Citat:
Ursprungligen postat av
Buschock
Ja, ofta är det våra erfarenheter som ligger till grund för våra värderingar. Min son har ADHD och jag ser honom i Simon hela tiden. Julia var underbar men for väldigt illa och det finns anledning att ifrågasätta produktionen vad gäller stöd till deltagarna.
(Dom där trollen - vi borde skapa en enad front och gå till attack, skrämma dom lite, tillbaka till dom hål dom kommer från😨 )
Visst är det så och det formar oss till dem vi är idag och en del som gått igenom livets tuffa prövningar blir ödmjuka och tacksamma och andra kan bli tvärtom bittra och fördomsfulla. Grunden till våra värderingar börjar redan från det vi föds och miljön vi växer upp i. Där vi får lära oss genom våra föräldrar som uppfostrar oss och genom deras exempel och vad för samtal som studsar runt middagsbordet.
Det bär vi med oss under livet och kommer att ge oss en grund att stå på och på vägen kommer oförutsedda händelser att ge oss nya infallsvinklar som hjälper oss att fatta beslut, valet är vårat och vare sig det är rätt eller fel så utvecklas vi genom dessa. Det går aldrig att veta hur livet kommer utspela sig och själv är jag så tacksam över att få uppleva en ny gryning som rodnande välkomnar den nya dagen och väntar på oss alla!
Simon behöver hjälp att med rätt knep försöka tänka hur han ska hantera denna storm av känslor när den dyker upp. ADHD gör detta mycket svårare för även om man inte ska skylla ett beteendemönster bara på att man har en diagnos så gör den att man kraschar och slår bakut med totalt kaos. När människor utan bokstavsdiagnos har svårt att förändra eller att kontrollera sina känslor så kan man förstå hur mycket mer komplicerat det blir för en person med ADHD att göra detta!
Det är inte lätt men emellan Simons dåliga filtrering så har han den mest färgglada och strålande personlighet just för att han är ett med sin diagnos. Inte bara de negativa delarna. Som alla andra har han små tjuvskott som måste plockas bort och hållas i schack men det är han sannerligen inte ensam om.