblivenhet och asocialt beteende. Han har alltid fixerat sig vid saker och aldrig fungerat i sociala sammanhang (mycket missförstånd, bråk osv). Han kan framförallt inte acceptera andras åsikter. Det registreras inte i hans hjärna, att vi tänker olika. Detta problem har han alltid haft, men är mer framträdande idag än någonsin. Med tiden har han utvecklat kraftig social fobi, ångestproblematik och blivit allt mer isolerad. Genom denna isolation och den grundproblematik som han har, har han börjat visa tydliga tendenser på paranoia och schizofreni.

Han är idag fullständigt fixerad vid politik och samhällsproblem. Det styr hela hans liv och han ältar det varje vaken minut varje dag. Hans känsloliv är fullständigt upphängt på denna fixering och han tjatar på oss i hans närhet tills det exploderar. Inget svar kan få honom lugnare, utan allt man säger är fel och om man säger att man inte har tid eller vill prata om det just då har man motsatta åsikter och så är det igång igen. Vi snackar kanske 3-5 timmars bråk VARJE DAG. Jag vet att i själva verkat handlar det inte om något genuint intresse för dessa ämnen, utan på kraftig inre ångest som manifesterar sig i detta. Han hade en kort period av panikångest där han var väldigt orolig över sitt hjärta. Det försvann dock snabbt och ersattes av detta.

Vi har försökt prata med honom på alla möjliga sätt men inget svar tycks lugna ned hans kaotiska inre. Vid vissa situationer kan det bli lugnare, för att under nästa dag sätta igång igen. Han har stundtals gånger själv berättat hans problematik genom guidning, men han kan inte styra sina känslor och tankar överhuvudtaget. Det är som att hans har flera personligheter, baserat på hans stress. Ena sekunden är han lugn, och andra är hans fullständigt uppjagad och kan inte sluta. När man kommunicerar med honom hör han ingenting. Han är liksom i diskussion med sina egna tankar känns det som. Tankar som han tar för verklighet.

Situationen har nu börjat resultera i att våld börjar förekomma i deras hem. Något som inte skett tidigare. Jag har varit tvungen att slå honom ett fler tal gånger då hans visat aggression mot föräldern och när kaoset aldrig har upphört. Något som jag aldrig tidigare har gjort. Jag tycker dock så synd om min ena förälder som måste stå ut med detta. Han är inte direkt ung heller, utan 25+ år. Ett annat problem är också att om han skulle träffa någon psykolog eller liknande skulle han vara en helt annan person. Otroligt blyg, rädd och tystlåten av sig. Så de skulle få en helt annan bild av honom. Kan tillägga att han tar sertralin också. Inte hög dos dock.


Jag vet ärligt talat inte var jag ska vända mig. Detta är riktigt allvarligt och kommer slutligen att eskalera i något väldigt tragiskt om det fortsätter så här. Vill verkligen hjälpa båda honom och min förälder. Han har fått remiss till en vårdcentral för psykisk ohälsa, men det är endast att skrapa på ytan. Om ens överhuvudtaget. Ska jag kontakta kommunen angående att han bör läggas in på något behandlingshem? Kan ju inte prata över huvudet på en myndig person väl? Att ringa mobilt psykteam går inte längre i denna kommun heller.

Nej, jag vet inte alltså. Känner mig desperat. Har ni några förslag på var jag kan vända mig? Vore verkligen tacksamt.

Jag känner igen storyn om din bror...

Det låter som att han är sinnesslö, en riktigt efterbliven empatilös idiot. Spånar han in på den typ av ämnen du nämner bör han intellektuellt sett kunna visualisera och förstå hur diskussionerna måste se ut från ett yttre perspektiv och vad de leder till. Klarar han inte det ska han hålla käft, det kan ni gott tala om för honom också, sätt honom på plats helt enkelt. "Du har inte hjärnkapacitet nog att förstå de större sammanhangen i ämnena du så gärna diskuterar, så håll käft".

Du skriver ni har provat allt, har ni också provat angripa honom om hans utspel före, eller i början när han sätter igång? Misstänker ni gått som katten kring het gröt före det bryter ut. Jag tror att härskartekniker kunde varit på sin plats så han han hade vänt sitt utåtagerande och börjat ifrågasätta sig själv.

För i hans perspektiv är det du, din familj, alla i samhället det är fel på, och ni(framför allt föräldrarna) har väl hjälpt eller låtit honom hållas att tycka och tro så hela sitt liv. Nästa gång du träffar honom och han sätter igång glöm inte att brorsan tycker du är trög som inte fattar, du är dum som inte vill lyssna.

Ni är medberoende i hans psykotiska vansinne. Jag skiter i om han är sjuk eller borde ha en diagnos eller hjälp. Hans utåtagerande är tyvärr bortom all förklaring och acceptans. Ni är offer i hans våld!

Sluta känna skuld när han utsätter er för både psykisk och fysisk misshandel! Att ha en person i sin omgivning som tvingar en att upprepade gånger ta till våld för att skydda någon annan är ju oerhört! Jag skulle helt ärligt inte vara ledsen om en sådan person försvann ur mitt liv om det så var mitt eget barn eller förälder. Objektivt vet du att det här måste få ett slut.

Det här är vad ni behöver göra:

Se till att djävulen flyttar ut nu! Det går inte an att bo hos någon och ställa till med såna scener och problem! Han bor garanterat gratis också, äter gratis, får tvätthjälp och med all säkerhet jobbar han inte heller! Han tillför inte någonting! OCH SÅ KLARAR HAN INTE AV ATT VISA TACKSAMHET NOG TILL ATT HÅLLA KÄFT UTAN FÖRSTÖR VARJE VAKEN SEKUND FÖR DE SOM SKÄNKER HONOM SÅ MYCKET!

Jag blir förbannad!

Ut med skiten på gatan, good riddance. Sånt psykfall som ni har att göra med är ett sådant monster som kan sluta upp med att döda hela familjer. Ju förr ni blir kvitt honom desto större chans för överlevnad, tillåt inte denna våldsspiral pågå en sekund till.

http://medberoendeinfo.blogspot.com/...-av-vuxet.html

Är det för svårt att bli av med honom, att ta ifrån honom nyckel, att få honom att vända sig till soc om boende och han håller sig fast som en igel hade jag sagt upp mitt hyreskontrakt eller sålt mitt hem och hittat ett nytt boende dit han inte är välkommen.

Minsta lilla våldsyttring från idioten igen, ring polisen så de hämtar honom direkt, byt lås/montera extra lås medan han är borta, eller se till att få hans nyckel.

Värst vad uppeggad du verkar vara idag då. Hur tror du det känns att få höra såna saker för brodern till TS? "Du har inte hjärnkapacitet nog att förstå de större sammanhangen i ämnena du så gärna diskuterar, så håll käft". Det är ju minst sagt kränkande. Hur hade du gillat det om någon kallade dig psykiskt sjuk och ifrågasatte din verklighetsbild? Take a chill pill, herr Uppeggad.

Jag har haft en motsvarighet som ts bror nära inpå i mitt egna liv och mitt inlägg slutade med att jag skrev delvis i affekt eftersom jag vet hur illa det kan sluta.

Det är en mycket obehaglig bild ts förmedlar som mycket väl kan sluta i tragedi, något ts också uttrycker sin oro för. Jämför situationen med hur det kan se ut för kvinnor som har en svartsjuk man som terroriserar och misshandlar dem. Min text är befogad.

Du förstår väl också att ett daltande med en tjugofem år gammal aggressiv och våldsam parasit som inte tillför något positivt, som suger livslusten ur dig och din familj, - det måste få ett slut. TS skrev att de provat allt, men har de?

Om jag på grund av mitt beteende och argumenterade hamnade i våldssituationer gång på gång med mina närmsta skulle jag undra om jag inte var sjuk i huvudet och söka hjälp, folk skulle inte behöva tala om det för mig. Men om jag heller inte förstod med hjälp av påtryckningar så röjs ju alla tvivel om hur sjuk jag är, eller hur?