Citat:
Ursprungligen postat av
Buschock
Tanja och Madde är människor som ser vänligt på alla sina medmänniskor. Dom är såna där som möter människor med hjärtat i famnen.
Men, det var så hemskt här om dagen när tjejgruppen satt och planerade en tävling där det kändes som om syftet var att Simon skulle att få ett aggresionsutbrott. Det var en slags hämd för det beteende han visat tidigare. Ondsint tyckte jag. Det är som att lägga fram ett skriftligt prov till en blind. Resultatet blir att misslyckande. Det var motsatsen till att "bära upp en medmänniska". Jag vill egentligen inte ens gräva i och försöka förstå varför man gör så. Alla i gruppen var mer eller mindre aktivt och jag vill inte peka ut någon speciell. Jag förväntade mig dock att Judit skulle sätta stopp eftersom hon är den som oftast och tydligast proklamerat för kärlek och gemenskap. Så var det inte.
Ja de vet ju att vissa uppgifter kan vara svåra att förstå, instruktioner och kanske logiskt tänkande som är "en" av svårigheterna och när de vet att Simon får denna känsla av just såna här tävlingsmoment så är det verkligen inte att ta hänsyn. Nej man vill inte tro att det kan finnas dolda motiv såklart men ändå att de sen blir chockade över Simons reaktion efter! Ja naturligt kommer den önskan om att Judith som annars verkar vara en rättskaffens kvinna ska gå in och stoppa men nej!
Nu såg jag inte hela händelsen tyvärr men skulle kunna tänka mig att det påminde lite om den gången alla satt och frågade ut Nardos i soffan för att visste att hon inte kunde så mycket? Detta var dock en tävling för alla va?
Vi kan ta ett exempel. Vi är på väg på ett mission att bestiga Kebnekaise, målet är att nå flaggan på toppen. Vi är flera med olika utgångspunkter men vi har alla samma mål, det kommer bli jobbigt men jobbigare för vissa. Efter ett tags klättrande hör jag bakom mig ett skrik och det är min tävlingskamrat som stukat foten, gruppen vill nå toppen men en har ramlat och har svårt att ta sig vidare. Vad gör vi?
Vänder vi tillbaka till vår vän och använder vår gemensamma styrka till att bära denne svaga upp till nästa anhalt för vila, pepptalk omplåstring och värme?
Eller fortsätter vi bara till nästa anhalt utan att ge vår vän en chans att också få nå toppen genom att varken lämna nödraketer eller förbandslåda?
Nu var detta bara en liknelse.
Det jag vill säga med detta är det är vägen dit som visar vilka vi är och det betyder inte att man ska ge bort sin chans att vinna till någon annan . Även om jag inte vinner miljonen så har jag iaf vunnit i att visa mig vara en medmänniska och har man tur kanske man kan vinna båda.
Ja och det var väl just Madde och Tanja som brydde sig om Jaqie också.